Loggbok för S/Y Albatross 2003-01-21

Loggbok för S/Y Albatross 2003-01-21

 

Datum 2003-01-21 2003-02-05
Rutt Crown Point, Store Bay, Tobago Charlville, Man O´war Bay, Tob
Position 11 10 000 N
60 50 900 W
11 18 200 N
60 39 300 W
Väder Sol 

30

O 5-13 m/s 

1124 mmbar

Distans 58
Erfarenhet Nonchalera inte småsår och insektsbett. Vårda dessa sår noggrant använd en enkel koksaltslösning för att tvätta rent och vila benen om dessa svullnar upp.

På kvällen den 23 januari landade Mats och Dorota med British Airways från London. Dom hade rest samma rutt som Max hade gjort för fjorton dagar sedan.

Totalt chockade stod dom utanför utcheckningen och bara kände den tropiska värme som kraftigt omgärdade dom. Nu skulle vi tillsammans segla i tre veckor i detta behagliga klimat som Karibien bjuder på.

Väl etablerade på Albatross intog vi en god middag med halstrade King Fish kotletter och Mats fick berätta vad som hänt den senaste tiden hemma i Sverige. Under lördagen klagade Janne på att han hade fruktansvärt ont i sitt höger knä. Det är något som knaper inne i knäskålen. Bäst du tar det med ”ro” blev vårt råd.

Både Janne och jag var ila tilltufsade av myggbett eller stick från sandflugor. Båda våra ben var fyllda med stick som höll på att infektera och det kliande något så fruktansvärkt. Det var en riktig njutning av att ligga där och bara klia.

Men se, det skulle vi inte gjort, alla dessa angrepp började infekteras.

Det växte upp stora bölder på båda benen, stora som femkronor. Efter några dagar låg Janne i sin bädd ombord på Albatross och bara led av sina smärtor i knäet. Via vårt radionät på SSB –radion diskuterade vi den uppkomna situationen och det kom många goda råd, det var många som hade drabbats av dessa stick.

Rådet först var att linda knäet med en elastisk binda, ligg och vila. Janne lydde rådet men efter några dagar började knäet att skifta färg till rödblått. Troligen en kraftig infektion hade nu utvecklats i knäet.

På dag fem tog Mats och jag Janne sig in till Crown Point. Han kunde inte stödja sig på knäet så det var till att bära han fram till taxin. Mats åkte med Janne till sjukhuset i Scarborough.

Här fick dom ett bra bemötande, läkaren fastställde snabbt att Janne hade en kraftig infektion i knäet, som hade uppkommit av alla insektsstick. Knäet öppnades och ut rann det flera deciliter med gulaktigt var.

Samtidigt röntgades knäet och lungorna då Janne sedan en längre tid hade besvärats av rethosta. Röntgenplåtarna visade på att allt var bra. Dock ville läkaren behålla han för fortsatt observation.

Sjukhuset i Scarborough är till en början ett garnisonssjukhus för den engelska armén som tidigare var verksam på ön. Försvarsanläggningarna med de stora fortifikatoriska befästningarna är väl integrerade i sjukhusanläggningen.

Sedan engelsmännen  försvann har det säkert inte förändrats så mycket. Allt är från artonhundratalet och fram till tidigt nittonhundratal. Sjukhuset har två våningar där akutmottagningarna ligger på den första våningen och alla patienterna ligger på den andra våningen. En lokal för kvinnor och en för män i varje lokal är det plats för åtta sängar. Totalt 16 allmänna vårdplatser på en ö där det bor 50.000 människor.

Alla sängar och nattduksbord var olika en del härstammade från tidigt nittonhundra tal och andra med lite modernare funktioner. Samtliga inredningar var hårt slitna varje säng var väl inramad med rörstänger som det hänge ett enkelt draperi på. Då det skulle göras några större ingrepp så drogs draperiet för.

