Loggbok för S/Y Albatross 2003-03-17

Loggbok för S/Y Albatross 2003-03-17

Datum 2003-03-17 2003-03-20
Rutt Puerto la Cruz, Hotel Maremare
Position 10 13 000 N
64 40 000 W
Väder Sol 

30

O 0-12 m/s 

1023 mmbar

Distans
Erfarenhet Åk gärna till hotell Maremares och lev gott Se webb:www.maremares.com

Måndag morgon och vi makade oss sakta men säker upp då solen klättrade över den östliga horisonten.

Det var riktigt tomt på Albatross, vi som nu under fjorton dagar hade blivit bortskämda med att vi var fem ombord. Nu återgår även vi till vardagen, med alla bestyr som skall göras före vi seglar vidare mot Panama.

Janne hade en del el-arbeten kvar som han tillsammans med Hans skulle utföra på Patricks motorbåt.

Jag började med att städa Albatross och göra rent all tvätt som vi samlat på oss under vår långa vistelse här i Venezuela. Skönt med fritt sötvatten på kaj, vatten har vi under vår färd lärt oss att spara på, normalt kostar det en slant att tanka denna åtråvärda vätska.

Alla tillgängliga hinkar fylldes och tvätten sorterades noggrant, vit och kulör. Efter några dagar så vajade all tvätt på Albatross däck och den varma och torra brisen torkade snabbt tvätten.

På tisdagskvällen fick vi besök av Curt, Franz och Heinz som var på visit hos vår kompis Hans. Dom var alla från Österrikare och bodde numera permanent i USA, Miami.

Alla ville så gärna komma ombord på en riktig segelbåt och då passade det bra att bese en svensk kvalitetsbåt Hallberg & Rassy 42. Curt blev väldigt förtjust i båten och önskade så gärna få följa med oss på en delsträck mot Panama och då mönstra av på ön Aruba.

Visst fick han följa med
– Vi avseglar troligen på fredag, då vi provianterat färdigt. Du är välkommen att mönstra på under torsdag kvällen.

Nu inledde vi ett intensivt arbete med att proviantera:

     

  • Den svenska gasoltub 11 kilo fylldes, på en gas depå i Puerto la Cruz, till det rimliga priset av 42 SEK.
  • Motorolja till vår Volvo Penta. 50 liter av den bästa motoroljan, BP API CF/CF-2 SAE 50, inhandlades till 12 SEK per liter.
  • Marinplyfa, för att tillverka ligg kojer i sittbrunnen.
  • Återfjädrande nyckelströmbrytare för ett nytt styrsystem till dieselgeneratorn ”Lille Put” 220volt, 50 Hz, 3 kW. Vi har under vår färd ideligen haft problem med denna maskin. Ny vattenpump och drivrem för kylvatten, som Eva hade med sig, monterade vi efter att ha byggt om pumphuset. Då vi nu fick pumpen att fungera uppstod det nya problem i den så kallade ”Black Boxen”.  Dessa boxar går det inte att komma åt och mäta i. Vi har nu valt att bygga ett nytt styrsystem. Troligen kan vi göra detta då vi kommer till Panama. Nu kastar vi snart skräpet över bord!
  • Ett ton dricka, oxkött och diverse matvaror köptes på en storköps Cash, där Hans hade ett konto. Alla dessa varor köptes till ett pris som var en femtedel av vad vi hade fått betala i Sverige.
  •  

Då vi handlade allt detta hade vi en stor hjälp av Hans som körde oss omkring till det rätt ställena med sin stora Chevrolet. Det gäller även här att få bra kontakter med lokalbefolkningen och allt går att fixa till rätt pris.

Storköps Cashen var kolossalt stor och hade alla pallhyllorna välfyllda med varor av hög kvalité.

Här kunde vi finna allt som vi inte hade sett röken av på de normala varuhusen.

Efter att vi hade fyllt ”Chevan” kom Hans med det glimrande förslaget, ett besök i butiksrestaurangen som låg i anslutning till parkeringsgaraget. Restaurangen serverade allt till självkostnadspris till storköpskunderna.

