Loggbok för S/Y Albatross 2002-08-23

Loggbok för S/Y Albatross 2002-08-23

 

Datum 2002-08-23 2002-08-29
Rutt Camarinas
Position 43 07 620 N
09 10 880 W
Väder Sol 

21

Nordost 0-16 m/s 

1020 mmbar

Distans
Erfarenhet För att förhindra att kött- och fettsåsen ger öppen eld på grillen. Strö på någon näve grovsalt och kolen ger en bra glöd.Det går även bra med vanligt hushållssalt. Akta ögonen en del salt kan skjutas iväg som projektiler. Då saltet når glöden.

Det var tidig morgon som vi kom i säng efter överseglingen av Biscaya. Albatross gungade i trakt med svallvågorna som alla fiskeskutorna drog upp i hamninloppet till fiskhamnen.

Låg i ”sänghalmen” och riktigt långvaknade uppåt förmiddagen.

Kostigt, sirenerna från flyglarmet har ljudit ett flertal gånger under förmiddagen.

Nu var det spännande att stiga upp genom ruffluckan.

Hur ser  nordvästra Spanien ut ?

En solig dag hade påbörjats. En vacker fiskeby kantrade vikens stränder  omgiven av höga, mjuka skogsbevuxna  bergsslänter med invallade åkertegar.

Här var det vackert.

Det skall smaka bra med frukost, maten var dock slut i vårt förråd.

Det blev en promenad in i byn, för att proviantera.

God spansk skinka, korv, ost, yoghurt, painriche, tomater och paprika ingick i denna frukost. Som vi intog uppåt eftermiddagen.

Matvarorna inköptes till ett pris som var en tredjedel av vad vi är vana vid hemma i Sverige. Det var roligt att handla.

Marinan drev av Club Natutico De Camarinas.

Alla båta akterförtöjdes på två flytbryggor med plats för  fyrtio båtar.

Manuel och Pedro arbetade som hamnkaptener, trevliga pågar i övre medelåldern. Hade under många år varit till sjöss och bland annat besökt Sverige.

Många vackra flickor, sa dom. De höll vi med om.

Sträck på er svenska flickor……..

I klubbhuset inrymdes det en restaurang som drevs av Carmen.  Här serverades det god mat och dricka till rätt pris, en stor stark för en Euro.

Första kvällen blev vi väl bekanta med Club Natutico De Camarinas medlemmar. Kvällen slutade med att vi anmälde oss som volontärer till grillmästarna Manuel och Pedro. Som skulle grilla all mat till den årliga klubbfesten i Club Natutico De Camarinas, under lördag kvällen.

Tidigt lördagsmorgon lossades cyklarna.

Atlantens salt spolades bort med spanskt sötvatten. Kedjor och leder smordes upp.

Cyklade öster över mot La Coruna. Vägen slingrade sig fram i djupa dalar och upp över starka stigningar.

Nu fick våra själar en riktigt genomkörare.

Byarna ligger tätt och stor del av bebyggelsen är månghundraårig.

Här har husen byggs av stenar som plockats i naturen.

Dom flesta bybor har åkertegar runt byarna och uppe i bergen.

Hönsen pickade och kacklade i takt med att tuppen gol.

Bondens åsna stod tjudrad på det sämsta betet. Tåligt djur som åsnor är, så ser det ut som att dom har ett rofyllt liv i dessa underbart vackra åkertegar invallade med björnbärsris bevuxna stengärde.

Här sitter även tjuren Ferdinand och luktar behagligt på sina blommor under sitt eukalyptus träd. (I denna del av Spanien finns det inte några korkekar)

Några turister syns inte till.

Här träffade vi även på några konstiga hus. Långsmala stenhus uppburna på svampformade runda pelare. En äldre spansk bonde träffade vi, som även han hade ett ”konstigt hus”.

Bonden kunde tala god engelska.

Det visslade och vässte emellan det kvarvarande garnityret. En härlig man som hade seglat jorden runt många gånger som jungman.

Han tyckte bra om skandinaver och holländare.

