Loggbok för S/Y Albatross 2002-11-24

Loggbok för S/Y Albatross 2002-11-24

Datum 2002-11-24 2002-12-13
Rutt Las Palmas, Puerto de la Luz,G Rodney Bay Marina, St. Lucia
Position 28 07 624 N
15 25 589 W
14 04 590 N
60 56 904 W
Väder Sol och regn 

28

NO 10-22 m/s 

1120 mmbar

Distans 3386
Erfarenhet Atlanten är inte så lättseglad som många reseskildringar vill påstå.Det är inte någon enkel ”Blue water sailing” med en lätt akterlig passadvind i ryggen.

Lördagen den 24 november, dag 1

Nu har vi startat vår långa seglats mot en annan världsdel Amerika med ARC 2002, Atlantic Rally for Cruisers.

Se webbsida:

www.worldcruising.com

Det är en ny kontingent som skall upptäckas. För hela besättningen är det den längsta båtresan som vi någonsin gjort, Atlanten skall nu korsas.

Ut genom hamnen i Las Palmas gick vi tillsammans med tvåhundrafemtio båtar.  På redden låg alla ARC – båtarna väl samlade en mäktig syn där alla segelbåtarna låg och lurpassade på varandra strax före startlinjen.

På kajerna och pirarmarna stod  tusentals Las Palmasbor och vinkade farväl.

Nu skulle vi inte se något land på cirka tre veckor, bara hav på denna oändligt stora ocean.

Vädret är perfekt en mycket svag vind lyfter knappt seglet och solen lyser från en klarblå himmel. Kanske lite väl svag vind men det är bättre att starta lite snålt. Vi har varit i land så lång tid så det är till att starta från början med att få dom rätta sjöbenen.

På starlinjen låg det en fregatt, två rejäla bogserbåtar som alla hade startat sina brandpumpar och sprutade enorma vattenkaskader rakt upp i himlavalvet. En vacker syn.

Prick klockan ett gick startskottet och alla hissade sin spinnaker/gennaker. Nu bar det i väg med kurs sydväst mot öarna Cap Verde, som ligger strax utanför Senegals kust i västra Afrika. GPS: N visade 2800 nautiska mil till vårt mål St. Lucia i Karibien.

Hela söndagseftermiddagen seglade vi söder ut längs Gran Canarias kustlinje mot Maspalomas. Det blåste endast en lätt bris på tre meter i sekunden.

Vaktlistor gjordes upp och vi beslutade att köra fyra timmars pass löpande jag, Tim, Ulf och Greger. Janne blev frikallad från de löpande vakterna, då Janne fick ansvaret för koktrossen och maskinutrustningen. Han skulle se till att besättningen blir servad med god mat och allmän förplägnad.

En välmående besättning är i regel ett vinnande lag.

Albatross skall vinna detta rally !

Då vi låg utanför Sun Augustin dog vinden. Ute till havs kunde vi se att de stora båtarna, som startat före oss, hade tagit ner spinnakern och låg på en knivskarp kryss. Troligen kom denna vind även till oss.

Vår gennaker togs ner och storen, mesan, stagseglet och genuan sattes. Solen gled sakta men säkert ner i den västliga horisonten, strax därefter kom det vind och det med råge. En kuling kom inblåsande från syd och vindmätaren pendlade mellan 15-22 meter i sekunden och Atlantens vågtoppar byggdes upp till enorma vågberg.

Alla segel revades, storen bottenrevades till tredje revet, stagseglet togs in och genuan revades till svart markering. Hela natten gick vi i denna oroliga sjö och Albatross stångade sig fram, sakta men säkert.

Vid midnatt började jag, Ulf och Tim att spy. Vi låg över sittbrunnskanten med kopplade livlinor och spydde intensivt tills våra ”maggar” var tomma och den gula gallan kom även den upp.

Hela natten körde vi dubbelt på vakterna.

Måndagen den 25 november, dag 2

Jag har vakten mellan 05.00 – 09.00 sitter och spanar in båtar och känner mig rätt matt. Kulmen på sjösjukan är nådd, spydde den sista gallan strax före klockan fem.

Då det ljusnade vid åttatiden är det flesta båtarna utsprida. Av alla de tvåhundrafemtio båtarna syns endast ett tiotal båtar. Fortfarande ligger vi på en pinkryss och stångas med vågor som bygger upp till sju till tolv meters höjd.

