Loggbok för S/Y Albatross 2003-03-25

Loggbok för S/Y Albatross 2003-03-25

Datum 2003-03-25 2003-03-29
Rutt Oranjestad, Aruba Isla Porvenir, San Blas, Panam
Position 12 31 038 N
70 02 276 W
09 33 415 N
78 56 918 W
Väder Sol 

33

0-20 

1020 mmbar

Distans 695
Erfarenhet

Tidigt på morgonen då det började ljusna, vid sextiden, är det fortfarande svalt cirka 27 grader. Vi tog en lång promenad i staden Oranjestad.

Det är lugnt och rofyllt, morgontrafiken har inte startat. Luften är fräsch de tropiska fåglarna som är så färggranna försöker överrösta varandra där det sitter i de yppiga palmkronorna och kvittrar.

Staden är vacker med all grönska och kanalerna är prydligt inramade med smäckra träkonstruktioner som kantstöd. Det märks tydligt att Holländarna har tagit sin byggnadskonst med sig från sitt hemland.

Det är rent och snyggt renhållarna är även dom tidigt vakna och sopar bort all skit från gångbanor och rännstenar.

Här kunde de övriga latinamerikanska länderna lära sig hur ett samhälle kan hålla ordning på allt avfall. Det ser förskräckligt ut i de flesta länderna, skräpet får bara ligga där och yrar omkring med hjälp av vinden.

På denna holländska ö borde det finnas en redig bagare som kan baka gott europeiskt bröd. Vi finkammade hela stadskärnan, men fan inte någon.

Till slut fick vi köpa det torra och bleka brödet i supermarketen.

Ännu ett nytt stort kryssningsfartyg bogserades till kaj denna morgon.

Stora flytande lyxhotell, med drygt tvåtusenfemhundra passagerare och lika många besättningsmedlemmar gästar varje dag denna ö.

På kaj vimlar det av agenter och försäljare som vill pracka på gästerna sina utbud av dagsutflykter, jeepsafari, Catamarantur längs Venezuelas kust, Palmturer, Pelikanturer, ubåtsturer, Xtreme safari till att röra vid en tiger. Allt går att sälja till de nyanlända besökarna.

Turistinformation se webb: www.aruba.com

Ännu en gång var det tid att checka ut Albatross, en ny runda till immigrationsmyndigheten och tullen. Samma procedur som när vi checkade in i går, fem omgångar av skepps- och besättningsdata skall fyllas i.

Vad används alla dessa handlingarna till?

Troligen är det till för att skapa sysselsättning, alla tjänstemännen tar del av vars ett exemplar och synar handlingarna väl mot vårt svenska registreringsdokument.

Därefter trycker handläggaren på en flock stämplar.

Här var alla byråkraterna vänliga och hjälpsamma och checkningsproceduren kostade inte en dollar.

Ovanligt i denna del av världen där alla skall sko sig.

Senare under eftermiddagen gjorde vi Albatross sjöklar och tog ut fem WP:ar på vår vidare färd mot Panama.

Vi blev varnade av hamnkapten att gå för nära Colombias kust.

– Håll er på djupt vatten, minst tretusen meter under kölen och gå femtio mil utanför kuststräckan vid Barranquilla och Cartagena. Den delen kallar vi för Karibiens Kap Horn, sjön är inte att lita på där den kan snabbt bygga upp enorma vågberg.

Med dessa kloka råd som grund la vi upp vår långa färd mot Mellanamerika.

Albatross stävade ut genom hamnbassängen och då vi passerade lyxkryssaren hissade vi fulla segel.

Det var många som vinkade farväl till oss och vi gjorde en bra fart genom det vackra turkosgrönblåa vattnet, en härlig syn där de kritvita sandständerna lyste i kvällssolens sken.

Vinden var nordostlig med en styrka på sex sekundmeter. Vaktschema upprättades, med fyratimmarspass för fem dygn framåt. Troligen skulle det ta så lång tid på denna sträckan.

Fiskeredskapen riggades upp i aktern och fiskeprylen ”Emerson Fittipaldi” med förstärkta linor fick även gå i tjänst. Vi hade av fiskarna i Oranjestad blivit varskodde om att väster ut från Aruba var det bra fiskevatten.

Dom hade rätt nästa morgon fick vi napp, en stor King Fish  högg och in  halades det en femton kilos baddare.

På de övriga krokarna hade det också varit napp men dessa firrar hade lyckats att rätta ut krokarna och tagit sig loss. Nu var linorna tillräckligt starka men krockarna fick vi byta till kraftigare.

Vi lär oss varje dag något nytt i detta fiskafänge.

Vinden gick ner mot två- tre meter i sekunden och vi satte genakern och valde att segla med denna dygnet runt. Dygnssträckan gick ner till 130 nautiska mil med en motström på en och en halv knop. Sakta men säkert seglade vi mot vårt mål.

Efter att vi seglat i tre dygn gick vinden kraftigt upp mitt i nattmörkret och vi hann inte med att ta ner genakern.

