Loggbok för S/Y Albatross 2002-10-05

Loggbok för S/Y Albatross 2002-10-05

 

Datum 2002-10-05 2002-10-10
Rutt Ayamonte Puerto de Morro Jable, Fuerte
Position 37 12 700N
07 24 500W
28 02 967N
14 21 625W
Väder 28 0-21 m/s 

1025 mmbar

Distans 815
Erfarenhet Albatross går formidabelt bra i grov och stor sjö. Ta ner storen och segla endast på mesan-, klyvare- och stagseglet. Då sprutar skummet kring fören då hon trycker sig igenom vattnet.

Avsegling mot Kanarieöarna.
Nu väntar vi på högvatten som skall komma in uppåt eftermiddagen.
Då vattnet närmade sig slakvatten, var klockan fyra på lördagseftermiddagen. Nu stävade vi ut från Gaudianas floddelta till öppen sjö. Vi har cirka sjuhundra mil öppen sjö framför oss, tills vi når vårt mål.

Väderprognosen hade spått NO 5-7 m/s och varning för höga vågor, från gammal sjö.

Albatross maskin fick arbeta, vinden var noll. Väl ute på öppen sjö fick vi uppleva de höga vågorna. Båten rullade i alla axlar, sjön tryckte till oss från alla möjliga riktningar. Mycket obehaglig gång. I denna krabbiga sjö rör det även upp innehållet i ”maggen”.

Det tog endast fem timmar tills det var tid för mig att spy upp hela lunchen. Janne var även tydligt tagen av den förskräckliga sjögången.

Motorn fick gå tills tidig söndags morgon, klockan tre.

Äntligen kom vinden NO 3-4 m/s. Tänk va skönt det är att stänga av motorn.

Under natten korsades farleden till Gibraltar och Medelhavet. Här var det många båtar som skar vår kurslinje. Men alla gjorde det med mycket bra marginal. Det är tydligt att våra skeppskolleger ser oss på sin radaren och därefter gör sina kursjusteringar för att ge oss fri väg.

Genakern sattes under söndagen. Vinden hade då avtagit till 3-4 m/s. Men vi gjorde dock fyra till fem knop. Inte ett skepp såg vi under denna dag. Först före solnedgången kom det upp en stor båt. Som gick väldigt sakta.

Fram med kikaren, vad kan det vara för båt? Båten var svensk, Britta Odén från Skärhamn. På VHF: n kallade vi upp henne. På bryggan svarade en Filippinsk rorgängare. Det var riktigt, båten var svenskregistrerad. Hon hade svenskt befäl och för övrigt Filippinsk besättning. Rorgängaren lämnade därefter över mikrofonen till kapten. Ett trevlig samtal utspann sig.

Britta Odén var på väg till Casablanca och skulle angöra hamnen klockan sju nästa morgon, därför deras långsamma fart. Dagen till ära var båten utsmyckat med det stora flaggspelet. Det var födelsedagsfest ombord, en femtioåring och en fyrtiosjuåring firades.

Dom fick vår webbadress.

Troligen träffas vi igen i Las Palmas den 14 november, då hon kommer för att lossa där. Det är strax före vår avfärd med ARC. Skoj att prata med en svensk båt på denna enorma ocean.

Dagarna avverkades sakta men säkert. Efter den hårdkörningen som vi fick i starten, tar det några dagar tills man åter kommer till ett välbefinnande. Man är matt och orkeslös.

Under tredje dygnet fick Janne halsont och feber. Då var det till att ta tjugofyratimmars vakten.

Tiden går dock ganska fort där man ligger i sittbrunnen och halvsover. Med en njutbart varm vind insvepande akterifrån.

Vinden ökade kraftigt och vred över till NW. Albatross gick formidabelt bra i denna grova sjö. Knopmätaren stod mestadels på åtta till nio. Bra fart och vi låg på ett bra dygnssnitt, cirka 170 nautiska mil.