Alla försökte vi sova på våra fripass men det var svårt då sjön trycker på och då vågorna träffar skrovet smäller det till som kanonskott.

I denna hårda sjö kunde Janne inte laga någon varm mat, vi fick hålla tillgodo med kallskurit och det smakade bra då vi under eftermiddagen  började att återhämta oss.

Under kvällen mojnade vinden till tolv sekundmeter och den vred upp mot nordost.  Seglen sattes för en slörsegling och Albatross stävade fram i sju till åtta knop. Då hon låg på vågtopparna som kom in akter ifrån visade knopmätaren tio till tolv knop.

Tisdagen den 26 november, dag 3

Havet formligen kokade jättevågorna rullade in akter om oss och försökte träffa akterspegeln. Strax före som vågen rullade in så lyfte Albatross på rumpan och hon surfade på vågtoppen. Vågen lyfter henne upp en tio meter över havs horisonten och ett makalöst oceanlandskap breder ut sig med långa och djupa vågdalar.

Det känns att Albatross är trygg, hon är en redig oceanseglare, som på ett tryggt sätt följer havets rörelser.

Janne lagade varm mat i köket, ett konststycke att handtera alla grytor och stekpannor då spisen gungar i takt med båtens rörelse. Han är klädd i det stora sjöstövlarna och långbyxorna för att undvika brännskador då stekfettet yrar omkring stekhärden.

Nattvakt mellan 00.00 – 05.00 endast två båtar siktades.

Onsdagen den 27 november, dag 4

Sjön gick fortfarande hög i en stark nordostlig vind 15-18 meter/sekund, kuling.

Vi äter, vaktar och sover. Nu börjar vi känna att ens kroppshydda åter börjar   komma i form. Janne kockar god mat och allting går sin gälla lunk.

Tim sköter den dagliga positionsrapporteringen till ARC, varje dag klockan 12.00 UTC via SSB-radion, får vi väderprognosen och återrapporterar vår position samt väderläget.

Vår logg läser vi av varje dag klockan 13.00 UTC, alltid lika spännande.

Hur långt har vi gått de senaste tjugofyratimmarna ?

Sträckan har varierat mellan 160nm och 206mn.

Torsdagen den 28 november, dag 5

Albatross rusar fortfarande fram i den upprivna sjön, det skummar och rycker saltvatten då sjöarna bryter. På kvällen skulle kocken Janne fiska för första gången på denna sträckan.

Det hade suttit perfekt med en smarrig tonfisk till middagen.

Det stora fiskespöet ”Magnum” med en rulle så stor som en kilos kaffeburk riggades upp på det akterliga mantåget på styrbord. Tjugo meter lina hängdes ut med en bläckfisk som bete.

Nu skulle det stora fiskarna fångas!

Strax efter det blivet mörkt började rullen att kirra och linan sträcktes ut.

Ulf som hade vakten skrek med gäll röst:

– Alle man på däck vi har fått napp !

Yrvakna stövlade vi alla upp på däck och fick snabbt på oss livvästarna samt kopplade livselarna till däckslina. För nu skulle det troligen bärgas en jättefisk.

Då Janne ökade trycket på linbromsen tog fisken ett sidospång och vips så bröts spöet mitt itu.

Hela överdelen med rulle och allt tog denna jättefisk med sig ner i Atlantens djup.

Spöet var tillverkat för fiskar upp till fyrahundra kilo.

Hur stor var månntro denna fisk ?

Här stod vi alla och bara glodde ut i oceanen, där det nu simmar omkring en jättefisk med Jannes fiskespö som ”förföljare”

Fredagen den 29 november, dag 6

Som vanligt komponerar Janne ihop en god frukost. Idag blev det stekt bacon, vita böner i tomatsås och stekt ägg. Maten är viktig för hela besättningens välbefinnande och det sköter kocken med bravur.

Tim som kommer ifrån England är inte bortskämd med god och vällagad mat. Varje gång vi spisar säger han ”Marvellous” vi har fritt översatt det till ”makalöst”.  Samtidigt som han formligen rensar kastrullerna.

Trevlig grabb.

Lördagen den 30 november, dag 7

Det känns att alla fått in sina rutiner och Albatross bara seglar på tjugofyra timmar  per dygn avståndet till vårt mål räknas sakta men säkert ner.