Engelsmän och fransmän går med nosen i vädret, tycker allmänt att dom står över andra – Tyskar gapar och skriker. Var hans syn på sina grannländer.

Det gick mycket bra att muta svenska flickor med konjak och den varan hade vi gott om ombord, sa han.

Vad är det för ett hus?

Var vår fråga efter en långvarig botanisering runt om i världen.

Dessa hus avvänds för att torka och förvara majskolvarna. Majsförråden är väl upphöjda från marken och den övre delen, svamparna, hindrar gnagarna att ta sig in till de åtråvärda majskolvarna. Gavlarna pryddes med krucifix och kors.

Beundransvärda handverkare som byggde dessa byggnader för flera hundra år sedan.

På lördagskvällen hjälpte vi Manuel och Pedro med att grilla fisk till sjuttio gäster. Tände upp tre halverade oljefat, fyllda med furuved. Som fick brinna tills de fick en bra glöd.

Vi fick lära oss en bra metod för att förhindra att kött- och fettsåsen ger öppen eld på grillen.

Strö på någon näve grovsalt och kolen ger en bra glöd.

Det går även bra med vanligt hushållssalt. Akta ögonen, en del salt kan skjutas iväg som projektiler, då saltet når glöden.

På grillgaller la vi tvärskurna fiskar med en diameter på cirka 30 centimeter och fyra centimeter tjocka. Rejäla fiskar, Bonitas en stor fisk, liknade tonfisk med fint kött. Fiskbitarna smordes väl in i salt och krossad vitlök.

Fisken fick ligga på glöden tills det gick lätt att lossgöra mittbenet.

Till oss, grillpersonalen, serverades det rödvin, bröd och grillad Bonitas. Det är viktigt att kockarna får en god förplägnad och det fick vi här.

Här blev några kilo färdiggrillad Bonitas över, som sedan hamnade i vår kyl. Fisken blev god mat till oss i flera dagar.

Under söndagen hjälpte vi vår båtgranne engelsk- och tyskmannen Bernt som hade problem med autopiloten. Denna hade inte fungerat på hela säsongen och det var jobbigt att styra manuellt.

Efter omprogrammering av alla indata och ny avstämning av alla insignalerna, så fungerade autopiloten.

Bernt blev glad som en speleman.

Nu blev de ytterliggare jobb. Dave som hade köpt en ny segelbåt, en femtio fotare, med alla tekniska påfund ombord. Dave begrep sig inte på den nya tekniken. Keith som han lejt in som skeppare kunde endast navigera med sextanten och att navigera med GPS var något nytt påfund.

Här hjälpte vi David och Keith att använda GPS:N.

Under veckan träffade vi:

Stefan Kristensson från Eksjö, ensamseglare på båten Runaway, på väg söderut i världen.

På torsdagen fick vi besök av Lars Hiltrud Svensson på segelbåten Ramnoe.  Namnet på båten kommer efter en ö i Kungsbackafjorden. Hemmahamn i Göteborg.

Nu pensionerade och på väg till Karibien.

Hur länge skall ni vara ute?  Ja., vi vet inte riktigt, vi har ju all tid i världen.

S/Y Maringret låg för ankar i viken, här träffade vi Ann-Christin och Dean. Ann-Christin kom från våra hemtrakter nämligen Hofterup vid Barsebäck. Karibien, under några år, var deras mål.

Alltid trevligt att träffa folk hemifrån.

Janne hade födelsedag måndagen den 26 augusti. Den firade vi med att jag stod för middagen.

  • Förrätt bestående av Bonitas inlagd i majonnäs, gräddfil, välsmakande kryddor utbredd på spansk vit bröd.
  • Utskuren kycklingfilé´ panerad och stekt i olivolja
  • Dessert med färska persikor i gräddsås.
  • Ett gott spanskt rödvin dracks genomgående

Stefan på Runaway deltog också i födelsedagsmiddagen. Han har under tidigt 90-tal seglat jorden runt. Delgav oss många goda erfarenheter från sin seglats. Som vi väl lyssnade in.

