Loggbok för S/Y Albatross 2002-12-24

Loggbok för S/Y Albatross 2002-12-24

 

Datum 2002-12-24 2003-01-01
Rutt Port Elisabeth, Bequia
Position 13 00 300 N
61 15 000 W
Väder Sol 

31

O 10-15 m/s 

1125 mmbar

Distans
Erfarenhet Det är skönt att slippa undan allt julstök, dock saknas sillen, skinkan och den lille immige.

Idag var det julafton och hela viken var fylld med ett par hundra båtar från hela världen. Många charterbåtar med engelska och franska besättningar ombord.

I den yttre viken låg det två större fullriggare med julfirande amerikaner ombord.

Där låg även ett stor fransk motorkryssare med fem jättesegel. Denna båt tyckte jag mig känna igen från Helsingfors för två år sedan.

Mycket riktigt det var denna lyxkryssare som hade besökt Skandinavien, det bekräftade styrmannen som stod vid kajen och prickade av de franska resenärerna som klev av transportbåtarna vid kaj.

Under förmiddagen pumpade vi upp vår dinge för att gå in till Port Elisabeth.

Lika intressant varje gång man kommer till en ny plats, hur ser det ut här månntro?

Väl inne vid dingebryggan så haglade varierande erbjudande från ”locals”. Taxibilarna stod prydligt uppställda vid bryggan. Det var vanliga pick-up bilar med ett litet flak som var inrett med sittbänkar på respektive långsida och hela flaket var övertäckt med ett sol kapell.

Grönsaksförsäljarna ropade ut sina erbjudande. Då vi började pruta blev det ett herrans väsen, dom blev riktigt förbannade och bestämde sig att inte sälja något till oss.

Här skulle inte vi komma och spräcka deras lokal priskartell.

Nu blev vi inte utan grönsaker för Charlotta hittade ett mindre stånd längre ner på hamngatan där vi gjorde våra inköp till något så när hyfsade priser.

Till julmiddagen handlade vi fyra större kalvkotletter. I butikerna fanns det inte något färskt kött att köpa. Allt var fryst och importerat från USA.

Prisnivån var hög på alla varor, så man kan undrar hur dom själva överlever då dom måste köpa sin mat till dessa överpriser. Men troligen får vi turister betala ett betydligt högre pris än lokalbefolkningen. Det gäller att nyttja säsongen som är kort.

Högsäsongen är över julen och den övriga eftersäsongen varar från december till april. Därefter kommer det inte många turister då orkansäsongen inträder i maj till november.

På eftermiddagen promenerade vi upp till Hanna för att dricka glögg och äta pepparkakor. En tradition som Hanna bjudit på i många år.

Hanna kom till ön för ett tjugotal år sedan då hon seglande hit tillsammans med sin norska make. Nu är hon skild och hennes före detta man bedriver en firma som heter Mr. Fixman här på ön.

Hanna tillverkar handarbeten och saluför dessa på den lokala marknaden samt är mycket engagerad med att hjälpa herrelösa hundar på ön.

Alla vi fyra började vår promenad vid strandkanten, där vi förtöjde vår dinge. Det kunde väl inte vara så långt att gå till Holmenkollen-Vejen?

Men ack vad vi bedrog oss, det ringlade en serpentinväg upp på bergsväggen som gick i stark lutning rakt upp och med en tropisk sol som stod i zenit blev vi rejält svettiga. Vi var dyngsura då vi med ömma fötter nåde fram till Hannas hus.

Här hade ett par hundra skandinaver samlats i trädgården.

Entré biljetten var att inleverera en flaska rödvin i köket, som snabbt redes till julglögg.

På trappan upp till altanen spelade en grupp norska ungdomar julsånger, nu kändes det som julen hade kommit även här.

Det såldes lotter där överskottet skulle gå till öns handikappskola. Föregående år hade lotteriförsäljningen inbringat fyra tusen EC- dollar.