Vi duschar varannan dag, sitter på akterdäck väl surrad i livlinan. Skönt att tvåla in sig och skölja av allt salt som lagrats på huden. Solen värmer gott och temperaturen ligger mellan +26oC på natten och på dagen behagliga +29oC.

Söndagen den 1 december, dag 8

En tysk segelbåt kommer upp på babord sida, går väldigt nära oss och skär vår kurslinje. Vi väjer mot babord och går akter om han, då den tyske skepparen ger tecken på att vi skall hålla ett bra avstånd till hans båt för dom har en lång fiskelina utlagd.

Konstiga sjömän som går upp så nära en annan båt på denna oändligt stora ocean.

Vid den dagliga positionsrapporteringen till ARC fick vi lyssna på ett allmänt nödanrop från en ARC – båt. Båten hade förlorat en besättningsmedlem, man över bord. Direkt anmälde kringliggande båtar sin position och flera båtar ombads att hjälpa till i sökandet efter den försvunna sjömannen.

På den olyckdrabbade båten är det endast en besättningsman kvar ombord. Tufft att i det läget förlora en man. Senare rapporterade den nödställde att han funnit sin kompis i vattnet med han orkade inte ta han ombord. Han var då död.

En fruktansvärd kuslig stämning la sig över alla ARC – båtarna.

Havet tar och havet ger.

Måndagen den 2 december, dag 9

SSB – radion har varit påkopplad hela förmiddagen, där vi lyssnat på hur ARC – ledningen försökt att hjälpa den nödställda båten. Dom söker någon frivillig som kan mönstra på den olycksdrabbade båten. Liket ligger surrat i vattnet och släpas efter båten. Det måste vara en hemsk upplevelse för den som är ensam kvar ombord.

Han borde snarast ändra sin kurs och gå mot Cap Verde öarna som ligger närmast.

Vindrodret har börjat krångla, en styrtamp har brustit. Snabbt reparerades styrningen. Strax efter styrde båten som den själva ville, styrpendeln till vindrodret hade då gått av vid den övre infästningen och släpade i vattnet.

Tur vi surat en extra tamp i rodret annars hade vi förlorat styrpendeln med roderfenan.

Fyra nya rör har vi färdigborrade ombord och kapade i rätt längd. Den kraftiga akterliga sjön trycker hårt på vindrodret styrpendel. De nya röret håller endast i två timmar tills det kraftfulla röret var böjt som en tändsticka strax under infästningen.

I de läget beslöt vi att inte riskera liv och lem med att ligga och meka  med vindrodret i aktern med de enorma vågorna som bara trycker på i aktern. Rodret surrades fast och vår elektriska autopilot kopplades in.

Nätterna är otroligt vackra då alla världens stjärnor lyser på oss och havets vågor brusar.

Ännu ett bra dygnssnitt 195 nautiska mil.

Tisdagen den 3 december, dag 10

Den kraftiga nordostliga vinden håller på att avta uppåt eftermiddagen hade den nått ner till behagliga 10 meter i sekunden. Sjön börjar också att sakta men säkert lägga sig.

På kvällningen i solnedgången gungade vi framåt i en så kallad ”Blue water sailing”.  Vi hade alla läst och drömt om en skön och rogivande segling över Atlanten mot Karibien i en lätt akterlig passadvind och med ett hav som ger upp små krusningar.

Men ack vad vi bedragit oss, det har varit en mycket tuff seglats hitintills.

Idag visade GPS: N 1500 nautiska  mil till St. Lucia. Halvvägs och det firade vi med att korka upp en flaska champagne.  Nu har vi nerförbacke till Karibien, puckeln är passerad.

Vi har en mycket bra stämning ombord där alla tar sitt ansvar med sina sysslor. Alla  jobbar, äter, läser, småpratar, sjunger och sover.

Snart har alla avverkat sitt livs längsta seglats.

Onsdagen den 4 december, dag 11

Nordostvinden håller i sig den pendlar mellan 9-15 meter i sekunden. Idag sattes  gennaker och vi höll en bra fart 7-8 knop. På väderprognosen har det varnats för ”Squalls”, små intensiva regnmoln som driver upp vinden till 20-25 meter i sekunden och regnet bara öser ner under några minuter.

Då dessa regn är i antågande vill det till att snabbt få ner gennaker. Vid dessa vindstyrkor utvecklar gennakerns 120m2 en enorm kraft på riggen och segelduken.