Camarinas är känt för sitt sardinfiske. Vi blev väl bekanta med skepparen Manuell på sardinfiskebåten Siro Segundo. Skepparen var drygt två och tio lång och med nävar stora som dasslock, en riktig björn.

Här försökte vi att få lära oss hur man fiskar sardiner. Vi erbjöd Manuell våra fiskaretjänster med att mönstra ombord, på en fisketur ett dygn.

Manuell tordes inte ta oss ombord då vi saknade giltiga sjömanspapper.

Under måndag kvällen gick alla fiskebåtar ut från byn, totalt åtta stycken. Dom beräknades vara tillbaks under natten efter klockan tolv. Då fick vi förklaringen på sirenerna från flyglarmet. När fiskebåtarna är på väg in med sin fångst ljuder sirenerna tre gånger. En signal till alla som skall starta ismaskinen, truckförare, lastare och lastbilsförare som skall transportera fångsten till distributörer. Här arbetar alla med fisken, som ger dagsfödan.

Natten förflöt tyst, några sirener ljöd inte.

Först på tisdagsförmiddagen kom larmet. Nu gav vi oss på cyklarna till fiskehamnen.

Här var det full aktivitet. Måsarna skriade och svalde transportskadade sardiner, som sorterarna kastade ut till fåglarna.

Hela byns fritidskommitté stod väl samlade på kajen för att kommentera dagens fångst.

Överfyllda fisklådor med sardiner dignade i kranarna på varje båt.

I natt hade det varit en god fiskelycka.

Manuell på Siro Segundo kom även in för att lossa sin fångst.

Vi hade den stora murarehinken med oss. Manuell fyllde hinken med drygt tio kilo nyfångade sardiner.

Sardinerna liknar vår småsill som fångas på ostkusten, där den kallas strömming.

En allmän uppfattning är att sardiner är småfisk. Likt den som vi köper i sardinburkar.

Helt fel, sådan småfisk får inte fångas inom EU, här är det hårdkoll. Små fiskar, som vi har på burk, kommer från Marocko. Här i Spanien benämns detta som rovfiske att fiska småfisken.

Sardinerna skall läggas i salt och ligga där i cirka två timmar. Fisken läggs orensad på grillen. Alternativt går det utmärkt att steka dom på ett vanligt stekjärn.

Nu hade vi sardiner för många välsmakande måltider. Vår frys fylldes till det yttersta.

Under kvällen blev det knytkalas med våra franska vänner Yves och Nicole Peron på båten Syss I.

Pedro sköte grillen och vi lät de nygrillade sardinerna väl smaka.

Då vi smort vårt krås med de välsmakande sardinerna, så gick det utmärkt att prata franska med våra nya vänner från Guidel som ligger på Brittans södra kust.

Grillröken låg tung över hela byn denna kväll. Alla grillade sina nybärgade sardiner.

Under onsdagen tog vi en busstur till La Coruna, som ligger tio mil öster om Camarinas utmed Biscaya. Det var  till att stiga upp halv sex för att hinna med  den första bussen.

En trevlig storstad som ligger väl skydda i en lång vik.

Här promenerade vi runt i den äldre stadsdelen, som med sina spanska arkitektur gav staden en säregen prägel. Det syns tydligt att Spanien en gång har varit en stormakt.

För första gången under denna resa tog vi siesta på La Corunas playa, som ligger mitt i staden. Här halvsov vi i den varma sanden med en ljuv musik av Atlantens bränningar ljudande i bakgrunden.

I Camarinas har vi startat varje dag med en ansträngande cykeltur upp i bergen och där på en klipphylla ut mot Atlanten kört en mjukgörande morgongymnastik.

Snart har vi fått upp en riktigt god kondis och välbefinnande.

Under torsdagen gick vinden ner till segelbar styrka och riktning.

Vi bestämde oss för  att gå vidare söder över.

Med lite vemod tog vi farväl  till denna oförstörda pärla.

Se Webb Galician: www.turgalicia.es/

 

Share

Leave a Reply