Stora vågberg byggs upp. Hur höga är dom? Först då vi möter andra handelsfartyg, som ligger cirka 30 meter över havslinjen, får man en uppfattning av höjden på dessa vågor.

Då Albatross går ner i en vågdal kan den mötande båtens masttopp knappt skymtas i horisonten. Troligen är våghöjderna då cirka åtta meter. Det känns mäktigt då vågtopparna tar tag i Albatross och hon surfar framåt på det knallblåa vattnet.

Vår rutt gick längs den Marockanska kusten cirka sextio mil ut, med en kurs på 225 grader. Djupet här var rejäla två- till tretusen meter.

Positionen markerade vi varje dag på sjökortet, North Atlantic Ocean Eastern Part. Sjökortet är ett översiktskort som täcker Atlanten från mitten av Afrika till Norge.

Under tisdagen upptäckte vi att det var hög tid att styra upp mot väster. För utanför Essaouira i Marocko grundade det upp från några tusen meters djup till elva meter, sextio mil ut från kusten. Här vill vi inte gå i denna hårda vind.

Vilka vågor som kan bildas vid denna uppgrundning. Troligen är det en riktig häxkittel. Kursen justerades till 240 grader för att få en god marginal. Uppgrundningen passades med fem mils marginal.

En flygfisk bröt nacken då den flög rakt in i en fönsterruta. Märkliga fiskar liknar en stor sill med vingar.

Först då halva sträckan var seglad återkom vi i normal form.

Nu låg vi på däck och läste. Med en varm vind insvepande från aktern och en sol som sken från en knallblå himmel. Ett behagligt välbefinnande infann sig.

På nätterna räknades flygmaskiner som trafikerade Kanarieöarna. Vilken trafik det är. Det är många som transporteras till denna semesterfabrik. Här klockades ett plan var tjugonde minut, mot det stjärnklara himlavalvet.

Ön Lanzarote var vårt mål, den nordligaste ön av Kanarieöarna. Tidigt torsdag morgon, klockan tre, syntes ljus från en ö på styrbord sida. Det syntes tydligt att det var en stor stad mitt på öns östsida, Puerto de los Marmoles.

Att gå in i en okänd hamn som har en krånglig insegling i mörker vill vi undvika, i dessa hårda dyningar. Först klockan åtta börjar det ljusna, ytterliggare fem timmar till. Då beslöt vi att gå vidare på samma kurs, mot Puerto de Morro Jable på ön Fuerteventura. En seglats på ytterliggare åttio nautiska mil. Hamnen borde vi nå före solnedgången.

Under dagen hade vi en härlig segling längs Fuerteventuras kust. Här regnade det inte så ofta, troligen en dag per år. Någon växtlighet syntes inte till, det är ett kargt månlandskap som breder ut sig från höga berg med fallande terräng mot kustlinjen.

I det flesta vikarna finns det en semesterfabrik, enormt stora hotellanläggningar. Många byggkranar arbetar med att uppföra nya jätteanläggningar. Är markanden outtömlig?

Strax före solnedgången klockan halv nio, halades seglen ner och vi stävade in i Puerto de Morro Jable:s stora hamnbassäng. Här låg det tre flyttbryggor som vi kunde angöra. Möjlighet att ankra i bassängen fans det också.

På en av flyttbryggorna kunde man i nattmörkret skymta en man som ropade att vi kunde gå in på platsen nummer tre babord sida. Nu var det mörkt, här går solen ner väldigt snabbt.

Sakta gled vi in och förtöjde. Trippmätaren visade nu 815 nautiska mil. Skönt att trampa fast mark. Efter drygt fem dygn till sjöss.

På bryggan stod Günter, en tysk som tidigare hade seglat jorden runt under fem års tid. Numera hade han en liten fiskebåt som gick ut med fiskestinna turister. Av Günter fick vi all information var vi kunde handla billigt och vart färskt bröd kunde inhandlas samt incheckningsrutiner.

Tillsammans intog vi en kall go pilsner och skålade för vår lyckosamma färd från det Spanska fastlandet.

 

Share

Leave a Reply