För att snabbt få ner gennakern har vi övat och testat många metoder. Den snabbaste och säkraste lösningen har vi funnit med att släppa skothalsen och fallet samt med en preventerlina på skothornet dras in i lä bakom storseglet. Då faller gennakern ner på däck bakom storen.

Torsdagen den 5 december, dag 12

Idag är det allmän duschdag. Vi skurar oss på akterdäck och sköljer av skiten med en handdusch. Skönt att sitta där på akterluckan och tvåla in sig i den tropiska brisen. Sakta stiger temperaturen för varje dag +27oC på natten och på dagen behagliga +30oC.

Handduschen som vi köpt i en båttillbehörsaffär är inte av bästa kvalité, öppningsventilen som sitter på duschhandtaget kan lätt öppna sig själv.

Då vi alla duschat hängdes handtaget upp på mantåget. Under natten självöppnades ventilen och allt vårt färskvatten, sexhundra liter, sprutade ut i Atlanten. Inte en droppe vatten fans kvar i vattentanken.

Ritigt illa då vi har cirka tio dagar kvar på vår seglats. Vi löste det  med att elgeneratorn och watermaker fick gå för fullt i tolv timmar.

Numera kopplar vi bort duschhandtaget då vi nyttjat den.

Fredagen den 6 december, dag 13

Ett bra seglingsdygn 187 nautiska mil och  sjön går fortfarande hög. Kraftiga vågor rullar in akter ifrån och lyfter Albatross och hela hon rullar. Vi klockade rullningarna och kom fram till att hon får en ny rullning var sjunde sekund.

Det rasslar och skramlar i skåpen. Detta eviga rullande har vi nu vant oss  vid. Speciellt Janne som lagar den goda maten över gasolspisen med surrade kastruller och uppspända stekpannor med kraftiga gummiband.

Greger satte i deg för att baka kanelbullar. Degen jäste bra och med brödkaveln knådades det ut en stor deg som fylldes med smör och strösocker. Någon kanel hade vi inte ombord.

Bullarna gräddades i ugnen och en ljuvlig doft av nybakat bröd spred sig.  I ett nafs mumsade vi i oss alla de läckra bakverken och nu sitter vi bara och jäser och funderar på när Greger skall baka nästa gång.

Alla har vi våra dolda talanger.

Lördagen den 7 december, dag 14

Nu ljusnar det först klockan 09.30 UTC  det märks tydligt att vi går väster ut. På vår longitud är det –3 timmar från UTC. Vi ligger nu på 45o väst. Var femtonde grad motsvarar en timme.

På den södra horisonten skymtades ett större fartyg.

Båten gick fort närmare 20 knop. Vi kunde snart konstatera att vi låg på kollisionskurs, nu får vi testa om hon väjer.

En stor bulklastare närmade sig, cirka etthundra tusen ton, en riktigt rejäl skuta. Fortfarande syntes inte några tecken på kursändring. Då ropade upp henne på VHF:n kanal 16 och gick därefter över till kanal 69.

En trevlig styrman, troligen en indier svarade. Han bekräftade att vi kommer att skära varandras kurslinjer varpå han sänkte sin fart till 10 knop och beredde fri fart för oss.

Båten hette Surtaknipa och positionen var 17.20 N, 45.31 W. Hon var på väg till USA Camdon för att lossa sin last.

Styrmannen frågade oss om vår destination och vårt ETA (Estimated time of Arrival). Han önskade oss lycka till på färden och ökade sin fart till 20 knop, då vi sakta stävade fram över hennes kurslinje i våra 7 knop.

Senare på eftermiddagen dök det upp en stor val på vår styrbordssida. Valen gick upp till ytan flera gånger och ”blåste” i sina ventiler. Valen cirkulerade runt båten i tjugo minuter och riktigt lekte med Albatross.

Av ARC- kontoret i Las Palmas hade vi fått färg- och sektionsbilder  på ryggfenan för det mest förekommande valarna i Atlanten. Det var en Long-finned pilot whale normallängd mellan 3,8 till 6 meter som hade besökt oss.

Före skymningen simmade det upp ett helt stim med Delfiner. Snabba simmare som tävlade om att ligga etta före vår stäv.

Lekte en kvart och simmade vidare ut i den oändliga oceanen.

Söndagen den 8 december, dag 15

Nu hade Janne återhämtat sig efter den stora förlusten av ”Magnum” fiskespöet. Han tillverkade en ny fiskelina av en tunn wire och spände upp denna med en hård gummitamp. För nu skulle de stora fiskarna inte få en chans att slita los fiskeredskapet.