Nu var det tiden knapp vi måste snabbt få ner den och liggande i fören med havsskummet yrande omkring oss greppade vi en av knivarna som sitter monterade på pullpitten och skar vi av tampen till genakerhalsen. Seglet fladdrade ut och hängde där som en jättestor flagga.

Snabbt fick vi ner spinnakerfallet och med horntampen halade vi in seglet.

Efteråt då vi fått ombord seglet låg vi båda på däck, fastspända i våra säkerhetsselar, i nattens mörker dyngsura och bara flämtade.

– Detta var inte riktigt bra det här, sa vi båda.

Vi får i fortsättningen segla med spirad genua om nätterna som är betydligt lättare att snabbt reva, då vinden går upp.

Det var första gången vi fick nytta av våra knivar i en akutsituation.  Vi har valt att montera sex knivskarpa rostfria knivar på strategiska platser på däck.

Två är uppsatta på pullpitten, två mitt på däck i anslutning till storen och två i aktern och själv skall du ha en kniv på säkerhetsselen.

Under natten då vi seglade utanför Cartagena var radiotrafiken intensiv på VHF:n, kanal sexton.

Den Colombianska kustbevakningen förföljde och kontrollerade alla båtar som gick nära kusten. Dom var nog väldigt närgånga och ställde många frågor till kaptenerna och efter någon halvtimme så återupptogs samtalet därefter att den centrala kustbevakningen troligen hade kontrollerat uppgifterna med US –coastguard.

I dessa farvatten smugglas det säkert enorma mängder knark till USA och Colombia får alla gånger stor hjälp från USA för att förhindra denna smuggeltrafik.

Vår SSB – radio hade vi nu även i gång, slutligen fungerar den bra.

Förändringar som vi utfört på installationen:

     

  • Monterat radioenheten i anslutning till antenntunern
  • Kortat koaxialkabeln och manöverkabeln mellan radioenheten och antenntunern, överbliven kabeln var tidigare lindad i några varv för inkopplingen till antenntunern
  • Kopplat samman båda jordplåtarna. Tidigare hade vi en plåt för SSB-radion och en plåt för potentialutjämningssystemet.
  • Slipat och rengjort ädelträisolatorerna på antennen, bakstaget. Före denna åtgärd var isolationsmotståndet 250 kohm efter hade värdet ökat till 550 kohm.
  •  

Nu var det en fröjd att kommunicera med det skandinaviska nätet på Martinique som Sylvia leder.

Nätet sänder enligt följande:

     

  • 16546 kHz  klockan 13.00 UTC
  • 8182   kHz  klockan 12.00 UTC
  •  

Med Sverige hade vi även kontakt med Gustav i Dalarna och Mats i Halmstad och dom sänder enligt följande:

     

  • 14325 kHz  klockan  21.00 UTC  och 11.00 UTC
  • 15325 kHz  klockan  21.00 UTC  och 11.00 UTC
  •  

Dom berättade att nu var våren på väg och att blåsippan stod i full blom. Det var så att vi fick hemlängtan, ingenting är finare än en äkta svensk vår.

Tidigt den fjärde dagen hade vi återigen fått napp. Denna gång var det en rekord fångst, en tjugofem kilos King Fish som mätte 1,4 meters längd kunde vi lyfta ombord.

Janne skar ut filéer och nu var vår frys fylld till bristningsgränsen med smarrig fisk.

Denna King Fish har ett vitt muskulöst kött och passar bra till att steka, koka och tillreda en soppa på.

Den smakar som Helgeflundra en mycket delikat fisk.

Under det sista dygnet försökte vi anpassade vår fart till segla in i San Blas övärld under dagsljus och då helst under morgontimmarna.

I denna arkipelag ligger reven tätt och sjökorten är inte alltid rätt. Det är ”eyeball navigation” som gäller.

Vi hade nu 80 nautiska mil kvar och GPS:N visade ett ETA på klockan 14.00 UTC och det passar oss utmärkt ungefär klockan nio på morgonen, lokal tid, borde vi angöra Isla Porvenir.

Då solen började värma våra ryggar kunde vi i horisonten skymta land. Framför oss låg paradisöarna Kuna Yala San Blas.

Övärlden består av trehundrasextiofem små öar som alla har en frodig grönska med vajande kokospalmer. Sextio av öarna är bebodda, av 40 000 Kunaindianer som lever ett självständigt liv likt den tillvaro som de levt i tusentals år.

Storen och stagseglet togs i in och vi seglade sakta in i denna vackra skärgård.

Jag stod i fören och spanade efter öppningar i revet så vi kunde styra in i lagunen som skyddade hela ön Isla Porvenir.

I lagunen var det tjugo meter djupt ända fram till strandlinjen och vi valde att ankra utanför den korallvita sandstranden, som med sina kokospalmers bladverk så behagligt speglande i detta kristallklara vatten.

Share

Leave a Reply