Loggbok för S/Y Albatross 2003-01-02

Loggbok för S/Y Albatross 2003-01-02

 

Datum 2003-01-02 2003-01-03
Rutt Admiralty Bay, Bequia Charlestown Bay,Canouan
Position 13 00 300 N
61 15 000 W
12 42 700 N
61 20 200 W
Väder sOL 

31

o 12 M/S 

1125 mmbar

Distans 16
Erfarenhet

Första vardagen på det nya året 2003 torsdagen den 2 januari, vi startade som vanligt likt alla andra dagar från förra året.

Följe våra invanda rutiner, vid sjutiden dök vi ner i det turkosblåa havsvattnet och gjorde vår morgontoalett.  Därefter simmade vi de fyrahundra metrarna in till den kritvita sandstranden omgärdad av de frodiga palmerna som gav en skön morgonskugga på badstranden. Efter vi ruskat av oss det salta havsvattnet startade vi vår morgongympa.

En behaglig och skön känsla att varje dag få sina sinnen och kropp att vakna med en lätt uppvärmningsgymnastik.  På stranden kör vi gympan i cirka fyrtio minuter och avslutas med en promenad alternativt en joggingtur längs strandlinjen.

Idag simmade vi inte direkt ut till Albatross utan tog vägen om en hotellanläggning som låg i malpåse. Hotellet låg bakom ett bergsmassiv intill stranden. Den omgivande parken var full av ståtliga kokosnötspalmer och på marken låg det många stora kokosnötter.

Här plockade vi så många nötter vi kunde ta med oss ut till Albatross. Dessa stora nötter stoppade vi i badshortsens bakdel och knöt till byxorna. Det gick helt perfekt att simma med nötterna på rumpan, ett bra flytetyg.

Då vi kom ombord smakar det väl så gott med en riktigt god frukost. Denna intar vi strax efter klockan nio och då klockan närmar sig tio är det tid för att göra klart skepp, idag bär det söder över till Charlestown Bay, på ön Canouan.

Alla dyk prylarna och luftkompressorn stuvades ner i lastutrymmena. Ankaret hissades upp och vi gled sakta ut genom Admiralty Bay och vinkade farväl till alla våra grannbåtar.

Som vanligt hade vi en ostlig vind som låg på 12 meter per sekund och det innebar halvvindssegling. Fiskeredskapen sattes ut från aktern, troligen skulle vi idag kunna fånga en rejäl fisk.

Då vi kom ut på öppet vatten låg Atlantens dyningar hårt på och vågorna slog kraftigt in på Albatross babordssida och lågt därnere i söder kunde vi skymta nästa ö Canouan. Som reste sig över horisonten med sina vulkantoppar.

Ön Canouan är en av det nordligaste öarna i Grenadinerna.

När vi hade gått halvvägs till Canouan låg vi alla på däck och skojade med Anders som sköte fiskeredskapen på akterdäck.
–         Har du någon fisk på gång?
Anders svarade:
–         Det är många stora fiskar som försöker att simma i kapp oss, vi seglar troligen för snabbt.

Han hade precis avslutat sin kommentar då en fiskerulle började kirra, nu var det napp. Linan rullades ut ända in till infästningsknuten, linbromsen kunde inte hålla fast fångsten. Anders, Janne och Charlotta tog sig snabbt till aktern, där fiskespöet var böjt till bristningsgränsen.

I denna situation var det viktigt att få ner Albatross från sina åtta knop till knappt en knop. Charlotta tog in genuan och stagseglet. Jag styrde upp henne i mot vind och fick snabbt ner farten till drygt en knop.

Under tiden kämpade Janne och Anders med att bärga fångsten. Fisklinan togs sakta men säkert in och det visade sig att det var en mycket stor fisk som stred på kroken.

Anders hoppade ner i vår dinge, som släpades efter oss. Med den nyinköpta näthåven från Kanarieöarna skulle han nu ta upp jättefångsten. Då han fick ner håven i vattenytan så knäcktes den omgivande aluminiumringen som bar upp nätet.  Håven var troligen tillverkad för  ”småspigg”, för att nyttjas i badkar, skitkvalité.

Nu var det stor risk att även denna fisk skulle slita sig loss. Snabbt fick Charlotta fram den stora huggkroken och Anders kunde hiva ombord fångsten.

Den var en stor King Fish, med en vikt på tolv kilo. Alla blev vi glada, äntligen lyckades vi bärga fisken. Nu skulle frysen åter fyllas med en stor smarrig fisk som skulle styckas upp till portionsfiléer.

Under eftermiddagen seglade vi in på Canoans västsida och sjön gick ner till en meters vågor.