Andra advent idag och vi spelade julsånger med Christer Sjögren. Alla sjöng med och solen dalade sakta ner under den västliga horisonten. Nog var det lite julstämning även om kvicksilvret visade på plus trettio grader.

Då mörkret kom satt vi alla och bara väntade på det stora hugget på Jannes nya fiskelina.

Tyvärr get fisken inte att hugga denna adventskväll.

Måndagen den 9 december, dag 16

På SSB-radion hörde vi att båten F2 med Peter och Sandra samt deras Schäfer hade fått en roderskada. Båten gick inte att styra från styrpulpeten. Nu satt dom och styrde med ett nödroder direkt på däck.  Ett tungt jobb att handstyra i denna svåra sjö, då det är cirka tusen nautiska mil kvar till St. Lucia.

Idag fick vi ett nytt besök av två valar, Minke Whale längd 7-12 meter. Dom simmade runt oss i ett mönster likt en åtta. Runt, runt och i varje varv dök dom under vår köl. Mäktiga och märkliga djur dessa valar. Efter en dryg halv timme hade dom lekt färdigt med oss och simmade vidare.

Någon fisk har vi inte fått på det nya fiskeredskapet. Då vi kontrollerade Rapaladraget var där stora huggskador. Återigen hade en jättefisk provsmakat betet och därefter tyck att det var lite svårsmält och ”spottat” ut det igen.

Betet bytes till en ny Rapala, likt en makrill.

Nu var förväntningarna stora igen för att hala in den stora fångsten.

På kvällen hade GPS: N räknat ner till 500 nautiska mil till vårt mål St. Lucia. Nu är vi nära!

Samtidigt som kraftiga regnskurar avlöste varandra under hela kvällen. Intensiva regn som sköljer allt rent från saltkristallerna allt känns då rent och friskt.

Tisdagen den 10 december, dag 17

Solen orkar inte att lysa igenom ett rätt kompakt molntäcke som omger oss.

Regnet riktigt hänger i luften.

Vi beslutar att inte segla med gennakern idag, för det föreligger en stor risk för kraftiga vindbyar.

Den spirade genuan, mesanen och storen får vara våra motorer idag och det gör dom utmärkt vi seglar i 7-8 knop.

Vid den dagliga positionsrapporteringen rapporterade ARC- ledningen att Peter och Sara samt deras schäfer fått lämna sitt skepp F2 och har gått ombord på en sydafrikansk sextiofem fotare.

F2 är en  45 fotare Hunter tillverkad i USA, hade nu tappat rodret och tog in vatten. USA:s kustbevakning  gick  ut med  en varning där dom meddelade att  ett herrelöst fartyg nu drev omkring i sydvästra Atlanten.

Troligen kommer F2 att sjunka inom ett dygn.

En tragedi för ägarna Peter och Sara, vi träffade dom för första gången i Camarinas i nordvästra Spanien då dom hade korsat Biscaya. Jättelyckliga över sin seglats. Båda är i fyrtio års ålder och hade beslutat att segla runt i världen under fem år.

Dom utryckte sig själva om sin båt att det var en flytande ”campingvagn”.

Dock hade dom övervägt att köpa en HR-båt men denna tycktes vara för dyr. Fortsätter dom att segla kommer de med all säkerhet att köpa en kvalitetsbåt likt vår HR-båt.

För att färdas tryggt och säkert på oceanerna.

Rapala draget skulle kontrolleras idag och wiren halades ombord. Kvar hängde det en sliten fisk käft. Drag, krok och lekare  allt var borta.

Här går det tydligen stora fiskarna?

Som rätar ut kraftiga lekare som tål fiskar upp till hundra kilo.

Nytt drag  monterades och det kraftiga gummibandet förlängdes ner till sittbrunnen och avslutades med att en konservburk tejpades på bandet. Troligen skulle det skramla  rätt väl då det var napp.

Skam den som ger sig.

Det medelstora fiskespöet var också avlusat på sitt bete. Här hade fisken hugget av wiren strax efter betet och mumsat i sig bläckfiskebetet.

Ett ljus börjar skymtas i tunneln, avståndet till vårt mål St. Lucia är nu under fyrahundra nautiska mil.

Arbetslusten börjar nu åter att infinna sig, sittbrunnen städas, fönsterna poleras och alla plastytor poleras med autosol och hårdvaxas.