Allt var mycket enkelt, men det var en fungerande sjukvård som bedrevs med mycket enkla medel.

Janne fick god vård här och han berättade att varje morgon klockan fem vaknade han till att sjukhusområdets alla tuppar gol i takt och manade alla att det var en ny dag i antågande.

Så här såg Jannes dagsprogram ut:
– Frukost på morgonen klockan nio som bestod av fyra rostade brödskivor och lite konserverade grönsaker samt en kopp choklad.
– Rond klockan elva där professorn och läkaren gick runt.
– Lunch klockan ett, som serverades som en soppa, i regel kyckling- eller fisksoppa. Till lunchen serverades det rikligt med vatten.
– Besökstid från klockan 16.00 till 18.00 där salen invaderades av alla tänkbara släktingar och anförvanter till de sjuka.
– Middag klockan 19.00 som bestod av två rostade brödskivor med konserverade grönsaker eller Corn. biff.

Inte blev han fet, här på detta sjukhuset, allt var mycket enkelt men dock funktionellt. Vid  våra besök fick han flaskvatten ,frukt och muffins som vi kunde köpa utanför i det många kiosk ”Hodderna” som kantrade vägen in till sjukhuset.

Under besökstiden var sjuksalen fylld till bristningsgränsen då alla patienternas anhöriga kom på besök. Släkterna var stora, sänggrannen till Janne en sjutiofemårig man Edward hade tretton barn och han ”trodde” att det fans sjuttiotvå barnbarn. Han kunde inte längre hålla räkningen på dom. Alla kom på besök och då hälsade dom även på Edwards sängkompis Janne.

Detta gillade Janne för det var ett underhållande skådespel som utspann sig under besökstiderna.

På Albatross gick livet vidare och vi låg kvar i Store Bay.

Mats och Dorota njöt av sin semestervistelse i detta underbara klimat och med en enormt stor badbalja med väl tempererat vatten i. Mats såg här sin chans att försöka få en dyk utbildning under sin semestervistelse här på Tobago. Strax intill vår ankarvik, norr om Crown Point på vägen ut till Pigeon Point ligger Görans dykcenter, Manta Dive Center LTD.

Göran är från Göteborg och har under många år bedrivet sitt företag här på Tobago, han är en verklig tusenkonstnär som kan fixa allt.

Mats tog först ett provdyk hos Göran och blev så fängslad av allt han såg under vatten att han genast anmälde sig till en dykutbildning. Efter fyra dagar kom Mats tillbaks med ett dyk certifikat i Open Water Diver Padi.

Se webb: www.mantadive.com

Därefter dök vi från båten och utforskade allt runt omkring oss och det är en helt fantasisk värld som breder ut sig undervatten med alla dessa vackra korallrev med de färggranna fiskarna som simmar omkring i detta stora akvarium.

Janne stannade på sjukhuset i fem dagar och det första dagarna så åkte vi till Scarborough och besökte han.

Scarborough är Tobagos huvudstad med 17 000 innevånare och ligger på den södra delen av ön. Väl skyddad i en vik som omgärdas av höga berg och med ett rejält fort på en av kullarna, Fort King George. I anslutning till detta forte ligger sjukhuset med en vidunderlig utsikt ner mot hamnen och vida ut i Atlantens vatten.

Ön har varit ett omstritt byte mellan Holländare, Fransmän och Engelsmän. Många och svåra krig har härjat här till engelsmännen tog ön i besittning år 1803. I stadskärnan vimlar det av butiker i alla dess former. Butikerna är ofta inrymda i en ”Hodda”. Ett enkelt träskjul med tre väggar och tak.

Här bjuds det ut kläder med bra kvalité och pris, grönsaker och Cd med karibiska Reggae musik som högljutt försöker locka till sig sina köpare. Det är ett myller av säljare och köpare som vilt accederar om rätt pris.

