Loggbok för S/Y Albatross 2002-12-22

Loggbok för S/Y Albatross 2002-12-22

 

Datum 2002-12-22 2002-12-22
Rutt Rodney Bay Marina, St. Lucia Suofriere, St. Lucia
Position 14 04 590 N
60 56 904 W
13 51 300 N
61 03 700 W
Väder Sol 

30

NO 10 m/s 

1125 mmbar

Distans 35
Erfarenhet

Söndag morgon och vi var alla uppe då solen spred sitt ljus över de östliga vulkanbergstopparna, idag skulle vi segla vidare söder över på de Karibiska ö bandet mot Atlanten. Första etappmålet var Suofriere som ligger på sydvästra St. Lucia strax före de stora vulkanbergen Piton

Anders lastade ombord en jätte trunk fylld med dykprylar och lite juldricka i alla dess former, en mycket tung packning.

Alla förtöjningarna lossades och Albatross gled sakta ut genom Rodney Bays inseglingskanal.

Styrbord- och babord bojarna i inloppet till marinan passerades och guppade i takt med Karibiens dyningar.

Här gick tankarna tillbaks till de nya sjömärkes reglerna som det gäller att lägga på minnet.

I Karibien så har en styrbords boj röd färg och babord grön färg. Totalt tvärt om som vi är vana vid.  Vid mörkersegling kan våra invanda bojregler sluta i katastrof om vi kör efter dessa. En aning bakvänt men vi vänjer oss.

Alla seglen hissades och vinden tog tag i oss och vi seglade framåt i åtta knop. En skön söndags segling där vi gick längs St.Lucias kustlandskap. Fiskeredskapen ett fiskespö och en fiskelina klargjordes på akterdäck, troligen kunde vi idag fånga en fin söndagsmiddag.

Anders pekade ut alla mobilantenner som han monterat på denna kustremsa och dessa låg högt på de utstickande bergen.

Uppåt förmiddagen passerade vi St. Lucias huvudstad Castries som ligger väl skyddad i en lång vik omgiven av fallande bergformationer. I hamnen låg det två stora vita lyxkryssare för ankar och deras transport båtar gick i skytteltrafik med köp glada turister.

Hela kustremsan är gudomligt vacker med all den tropiska växtlighet som så väl klär dessa vulkanberg som skarp avslutas i havet och ofta finns det en kritvit sandremsa med böljande palmer och där havet dyningar bryts i ett virvlande sjöskum. En skön vy att vila ögonen på.

Senare på eftermiddagen når vi fram till nationalparken Suofriere och Pitons, det stora vulkanberget.

Här får vi väldiga fallvindar in i seglen, vidstyrkorna går upp till en tjugo meter i sekunden och vinden kommer från fel sida. Alla seglen tas in och vi går sakta in  med järngenuan.

Vi möts av flera ”locals” motorbåtar där alla är hamnkaptener och har sina bojar att sälja. Bestämt avstyr vi deras erbjudande och går in och lägger ut ankaret. Här var det vråldjupt långt in till stranden cirka 30 meter och vi hivar ut drygt sextio meter kätting.

Då dyker nästa ”hamnkapten” upp och viftar att här får inte segelbåtar ankra utan med en akter lina som är förtöjd i en palmstam på land. Vi hindrar det lokala fisket och en förtöjnings lina kostar 40 EC-dollar.

Med vår kraftfulla stämma ber vi även denna ”pengatjuv” dra iväg.

Kort därefter seglar det upp en liten motorbåt med en galant dam ombord och en Reggae- typ som håller rodret, med fina axelklaffar och nationalparksemblem påsydda på sina fina T-tröja.

Hon krävde att vi skulle betala en korallavgift på 40 EC-dollar. Vi vägrade och då hotade dom med att tillkalla den lokala polisen, då var det till att betala.

Vi kan kort kommentera detta, med alla försöker att göra pengar på allt.

Var väldigt bestämd och ber dom dra…..

Här låg vi väl förankrade i denna sköna karibiska vik där bergen gick knivskarpt ner i sjön. Hela kvällen och snorklade vi, en helt fantastisk värld levde under vattnet i dessa klippavsatser.

Någon vattenfrossa fick vi inte då vattentemperaturen visade på +28 grader.

 

Share

Leave a Reply