Loggbok för S/Y Albatross 2002-10-17

Loggbok för S/Y Albatross 2002-10-17

 

Datum 2002-10-17 2002-10-23
Rutt Puerto Mogán, Gran Canaria Puerto Rico, Gran Canaria
Position 27 47 000N
15 46 000W
27 48 000N
15 42 000W
Väder 30 0-10 m/s 

1025 mmbar

Distans 6
Erfarenhet Res runt på Gran Canarias. Upp i bergen där du finner ett helt annan kultur.

Puerto Mogán är en konstgjord hamn, sedan tjugo år, orten kallas ofta Canarias Venedig. Byn är i miniformat likt Venedig med små kanaler som förbinder hamnbassängerna. Husen är byggda på klassiskt spanskt vis med ståtliga fasader och höga dörr- och fönsteröppningar.

Längs de färggranna husen går det små promenadstråk som omgärdas av ett överflöd av färgsprakande blomster. Som slingrar sig upp längs fasaderna och ut över gångstråken, där växtligheten ger en behaglig skugga. I gränderna inryms det små hotell, caféer och restauranger. På dessa restauranger serveras det goda fiskrätter. Fisk som landats i den lokala fiskehamnen.

Vi hade genom vår fiskevän Günter, på Fuerteventura, fått tips om den bästa fiskrestaurangen Puerto Grill. Restaurangen drivs av en tysk familj, med plats för femton matgäster, som själva fångar all fisk. På denna krog avnjöt vi en av de bästa grillade fiskplattorna vi någonsin ätit.

Plattan bestod av grillad Svärdfisk och Blue Marlin lagd på en grönsaksbädd överöst med en ljus och en mörk svampsås. Till detta dracks det av husets röda vin. Kalaset intog vi tillsammans med Jannes föräldrar Gunhild och Lars samt deras vänner Siw och Stig. Ett verkligt glatt gäng med en åldersspridning från sjuttio till åttio år.

Under vår färd har vi inte skämt bort oss med att bada och sola. Men här tog vi en dag på playan.  Skönt att få ligga på en varm och go sandstrand med ett vatten som lyser knallljusblått-grönt och har en njutbar temperatur omkring tjugofem graden.

Janne hade fått en bra bok, Fallet Apollonia av Klaus Hympendahl ”En seglats på liv och död”. Boken var så bra att han svedde halva ryggen och skinkan. Här tar solen hårt på våra ömsinta kroppar från nord.

Själv roade jag mig med att simma, det var lång tid sedan sist. Jag drog många och välgörande sträckor på tvärs i lagunen denna dag. Med lite ömsinta muskler promenerade vi ombord på Albatross och intog viloläge för denna dag.

De flesta båtarna i hamnen ligger här året om. Ofta är det rika tyskar som bor i en egen lägenhet och kommer ner några gånger om året och rumlar runt. Eller så tjänar båten som bostad till Européer som arbetar här på södra Gran Canarias.

I marinan finns det alla faciliteter med ett bra varv med en stor tjugofemtons lift för upptagning av större båtar. Dygnkostnaden får oss var tretton euros, ett hyfsat pris i denna del av ön. För övrigt är det de höga turistpriser som gäller.

Tidigt fredags morgon väcktes vi av ett skrammel och ett kraftigt tjattrande på kaj. På kajen restes marknadsstånd och alla möjliga prylar packades upp. Mest ”marknadsskit” solglasögon, klockor, dukar och allt annat plastbråte var uppradat i de flesta stånden.

Av ett hundratal stånd fanns det endast ett grönsaksstånd där det kunde inhandlas grönsaker och frukt med bra kvalité.

Men tydligen så gör dessa Afrikaner och Araber bra affärer, för dom fortsätter och resa runt med sin ambulerande verksamhet.

Lördagen använde vi som skrivare- och fotoredigerings dag.

Då jag före siestan satt i sittbrunnen och skrev iakttog jag ett par som stod på kaj och verkligen blängde på Albatross. Strax därefter promenerade dom ner mot vår förtöjning.

  • Det är ju Albatross från Helsingborgs och Carl Erik på Sycon som sitter här i ”goan ro” och skriver. Har ni seglat så långt som till Puerto Mogán?

På kaj stod Monica och Claes Lundqvist från Norrköping. Claes och jag är gamla affärsbekanta.

  • Ni är rätt på det, kom ombord!

Tänk vad världen är liten. Claes och Monica hade fått en restresa och hade hamnat här i Puerto Mogán, dagen före. Tillsammans fick vi en behaglig eftermiddag i sittbrunnen, där vi löste världsproblemen och fick de senaste nyheterna hemifrån.