Övrig städning skjuter vi framåt ytterliggare några dagar.

”Vi får ta det med ro… och ta dinne dan till ditta”

Här stressar vi inte.

Onsdagen den 11 december, dag 18

Tidigt på morgonen då Greger satt vakt väcktes vi alla av att en rulle löpte fritt. Det rasslade till och därefter blev det tyst och så  hördes Gregers röst, fan också.

En inhalningstampen i rullen hade brustit till genuan.

Det var inte speciellt bra för ett kraftigt oväder slickade oss i rumpan. Nu kunde han inte reva genuan. Det var bara till att skota hem genuan och styra upp båten i ren läns.

Albatross klarade av den hårda vinden som kom in med fullt utrullad genua.

Tim och jag reparerade rullen vi låg i fören på vårt peke och skruvade med de brytande vågorna yrande omkring oss.

Vi har under denna färd fått ytterligare respekt för dessa kraftfulla oceaner, men samtidigt invallats i en god trygghet.

Livlina och räddningsväst skall alltid vara på då vi går upp på däck. På våra ensamvakter skall även livlinan och västen vara kopplad i sittbrunnen och behöver vakten gå upp på däck måste han kalla upp en besättningsmedlem till.

Till en början var det lite pirrigt då dessa enorma vågberg byggdes upp omkring oss.

Albatross hanterar denna sjö följsamt och säkert och vi känner väl att hon är tillverkad för denna typ av oceansegling.

En riktig klippa vår Albatross.

GPS:N visade nu 299 nautiska mil och med ett TTG på 44 timmar, troligen kommer vi att angöra St.Lucia på fredag.

Tänk vad spännande det skall bli att få komma till en helt ny världsdel Amerika.

Hur kan det se ut där?

Nu varvas tankeverksamheten upp. Den längsta färden på havet som vi någonsin har gjort och på egen köl.

Ryggraderna rättades sakta men säkert upp, vi är alla stolta och glada.

I köket kokar Janne potatis som skall ligga som grund till dagens middag, pyttipanna med Felix rödbetor.

Greger är nu inne på sin andra smet till sockerkaka. Den första vurpade ut på durken och all smet rann ner i kölsvinet. Mycket arbete skapade han med att torka upp den lättrinnande sockerkakssmeten, tio ägg och socker är en rejäl blandning. Nu går vispen igen och en ny sats är på gång.

Kakan jäste bra upp med gick kraftigt tillbaks, den blev totalt dödbakad.

Dock smakade den brändas skorpan rätt bra.

Tim har fått ett stort brännsår på det högra pekfingret.  Ytterhuden har bildat en stor bula av trycket från sårvätskan. Oturligt så punkterades bulan och nu har Janne lagt på ett bandage. Nu får han försöka att hålla det torrt och undvika saltvatten.

En stor tonfisk högg på bläckfiskbetet, fisken slog en stor saltomortal ovan vattenytan och slet sig loss. Stor sorg igen för oss trogna fiskare.

När skall vi få vår första fisk på denna seglats?

Torsdagen den 12 december, dag 19

Nu är det snart ett dygn kvar på vår långa seglats och vi beräknar att komma i hamn på fredag eftermiddag.

Vår position i tävlingsfältet ser riktigt bra ut, vi har placerat oss i den främsta delen. Troligen har vi ett hundratal båtar bakom oss och vi kan även knappa in på de större båtarna då vi har en viss fördel med vårt handikapp.

Vi har verkligen gett järnet i denna tävling.

Idag skurade vi allt invändigt på Albatross och smutstvätten sorterades, mycket tvätt blir det på tre veckor. Alla kalsongerna är nu förbrukade så de sista dagarna blir det till att nyttja avigsida.

Äntligen var det napp på bleckfiskbetet. Mästerfiskaren Janne tog fiskespöet och lät fisken dra ut lina då bromsen släppte och därefter veva in lina.

Nu var det en kamp som utspelades mellan fiskaren och fisken.

Vi sänkte farten med att ta ner det spirade seglet och gick enbart på mesan seglet.

Det var en stor guldmakrill på drygt tio kilo som kämpade, den for upp och ner på vågtopparna.

Efter en timmes kamp skulle Greger och jag håva in fångsten. Men just då vi satte håven i vattnet gjorde fisken en sista kraftansträngning och slet sig loss. Linan gick mitt i tu.