Här tog vi plats i bardisken och genast vi blev bjudna på en strimlad och välgrillad oxbiff som smakade läckert.

Till denna goda mat började vi med att inta en kall öl av märket Regional. Ölet tillverkas här i Venezuela och smakar som ett riktigt tjeckiskt öl med en välfylld humlesmak.

Hans kom igång och berättade om sina upplevelser här i Venezuela och jag tror att han som vanligt hade givet order till bartendern att då nivån i ölflaskorna började närma sig botten skulle han genast servera en ny öl.

Här satt vi länge och väl, halva eftermiddagen och då kalaset tog slut stod det tjugofyra tomglas prydligt uppställda på bardisken.  Vi begärde in notan och betalade 90 SEK för gillet.

Då vi rullade upp till den praktfulla huvudentrén på hotellet Maremares beordrade Hans, på sin utmärkta spanska, alla Piccolos att snabbt köra fram en gästbil och hjälpa till att lasta av allt från ”Chevan” och på nytt stuva varorna på elbilen. En långsmal batteribil snarlikt en större golfbil med ett täkt soltak rullade fram med åtta säten och i bakändan var det en större bagagehylla där normalt de nyanlända gästernas bagage stuvades.

Här inleddes nu ett febrilt arbete med att stuva om den nyinköpta provianten. Fyra Piccolos bar tills armarna värkte och chauffören på batteribilen började att protestera.

– Bilen kan inte lasta så mycket , den kommer att brytas mitt i tu!
– Nej, nej svarade Hans. Lasten väger inte mer än åtta feta amerikanare med sina välfyllda resväskor.

Visserligen såg bilen ut som välspänd pilbåge, fullastad som den var, men chauffören nickade ok och startade transporten ner mot Maremares Marina, där Albatross väntade på att få ombord provianten.

Färden ner till Albatross gick bra och allt stuvades ombord och vattenlinjen sänktes några centimeter.

Tack alla Piccolos för hjälpen!

Denna onsdag kväll arrangerades den vanliga hotellbjudningen med fri dricka och mat, för oss seglare, med start klockan halv sju.

Till detta kalas kom vi med vår vän Hans, som vi tre veckor tidigare hade lärt känna på detta seglarparty.

Nu var det till att ta farväl till alla seglarevänner, som så välmående låg i denna välordnande marina.

De flesta kommer ifrån USA: s ostkust och från England och har seglat i åtskilliga år i de Venezuelanska farvattnen.

Den sista dagen i marinan var det till att checka ut Albatross från Venezuela. All in- och utcheckning är så komplicerad här i detta land att alla måste anlita en agent som sköter om dessa göromål.

Vår agent Maria kom och hämtade alla fartygshandlingarna och lovade att allt skulle vara klart senare under dagen.

Tyvärr fungerade det inte, då den tillförordnade hamnkapten satt upptagen i ett viktigt sammanträde hela dagen och kunde därför inte skriva på utchecknings handlingarna. Vi fick allt nöja oss med att få handlingarna tidigt under fredag förmiddag.

Incheckningen kostade 60 US-dollar och ut blev priset 54 US-dollar. Egendomligt?

Varför skall alla myndigheter sko sig på oss seglare?

Sista kvällen tog Janne fram sina bästa kocktalanger och bjöd Hans och mig på en utsökt middag. Han serverade en välmörad Venezuelansk oxfilé med ett spanskt delikat rödvin.

Vi tackade Hans för all hjälp vi fått av honom.

Hans höll även han ett farväl tal och tackade för all el-experthjälp han fått.

Vi lovade att återvända till Venezuela då vi seglare hem från Sydafrika och är på väg hem till Sverige, om två år. Då passerar vi återigen Venezuela.

Österrikaren Curt mönstrade senare under kvällen på, efter att han tagit kvällsflyget från Isla Margaritas.

Nu var Albatross färdigutrustad, för att starta sin tusenmila färd mot Panama.

Share

Leave a Reply