Gathönsen med sina kycklingar går fridfullt omkring och pickar i sig vad gatan och avloppsdikena bjuder på. En kyckling blev överkörd av en bil och det är  intressant och se vilken instinkt som hönsmamman har, då hon direkt försöker skydda sin avkomma med att breda ut sina vingar  och skydda samt  tuppen som springer runder och kaklar vilt.

En ”locals” springer direkt ut på gatan och hämtar upp den överkörda kycklingen, den hamnade troligen i en gryta rätt snart. Det är inte mycket modern bebyggelse som finns. Det nyaste och ett av de vackraste huset är en butik som säljer sportutrustningar.

Här köpte vi märkes skor till ett pris som låg cirka sextio procent lägre för samma vara i Sverige. Allt inrymdes i en stor ljus butikslokal med luftkonditioneringen, skönsval luft kom emot en då man passerade den stora öppna huvudentrén.

Här kyles enorma mänger luft som sedan går direkt ut i den varma uteluften. Det är som vi säger där hemma ”att elda för kråkorna”

Tänk så mycket energi det går åt att kyla luft. Det lär gå åt sjuttioprocent mer energi på jorden för att kyla än det går åt att värma luften, som vi får göra på våra breddgrader i nord.

Mats, Dorota och jag hissade segel i mitten på veckan och gick först till Plymouth och därefter till Charlotteville. Då varken Mats eller Dorota har någon större sjövana så var det till att starta lite lätt med inte allt för hård pinkryss upp till det nordöstra hörnet av Tobago där vi gick in till Charlotteville, Man O´war Bay, Tobago.

Seglatsen gick bra och Mats och Dorota fick sakta men säkert sina sjöben på oceanen Atlanten, vi angjorde Charlotteville onsdagen den 5 februari.

Här gjorde Mats och jag en lång djungelfärd med att gå den långa vägen Nordside Road som går ut mot Corvo Point längs en slingrig stig som går högt upp där ett enormt naturlandskap breder ut sig med alla djungelns växter.

För att vara säkra på att vi gick på rätt stig då vi gick hemåt drack vi med jämna mellanrum upp någon pilsner och satta tomglaset som vägmärke. Då vi vandrade hemåt var vägen väl snitslad och vi gick inte vilse.

På torsdagen kom Janne tillbaks från sin sjukhusvistelse, många kilo lättare det syntes tydligt att infektionen hade tagit hårt på honom.  Nu skull han bara vila och ta det lugnt samt gå till den lokala sjukstugan och lägga om nytt bandage på knäet.

Kostnaden för hans sjukhusvistelse var noll TT-dollar endast röntgenplåtarna fick betalas cirka 250 SEK.

Vi riktar därför ett stort tack till Trinidad och Tobago staten som så generöst ställer sin sjukvårdsapparat till vårt förfogande, med deras knappa resurser.

Jannes återkomst firade vi med att tillsammans med Monica och Kenneth på Q-coon från Skanör ställa till med ett knytkalas på Fort Cambleton.

Fortet ligger högt uppe på en klipphylla med milsvid utsikt på den norra inseglingen till ön. Här gjorde den eld kunnige brandmannen Kenneth upp en stor brasa som sedan övergick till fina grillglöder. På denna grillade vi nyfångad Tonfisk filéer som vi fått av dykaregänget på dykbåten Viking IV med Görans som skeppare från hans dykcenter Manta Dive.

Solen går tidigt ner här på Tobago, därför startade vi kalaset klockan fyra och vi såg solen vandra ner mot den västliga horisonten strax efter halv sju. Vi satt alla här uppe på klippan och bara njöt. Mätta och belåtna samt av dessa sköna naturspel som den omgivande djungeln ger och med det skummande havet i väster som så kraftfullt väller in på klipporna.

Nu var Janne på väg att bli frisk igen.

Under söndagen stävade vi ut från Man O´war Bay och satte kurs ner mot Crown Point, Store Bay.