Här  gick vi runt och småpratade med ett glas julglögg i näven.

Många nya och gamla bekanta träffade vi:

Björn på Grizzly från Råå
Peter på Harmoni från Landskrona
Ole från Lynetten i Köpenhamn
Rolf på Aquata från Oslo
Monica och Kenneth på Q-coon från Skanör
Patrik och Sofia på Agieas från Stockholm
Torsten med familj på Pamina från Mariestad
Björn (Nalle) och Gerhard på BonBon från Göteborg

I trädgården växte det ett stort Limeträd där det dignade av små gula limefrukter, så stora som pingpong bollar.

Vi fick gärna fylla våra fickor med dessa delikata frukter. Som kunde väl smaka till salladen och gin tonicen.

Utsikten från Hannas hus var bedårande hela Admiralty Bay låg som en sagobild fylld med alla dessa skepp från alla världens hörn.

Med fickorna fyllda med limefrukter promenerade vi nerför berget och solgasset var inte så störande längre, en lätt bris svalkade oss behagligt.

På julaftonskvällen tog vi oss in till stranden där många hade tagit sina picknickkorgar med för att äta sin medhavda julmat.

Vi grillade våra kalvkotletter och åt en pastasallad därtill. Av besättningen på SOL från Göteborg fick vi smaka på en riktigt god potatissallad.

Det tropiska nattmörkret är verkligen mörkt det enda ljus som sken var när lägereldens flammor gick upp mot himlavalvet där alla julnatten stjärnor lyste.

Tankarna gick till våra familjer därhemma, det var vår första jul som vi firat utan att vara tillsammans med våra kära familjer.

Här träffade vi Claude och Milisa som hade seglat fån Quebec i Kanada.

Trevliga seglare som hade varit ute och seglat i hela nordatlanten under ett par år. Då dom bodde i den franska delen av Canada var deras huvudspråk franska men vi kunde gott förstå varandra på engelska.

Dom berättade om vilka besvärliga tidvattenförhållande som rådde vid deras seglats ut till Atlanten i viken St. Lawrence.

Det tog över en vecka att segla ut, då dom fick ankra var tolfte timme. Tidvattenströmmen var upp till åtta knop. Väl ute i Golf of Saint Lawrence så var det ofta en rejäl kuling där.

Det förklarar varför det inte är så många Canadensare som har segelbåt och ger sig ut i världen och seglar.

Mellandagarna bedrev vi med att dyka och snorkla. Anders som tidigare jobbat som dykinstruktör fick åta sig att lära mig att dyka.

Både Janne och Charlotta hade dykcertifikat och var vana dykare. Anders och jag tränade intensivt och det var som Anders utryckte det:
– Carl Erik har muddrat upp en rejäl fåra under vår  båt med sina grodmansfötter, så risk för grundstöttning föreligger ej.

Och det stämde säkert vi tränade nerstigning, balansövningar, utandning utan regulator och vatten tömning av cyklop under Albatross.

Många gånger togs det en kallsup och öronkanalerna fylldes med saltvatten då tryckutjämningen inte utfördes på rätt sätt.

Men som i allt annat som skall läras in gäller det att ha ett kraftfullt engagemang.

Efter några dagar så kändes dykningen riktigt säker och känslan av att man liknade ”Grodan Boll” forsvann. Det är mycket prylar som man klär på sig och det tar sin tid att vänja sig med dessa.

Det nya året firade vi med att Janne kokte ett par stora Lobsters och grillade dessa i ugnen. Till huvudrätt blev det ett delikat grillspett där huvudingredienserna var kycklingfilé.

Det nya året sköts in med att många small iväg sina utgångna nödraketer.
Nu var det ett nytt år 2003, som vi gick in i och vad skall då hända ?
Ja det får vi väl se.

Nu lämnar vi denna vackra ankarvik för att gå vidare söder ut i Grenadinernas ö band.

Share

Leave a Reply