Oj vad vi alla blev besvikna, det hade suttit fint med en grillad guldmakrill då vi angjort St. Lucia.

Då kvällen kom satt Ulf, Tim och jag och läppjade på varsin kall pilsner fyra tindrade ögon satt och beskådade då vi lät den goda drycken rinna ner i våra strupar. Greger och Janne hade nämligen avtalat att inte intaga någon stark dricka under denna seglats och det har dom hållit.

Vi har för övrigt alla hållit hårt på att inte nyttja dessa godsaker under denna seglats.

Fredagen den 13 december, dag 20

Albatross stävade bra framåt fram.

Vi gipade för att få  den rätta kursen på vårt mål. Kursen var 277o och  vi gick med 8 knop.

Prick klockan tolv ropade Ulf:

–         Land i sikte !

Och där borta i den västliga horisonten kunde vi skymta ett vulkanberg som majestätiskt reste sig från havet.

Vilken känsla, vi hurrade och dansade omkring på däck.

Exakt klockan 17.28 UTC  passerade vi mållinjen  i Rodney Bay. Målbåtens ljudsignal göd behagligt i våra öron.

Vi kallade upp Rodney Bays Marina för att få tillstånd att gå in i hamnen. Dom bad oss att vänta en stund.

Vi tog ner alla segel, som nu hade varit satta i nära tre veckor och la ut ankaret på fem meters djup. En riktigt skön känsla infann sig och korken på champagneflaskan for i luften. Efter en kort stund fick vi ok till att gå in till marinan.

Sakta stävade vi in i en kanal som det på styrbordssidan låg små och trevliga restauranger, här fick vi ett glatt välkomnande, alla hurrade och applåderna ljöd ljuvligt.

På kaj stod representanter från ARC – kontoret och signalerade vår ankomst högljutt och väl med en siren. Vi blev även serverade en väl svalkande paraplydrink och fick motta en stor fruktskål med välsmakande lokala frukter.

Besättningarna på alla segelbåtarna i hamnen applåderade och hurrade.

Nu kändes det riktigt bra !

Vi har nu korsat denna stora oceanen Atlanten.

Ulf Östmans kommentar över seglatsen:

Att ha seglat på egen köl över Atlanten är en fantastisk grej som jag inte vill vara utan. Tänk alla dessa vackra nätter med den fantastiska stjärnhimmeln. Valar och delfiner på dagarna.

Första dygnet på seglatsen var tuff. Mitt i sjösjukan undrade jag:

– Skall det vara så här i tre veckor? ohyggligt.

Allt ordnade sig när sjöbenen kom och självförtroendet kom tillbaka. Jag har haft en mycket fin tur och reser hem tillsammans med Greger i morgon onsdag.

Tim Bateup kommentar över seglatsen:

Truly a dream come true!

Crossing the Atlantic on Albatross was easily the best sailing experience of my life. The comradely of the crew was second to none and the food was excellent. I really feel that I have made some great new friends with the “Albatross boys” and look forward to seeing them again one day.

The experience was so good in fact that it has inspired me to go on and chase another dream as soon as I leave the boat. I will think of Albatross and her crew when I am in Nashville and will remember the great times that we all had together when I need future inspiration.

Carl, Janne, Ulf and Greger; thanks for a wonderful sail.

You are the champions, my friends.

Fritt översatt:

En dröm har sannerligen blivit sann!

Atlantseglingen på Albatross var mitt livs största och bästa seglingsupplevelse. Kamratskapet var det bästa och maten var perfekt. Jag känner verkligen att jag har fått nya vänner i ”Albatross pojkarna” och hoppas att en dag träffa dem igen.

Upplevelsen var i själva verket så stor att den inspirerade mig att förverkliga ännu en dröm när jag lämnat båten. Jag kommer att tänka på Albatross och hennes besättning när jag är i Nashville och behöver inspiration.

Jag kommer också att minnas den fina tid vi hade tillsammans Carl, Janne, Ulf och Greger.

Tack för en underbar segling!

Mina vänner ni är ”the champions”.

Greger Persson kommentar över seglatsen:

Denna seglats går inte att beskriva i ord, det har varit helt fantastigt.

Båt, besättning har fungerat utan några problem.

Jag hoppas kunna få träffa Janne och Carl Erik igen under deras färd jorden runt.

Nu bär det hem för julfirande.

Tack Janne och Carl Erik!

Share

Leave a Reply