Loggbok för S/Y Albatross 2002-12-23

Loggbok för S/Y Albatross 2002-12-23

 

Datum 2002-12-23 2002-12-23
Rutt Soufriere, St. Lucia Port Elisabeth, Bequia
Position 13 51 300 N
61 03 700 W
13 00 300 N
61 15 000 W
Väder Sol 

32

O 14 m/s 

1125 mmbar

Distans 52
Erfarenhet

I dag ”lille julafton” som vi säger i Skåne, detta uttryck hade inte våra vänner Charlotta och Anders från Borås hört tidigare, hissade vi upp vår långa ankarkätting i Suofriere.

Viken låg spegelblank och vi stävade sakta ut och styrde upp på en sydlig kurs snart nådde vi sydspetsen på St. Lucia och vinden tilltog från öster och gick upp till fjorton meter i sekunden.

Härlig halvvindssegling och söder över kunde vi skymta nästa stora ö St. Vincent.

Denna ö hade vi valt att inte angöra då vi hört att där styrs allt av lokala gangsterligor.

Idag skulle vi segla till ön Bequia och ankra upp i Admiralty Bay strax utanför Port Elizabeth. Där skulle vi fira jul och nyår tillsammans med många andra skandinaver. En tradition som hållit i sig i många år.

Ön Bequia är en av de största öarna i Grenadinerna och ligger tolv mils söder om St. Vincent.

Se  webb: www.bequiatourism.com

Här har man gamla traditioner från båtbyggeri, fiske och valfångst. Likt alla andra öar här så har många krig mellan Engelsmän och Fransmän härjat här. Första kolonialmakten var England och därefter erövrade Frankrike ön år 1664 och år 1783 återtog England makten.

Språket på alla öarna är engelska och vänstertrafik gäller med högerstyrda bilar.

Landet har säkerligen haft en mycket blomstrande tid under kolonialtiden, tyvärr så är det inte någon större aktivitet idag. Det går mycket slött tillväga och de flesta ”locals” sitter mest och snackar och röker i skuggan av en palm.

De flesta grönsakerna importeras från St. Vincent och priserna ör skyhöga även efter en skarp prutningsrunda.

En liten tomat kostar 6 SEK per styck och ett litet vitkålshuvud 80 SEK per kilo. Helt hutlösa priser.

Då vi passerade St. Vincent låg den öppna sjön från Atlanten hårt på vår babords sida och vi kände oss allmänt lite slöa där vi alla låg och lapade de behagliga solstrålarna från en sol som stod i zenit.

Anders låg på däck och solade hela sitt ”bakparti”. Efter någon timma sken hans rumpa kallröd som två övermogna tomater.  Efter denna exponering gick han omkring och jämrade sig, då han hade stora svårigheter att sitta på sin ”häck”.  Solen tar fruktansvärt hårt i kombination med den starka sjöbrisen.

På eftermiddagen siktades Admiralty Bay och i viken låg det ett hundratal båtar, bakom oss var det ett konstant lämmeltåg av båtar som också hade kurs på Admiralty Bay. Tydligen ett populärt mål att fira jul på.

Vi gick sakta in i viken och spanade efter en bra ankarplats, djupet var cirka sex meter, då vi blev uppkallade av Monica på Q-coon från Skanör.

Dom hade haft stora problem med att få ankaret att fästa i den kompakta sandbottnen som blandades upp med koraller. Kenneth hade dykt ner för att försöka få fast ankaret ett flertal gånger. Efter dessa försök hade dom gått längre in i viken och låg nu förtöjda vid en lokal boj.

Skam den som ger sig, vi fortsatte och hiva ut vårt ankare. Efter två ankringsförsök och med Charlotta och Anders i vattnet som ”ankardykare” så la dom ankaret till rätta i den hårda sandbottnen. Då fick vi ett bra ankargrepp och Albatross låg fast.

Nu låg vi mitt i viken och på trehundra meters avstånd till en skön sandstrand fullt med vajande palmer.

Solen gick sakta ner i väster strax efter klockan sex denna ”lille julafton” fortfarande stod kvicksilvret på +29 grader.

Någon julgran kunde vi inte klä, men vår lilla jultomte som vi fått vid avfärden från Helsingborg av familjen Rolf Hansson packades upp och prydde  sittbrunnen väl.

Nu började vi julfirandet här i den tropiska värmen.

Share

Leave a Reply