Loggbok för S/Y Albatross 2002-10-11

Loggbok för S/Y Albatross 2002-10-11

 

Datum 2002-10-11 2002-10-15
Rutt Puerto de Morro Jable, Fuerte
Position 28 02 967N
14 21 625W
Väder 27 0-10 m/s 

1025 mmbar

Distans
Erfarenhet Vid fiske under gång skall draget maximalt ligga ute med tjugo meter lina. Agnet skall ligga och svepa i vattenbrynet. Då hugger det stora snabba fiskarna såsom Tonfisk, Svärdfisk eller Blue Marlin.

Efter första natten vid bryggan tassades det ut på ett solvarmt däck, nu kändes det att Albatross hade nått ner till de varmare latituderna. Solen stod högt på himlavalvet då vi promenerade upp till det stora industribageriet, som Günter hade tipsat oss om.

Bageriet bakade bröd till alla turisterna, cirka sextiotusen, här på den södra delen av Fuerteventura. Färskt frukostbröd, spröda och ljumiga painricher köptes. Den sena frukosten smakade mums. Efter att ha levt på sjöskorpor och knäckebröd under överfarten från Spanien.

Hamnen är väl skyddad, omgiven av femtonmeter höga vågbrytare, en kraftfull betongkonstruktion. Dessa femtonmeters kolosser kan säkert behövas då vinden går upp till kuling och storm.

Varje dag kommer det en bärplansbåt från Las Palmas, överfarten tar cirka en och en halv timme. Det anlöper även en stor färja från Las Palmas. Färjan är väl bekant för Helsingborgarna, det är gamla Betula, som så många har turat med.

Vattnet i hamnbassängen är kristallklart och ljusgrönt med en bra sikt ner till botten cirka åtta meter. Här på den södra delen av ön är landskapet kraftigt uttorkat. Det finns inte en grön fläck i den fria naturen, allt som växer i anslutning till hotellanläggningarna är kostbevattnat.

I Puerto de Morro Jable är det mestadels tyskar som semestrar. Det är tydligt att engelsmännen är skilda från tyskarna för att undvika bråk. De engelska semesteranläggningarna ligger norr ut på ön alla här talar tyska.

Det vimlar av byggkranar i byn det byggs många, många nya och stora semesterfabriker. Fritidsmarknaden verkar outtömlig. På dagen myllrar det av bad- och solsugna turister på playan. Då kvällen kommer går alla hem till sin ”semesterfabrik”. Där tar hotellet hand om gästerna och suger ut så mycket pengar som möjligt för underhållning, dricka och mat. Tydligt är att har kunden kommit innanför nöjesanläggningen ser man till att hon trivs bra i ”fabriken”.

Därför är det rätt ödsligt i byn på kvällarna. Det är den nya formen av hotellanläggningar, som numera breder ut sig.

Prisnivån här i Morro Jable är ungefär etthundra procent högre än vad den är i Ayamonte södra Spanien, alla priser är anpassade till den tyska prisnivån.

Ett populärt nöje för de pengatyngda tyskarna är att djuphavsfiska. Få sin stora dröm uppfylld med att fånga en fyrahundra kilos Tonfisk, Svärdfisk eller Blue Marlin och skryta för sina kompisar på Kneipen i Berlin.

I hamnen går det ut fem fiskebåtar. Typiska amerikanska båtar med fritt akterdäck där fiskarna bekvämt kan sitta i en fåtölj med ett väl förankrat fiskespö typ ”magnum”. Dagshyran för en fiskebåt är ungefär femhundra euron.

Vi blev väl bekanta med Günter som driver sitt sportfiske på sin Albin en trettio fotare.

Se Webb: www.feurteventura-info.com/sportfishing

Han kom snart underfund med att vi kan fixa felen på det elektriska systemet på båtar. Båten Albin hade fel på sitt batterisystem och anoderna åts snabbt upp på en av huvudmotorerna.

– Kan ni hjälpa mig? Jag har haft alla möjliga experter ombord, men dom har hitintills inte lyckats.

Utrustade med den stora verktygs- och ellådan vandrade vi över till Günter. Efter ett intensivt arbete åtgärdade vi felen och potentialutjämnade huvudmotorerna. Därefter fungerade elsystemet perfekt.

– Vilken lycka, nu fungerar det! Sa Günter. Tänk alla dessa experter som jag anlitat.
– Grabbar här nere kan ni göra er en förmögenhet. De flesta så kallade experterna här är självlärda och ”bara snackar”

  • Dessa specialister tar sjuttio till åttio euron per timme och ni kan tro att timmarna har gått då fakturan kommer.