Charlestown Bay ligger väl skyddad från de rådande östliga vindarna. Inseglingen var väl utmärkt med en röd styrbords och en  grön babordsboj. Helt tvärt emot vad vi  är vana vid i Europa. Vi stävade rakt in i viken och strax utanför Tamarind Beach Hotel kastade vi i ankaret.

En vacker hotellanläggning som ligger väl inbäddad i den tropiska grönskan som sluttade rakt ner från bergstopparna till den kritvita sandstranden. Allt såg fräscht och nybyggt ut.

King Fishen rensades och Janne skar ut 28 stycken fina kotletter.

Till kvällsmiddagen blev det grillad Kings Fish med Albatross fisksås bestående av bearnaisesås kryddad med Sambal-Oleck och lime.  Fisken marinerades med olivolja, en hackad vitlök, citronpeppar och lime.

Fiskhuvudet var en åtråvärd trofé´ för de ”locals”. Dom svärmades som flugor kring vår båt och frågade om dom kunde få fiskhuvudet.
–         Vad skall ni ha de till ?
–         Koka sopa på det , blev det rådande svaret
–         Vad får vi av er?

Då blev det tyst, inget svar.

Sanning var att dom troligen skulle agna med det i sina Lobsters burar. Vi behöll huvudet och agnade detta på en jättekrok, som vi hängde ner från relingen.

Troligen sveper det in haj här, på dessa grunda vatten, om nätterna och det hade smakat bra med en hajfilé till middag imorgon.

Tidigare var ön Canoan en sovande ö. Under dom senaste åren har Italienarna satsat mycket pengar här och byggt upp större hotellanläggningar samt små lägenhetshotell. Flera större charterfirmor som hyr ut segelbåtar i Karibien har också sin bas här på ön.

En lugn, fridfull och behaglig ö.

Se webb: www.tramarindbeachhotel.com

På morgonen då vi tog vårt morgondopp hade fisklinan, med fiskhuvudet, börjat sträckas ut. Linan var kraftfullt spänd till bristningsgränsen.

Då vi upptäckte detta tog vi oss snabbt upp på däck. Kan det vara en haj som hugget på kroken?

Vi tog i med all vår kraft för att dra upp linan. Till vår stora förvåning så hängde det inte en haj på kroken utan en släkting, en jättestor Rocka hade hugget på betet.

Där låg det en 40 kilos Stingrocka och sprattlade i vattenbrynet. Denna fisk är normalt inte aggressiv men om den blir provocerad eller hotad kan den bli farlig.

Den använder sin piskliknade svans som vapen. När den reflexmässigt slår den uppåtframåt kan den orsaka djupa skärsår. Vid stjärtfenans bas sitter dessutom en gifttagg som kan användas som separat försvar eller tillsammans med stjärtfenan.

Därför vågade vi inte bärga Rockan.  Det blev till att kapa linan och låta Stingrocka simma vidare med sitt King Fish huvud emellan käftarna.

På kvällen tog vi oss in till land för att besöka en lokal pub. Då solen gått ner efter klockan halv sju är det kolsvart. Någon gatubelysning finns det inte.

Det kändes att vi nu är på de tropiska breddgraderna med alla syrsor och grodor som ljuder i nattmörkret och många Candlelightflys lyser i snåren med sitt intensiva ljussken.

Vi angjorde vår dinge på sandstranden söderut från hotellanläggningen och promenerade upp i byn. Gatan kantrades av små skjul som byborna bodde i och längre upp i byn blev husen större och ståtligare. Byggda på två meter  höga pelare.

Här frågade vi efter den lokala puben och fick till svar att det var till att promenera vidare upp på ”huvudgatan”. Mycket riktigt här låg den lokala puben. Inrymd i ett litet hus som mer liknade ett hönshus, snickrat med rivningsvirke och korrigerad plåt.

Inredningen bestod av enkla träbänkar, av väl slipad drivved. En naken glödlampa som fritt hängde i sina anslutningstrådar lyste upp bardisken. Vi var dom enda gästerna, för byborna hade festat vilt över nyår och  nu var pengarna slut.

Två trevliga negresser serverade oss, vi beställde tre Caribien Beer och en läsk till Charlotta. En modern musikanläggning stod på en hylla likt ett hönsrede där hönsen normalt värper. Anläggningen startades och en karibisk Reggae dånade ut från högtalarna.

Här avnjöt vi vår dricka i denna behaglig pubmiljö, vi saknade dock tuppen som väl hade passat in på barhyllorna.

Här fungerar allt bra och människorna verkar vara mycket lyckliga med sin tillvaro. Som dom uttrycker sig: Don’t worry, be happy!

 

Share

Leave a Reply