På söndagen gick vi tillbaks till Puerto Rico, där vi fått kajplats till torsdag. En kort segling på sex mil, på kraftig gammal sjö som fick oss att verkligen rulla. Albatross stabiliserades när vi fick satt alla seglen.

Kraftiga brottsjöar drog upp på pirarmarna i öppning till Puerto Rico. Här valde vi att gå in med fulla segel för att ha god styrfart.

I marinan fick vi en bra plats på den norra flytbryggan. Nu hade vi vanan att förtöja på kontinentalt vis. Vi förtöjde snabbt och säkert. Trampade ny mark, i en ny hamn.

Senare på eftermiddagen föll det ett fint regn. Troligen det ända regnet under detta året. Här regnar det sällan, det syns tydligt på naturen. Den liknar ett månlandskap med vulkaniska berg. Grönskan är inplanterad till dessa semesterorter.

I hamnen vimlade det av utflyktsbåtar så kallade ”partybåtar” och fiskebåtar allt för att krama så mycket pengar ur turisternas fickor. Varje morgon radades det upp köer av segel och festsugna turister på kajen.

Jannes pappa hade under måndagen hyrt en Jeep. Med denna ”klättersugna” bil for vi i väg upp i bergen på den innersta delen av Gran Canarias. Alla, Jannes föräldrar Gunhild och Lars och deras vänner Siw och Stig satt upp på de tvärställda sittplatserna i den akterliga delen av Jeepen.

Janne körde och jag läste kartan. Gunhild hade packat en rejält tilltagen kylväska med pilsner, lemonad, vatten och goda smörgåsar.

Färden gick upp över Maspalomas till de inre delarna av ön. Via Fataga, San Bartolomé och Tejeda. Ett fantastiskt landskap att resa i, med kraftiga berg som stiger upp från djupa dalsänkor, med toppar på närmare två tusen meter.

I dessa trakter växer det storskog en tall liknade träd. Långt ner i dessa dalar frodas grönskan med potatis-, apelsin-, citron- och bananodlingar. Troligen tar bönderna ut tre skördar av potatis varje år på sina åkertegar. På flera odlingslottor skördades det läckra nypotatis.

Klimatet på denna höjd är svalt och molnigheten ger en svalkande skugga.

I vägskälet vid Palador Nationalpark hade de lokala försäljarna rest sina försäljningsstånd. Här salufördes alla Canarias delikatesser från god rom till fina ostar och nötter. Hattar och plädar erbjöds också.

Det prutades villt. En indianhatt som säljaren erbjöd mig började på trettiofem och slutade på åtta euros.

Lars uttryckte sig så här om Araber.

  • Köp varan till det priset som han först begär.
  • Araben kommer i sitt fortsatta liv att vara totalt olycklig för han inte begärde ett högre pris.

Den västra delen av ön hade vi tidigare inte besökt, varför vi rullade ner mot Artenera och vidare ner Montana Altavista.

Längs denna dal klättrade vi längs knivskarpa bergväggar och beskådade hur Canarierna hade byggt sina bostäder. Bebyggelsen var inhuggen i bergen med en liten dörr och fönster som vätte ut mot dalgångarna, fantasiska byggnationer.

  • Men, vad har dom levt av i denna oländiga terräng?

Den frågan förblev obesvarad.

Dalen ner mot San Nicolás bestod av tre större dammanläggningar med falltunnlar insprängda i bergen ner till vattenkraftverk. De tidigare vattennivåerna i dammarna kunde tydligt utläsas på bergväggarna, trettio till fyrtio meter.

Vattnet faller troligen över vinterperioden i december till februari.

Vägen är anlagd då dessa byggnadsarbeten utfördes för dammarna, en smal slingrande väg längs floddalen. Då vattnet rinner mot kusten tappas det av i San Nicolás, inte en droppe når

Atlanten. Här ligger tusentals tunnland under växthusduk. Där det odlades tomater och gurka. I detta bördiga San Nicolás bredde det ut sig ett välmående odlingslandskap.

På onsdags kvällen bjöd Jannes föräldrar på en avskeds middag i Puerto Rico. Nu skulle det ta cirka två och ett halvt år till vi möts igen.

Först skall vi korsa de sju världshaven. Av de drygt fyrtiotusen milen har vi nu seglat tretusenfemhundra. Snart tio procent av den totala sträckan.

Det tar på det, vi har nu varit på väg drygt fyra månader.

Tidigt torsdags morgon har vi planerat att gå vidare till Tenerife.

 

Share

Leave a Reply