Då vi hissade upp ankaret kom det ett konstigt djur simmande, det liknade en liten säl då huvudet stack upp från vattenyta, men baktill hade djuret ett större hus. Det var en stor sköldpadda som kom på besök låg och tittade på Albatross för att därefter går ner i undervattensläge och rofyllt simma vidare.

Här fick vi ännu en fin söndags seglats med en bra ostlig vind och vi kunde med lätthet gå på en slör ner mot vårt mål.

Strax före då vi styrde ut från revet Buccoo Reef började fiskrullen att kirra. Fisken var inte så stor att vi reducerade vår fart utan den kunde med lätthet hivas ombord. Det var en tre kilos Tonfisk som hade huggit på bleckfisk agnen. Middagen var åter räddad för denna dag.

Tidigt måndag morgon startade vi med vår gymnastik, idag är det sista dagen medgänget. Nu var det tid att mönstra av våra gäster Mats och Dorota, dom skulle flyga hem till kalla norden på måndag kvällen.

Dyk kompressorn togs upp och vi laddade tuber för ett par timmars dykning. Perfekt dykning fick vi på korallrevet Kariwak, då Janne satt i vår dinge med sitt bandage om knäet och övervakade vår dykning.

På kvällen måndagen den 10 januari lämnade Mats Dahlman och Dorota från Lund oss och flög hem med kvällsflyget till London.

Dom kommenterar sina tre veckors resa med Albatross:

Helt fantastiskt mottagande!

Efter passpolis fick vi en varsin STAG ”The Mans Beer” och sedan följde vår kortaste transfer någonsin: 5 MINUTER till båten!!

Vi var alla väl förberedda på vårt besök, Janne och Carl Erik hade veckan innan rekognoserat våra seglingar på Tobagos insida då vi är dåligt sjövana. Janne blev tidigt sjuk och senare också inlagd på ”sjukhuset” så Carl Erik hade ett styvt jobb att segla oss till norra änden av ön. Allt har flutit fantastiskt fint under vår tid här och det har känts så lätt allting, tack vare grabbarna.

Vi har haft samma inställning till ”ordning och reda” och vi har gjort många saker tillsammans utan att det känts som något tvång.

Vi är mycket tacksamma att vi fick möjligheten att hälsa på och vi ser fram mot att besöka er ytterligare någon gång under er världsomspännande segling!

Vi önskar Janne och Carl Erik all lycka under den fortsatta färden.

Mats och Dorota

Göran på Manta Dive kom ut till oss på tisdagen, för att återlämna ett lakan som han lånat av oss i Charlotteville.

Då han första gången kom ut till vår båt sa han:
–  Dom rostfläckarna på ert skrov har jag ett undermedel till.

Alltig tar sin tid, efter några veckor denna tisdag, så kom Göran med detta ”kanonmedel”. Wonder Rust Remover plus heter medlet och tillverkas på Industrial Marine Service i Cahaguaramas på Trinidad. Vi testade medlet och det var ett undermedel utan att gnida söder skrov ytan försvann all rost och fram kom det en skinande ren skrovyta.

Nu var det min tur att få riktigt känna av mina insektsstick. De var fortfarande fyra sår som inte läktes på högerbenet och jag besvärades av en kraftig svullnad i vaden. Såren tvättades och smordes men dessa sår blev större och djupare likt kratrar. Övriga sår på vänsterbenet har sakta men säkert läkts.

Det var nog tid för att gå till läkaren, dessa sår kommer troligen inte att själv kunna läkas ut.

På lördag kvällen tog vi farväl av våra vänner Monica och Kenneth på Q-coon från Skanör. Vi blev bjudna på ”Jansons Frestelse” med kokta ägg, öl och svensk snaps.

Denna middag smakade verkligen bra, då det var senast i fjor på påsken hemma i Sverige, som vi ätit denna delikata Frestelse.

Tidig söndag morgon seglar vi vidare till Trinidad.

 

Share

Leave a Reply