Under eftermiddagen blev vi bjudna på en fisketur i Albin. Tillsammans med Günters spanska vänner José, Manuell och Tomas. Här fick vi lära oss allt om storsjöfiske. Ombord fanns det ett otal kraftiga fiskespö med trådrullar stora som en kilos kaffeburkar samt fiskekrokar som liknade bläckfiskar, där fiskar upp till femtio kilo skulle fångas.

Större välagnade jättekrokar för dom riktigt stora, tre till fyrahundra kilos fiskar fanns också. Med de två fyrahundra Caterpillarhästarna brummade under däck gick vi väster ut mot fyren Jandia på den sydvästra udden av Fuerteventura. Här grundar Atlanten upp från flera tusen meters djup till ett långsmalt rev.

Vi gick in mellan reven där dyningarna drivs upp och river upp enorma vattenpelare till skyn, så det knallblå vattnet övergår till ett vitt skum. Det syns tydligt att dessa fiskare har kört ofta här, båten navigeras med en trygg och handfast hand. Välkända hemma vatten. Det är ett av de bästa fiskevattnen här i Canarias. Fiskefångsterna är både stora och rikliga.

Under hela färden har våra fiskekrokar varit utlagda efter båten. Agnen skall ligga och guppa i vattenbrynet cirka trettio meter efter båten då vi går i sju till åtta knop. I denna krabbiga sjö börjar det nu nappa. Fyra muskulösa fiskar, två Bonitas på fyra kilo och två tonfiskar på tre kilo, hugger på krokarna.

Vi småfiskare som endast är vana vid loja torskar, får slita ursinnigslöst för att få upp dessa graciösa muskelknippe. José styr upp mot den nordvästliga kustlinjen mot Jandia. En stor vulkanisk krater med knivskarpa stup, bildar kustlinje. I vattenbrynet har havet urholkat berget och där bildat stora och djupa tunnlar.

För ett tiotal år sedan har jag läst ett reportage i Sydsvenskan om en stor tysk ubåtsbas, från andra världskriget. Som tyskarna lyckades hemlighålla för dom allierade ända tills krigsslutet. Basen var en viktig kugge i ubåtskriget om den södra Atlanten. Anläggningen skulle än idag vara helt intakt och ligga på de södra delarna av Fuerteventura.

Det skulle även vara en stor skamfläck för Spanien som hade upplåtit sitt territorium för främmande militär verksamhet, under andra världskriget.

Då jag frågade tysken Günter om denna bas. Blev han riktigt förbannad och sa att det var bara ”bullshit”, skitsnack. Han pekade på de stora tunnelmynningarna i berget och sa:

  • Här finns den tyska ubåtsbasen !

Det är stört omöjligt att i denna häxkittel som Atlanten dyningar bildar mot dessa klippor gå i en tunnelmynning.

Den frågan jag nu ställer mig är.
– Hur kan Sydsvenskan ljuga ihop ett sådant fylligt reportage? Vad är sant?

I denna sjö lät vi båten driva och agnade färsk bleckfisk på småkrokar liknade våra sillakrokar. Med en blytyngd i ändan skulle metet ligga strax över botten. Roligt fiske det kändes direkt då småfisken mumsade på betet. Då var det till att rycka till och vips satt en eller två fiskar på krokarna. Små färgglada fiskar på ett halvt till ett kilo.

Under dessa behagliga former sken solen från en klarblå himmel och en tjugosjugradig vind svalkade vår nu smått brunbrända kroppshydda. Den nyinköpta solhatten gav en rofylld skugga.

Med fiskespöet väl förankrad i spöhållaren på relingen, intog vi med lätthet en kall grogg på honungskryddad Canariasrom utspädd med några stänk Coca-Cola.

Nu kändes det som vi fått belöning för vår långa seglats.

Då solen började dala i väster gick vi hemåt mot Puerto de Morro Jable. Med full fart på alla hästkrafterna gjorde vi sexton knop.

De stora ”magnum” -rullarna spändes upp och bläckfiskkrokarna kastades ut.

Strax före hamninloppet då Janne skulle veva in sitt agn började rullens växel att kirra och knälla. Allt tydde på en stor fångst. Han vevade och släppte efter helt efter Josés expertråd.

Efter en halvtimmes krig halades det en jättefisk Waho på cirka tjugofem kilo ombord. Fisken kan med lätthet komma upp i en hastighet av hundra kilometer. En riktig snabbsimmare. Vår fiskelycka var fullbordad. Vilken dag !

Vi klev i land och tackade för en givande fisketur, allt för att vi reparerat elsystemet på Günters Albin.

Senare på kvällen skulle vi segla vidare mot Gran Canaria.

 

Share

Leave a Reply