Loggbok för S/Y Albatross 2003-04-27

Loggbok för S/Y Albatross 2003-04-27

 

Datum 2003-04-27 2003-05-10
Rutt Isla de Rey, Las Perlas, Panam Isla Isabela, Galapagos, Ecuad
Position 08 20 804 N
78 50 360 W
00 57 892 S
90 57 740 W
Väder Sol, regn 

34

Vxl 0-15 m/s 

1020 mmbar

Distans 1408
Erfarenhet Det tar betydligt längre tid att segla denna sträcka då det ofta är pinnkryss, stiltje och motström som är det rådande läget.Idealsträckan är 930 nautiska mil. Räkna med cirka 500 nautiska mil som kryssben och motström.

Tidig söndag morgon tog vi oss in till byn Esmeralda. Här mötte Roheljo och hans farbror Duncan oss för att visa byn i dags ljus. Under vår vandrings fick vi många av byns barn som följeslagare.

Stolt visade han upp sitt lilla hus som kunde mäta fyra gånger fem meter i ett plan. Här bodde dom nio personer med sex barn och Roheljos far.

I slutet av bygatan och på en höjd låg skolan med fyra klassrum och undervisning bedrevs till klass 6.

Den propre polisen var även han ute och promenerade och han förevisade högfärdig upp sitt lilla fängelse.
– Här bura jag in tjuvar och fyllos, sa han och pekade med käppen.

Roheljo hjälpte oss även med att skaffa färsk frukt som vi tacksamt tog emot. Alla hans barn hade han sänts ut i djungeln för att plocka frukten till oss.

På stranden tog vi farväl till alla våra följeslagare och dom önskade oss lycka till på vår vidare färd till Galapagos öarna.

Ankaret togs upp och Albatross alla segel sattes, nu hade vi en färd framför oss på i bästa fall drygt niohundra sjömil.

Som vanligt i denna Panama vik hade vi en stark motström. Det är inte enbart tidvatten strömmar utan även en kall nordväst gående ström som tar vägen in till Panama City och vrider ut längs den västliga halvön.

Vi hade fått tipset att gå söder ut och runda den Colombianska ön Malpelo.

Vinden var sydvästlig med tre sekundmeter och vi försökte kryssa  med sydlig kurs.

Efter några dygn gav vi upp vår sydliga kurs och vinden och strömmen var gynnsammare för oss med att kryssa med västlig kurs.

På denna bog låg vi i pinnkryss under sju dygn med en hård vind som pendlade mellan 10 till 15 meter i sekunden.

Stackars Brian och Teresa som hade valt att ligga i förpiken, dom var totalt mörbultade.

Vi körde fasta vakter varje dygn Brian och Teresa från klockan 20.00 till 00.00.

Jag tog vakten mellan 00.00-06.00 och därefter gick Janne på.

Fiske lyckan var bra och på Valborgmäss fångade vi en stor tonfisk på fem kilo. Bra middagsmat som varade i tre dagar.

Senare på kvällen fick vi en stor bläckfisk på kroken.

Det var mycket arbete att rensa denna, men bleckfisken smakade utsökt till frukosten den 1 maj.

Janne skar armarna i små tvärsnitt och därefter friterades fiskbitarna.

Vilken delikatess, Brian och Teresa njöt i fula drag och sa:
– Marvellous!

Varje dag hade vi kontakt med Karsten i Panama City, via SSB –radion, där vi fick aktuell väderprognos.

Varje dag löd den så här:
– Sydvästlig vind med 10 till 30 knops vind

Skall vinden aldrig vrida? Så vi kan segla direkt mot vårt mål.

På det åttonde dygnet började det och regna. Vilka enorma regnmängder som kommer ner! Dags snittet var utan vidare uppsåten tvåhundra millimeter nederbörd.

Vinden ökade då också och vågorna växte kraftigt, men Albatross tryckte sig sakta men säkert fram på sin pinnkryss.

Det här var inte någon ”Blue water selling”

Dagarna flöt ganska fort och vi hade en allmänt mycket bra stämning ombord. Teresa berättade om hur hon hade funnit sitt liv som ”backpackers”.

Hon hade en bra utbildning som sekreterare och hade nyss fyllt trettio ett. Då hon kom hem till England arbetade hon på tillfälliga jobb, på ett företag som hyrde ut kvalificerad arbetskraft.

Jobbade då intensivt i sex månader och därefter packades rycksäcken och det bar iväg till Mellanamerika och Sydamerika under ett halvt år.

Brian och Teresa hade träffats på en resa i Costa Rica för två år sedan.

Brian kom från San Diego i Kalifornien där han jobbade som kvalificerad dataprogrammerare, ett mycket välavlönat jobb och levde allmänt mycket bra i en egen stor lyxvilla.

Men det stora bekymret var att han arbetade för mycket och levde fel, åt endast amerikansk snabbmat och växte på tvären.

För ett år sedan slutade han jobbet, då han fyllt tretio år. Sålde allt och gav sig ut på heltid.

Reste då till Costa Rica och satte sig på skolbänken för att lära sig Spanska och levde då med rätt kost och motion.

Spanskan har han lärt sig tala med ett utmärkt flyt.

Brian har även ett enormt sifferminne. Tillsammans med sex likasinnade kompisar från databranschen åkte dom runt på Casinon i USA och ofta ”sprängde bankerna”.

Alla var professionell Black Jack spelare och banken hanterade sex kortlekar där dom tillsammans memorerade vilka kort som var ute.

I detta team kunde dom då rätt säkert förutse vilka kort som skulle komma. På detta viset kunde dom hiva in mycket stora vinster på uppåt en miljon dollar. Lättjänta pengar men dock med en stor risk att Casinon kom på dom. Numera rastade detta spelgäng.

Brian hade inte några funderingar på att gå tillbaks till ett fast jobb.

Efter Galapagos skulle båda ta sig till Ecuador vidare till Peru och där upptäcka bergkedjan Anderna och Inkariket.

På kvällen det åttonde dygnet startade allt jäkelskap.

Drivremmen som driver kylvattenpumpen till den lilla generatorn gick mitt av. Efter att ha varit i drift i två månader.

Vi började ta in mycket vatten och läckan lokaliserades till skrovgenomföringen  där motoraxeln löper igenom.

Här forsade vattnet in.  Axeln låg ej rakt, i sitt normala läge.

Då upptäckte vi till vår stora fasa att två bultar i babords motorfästen hade gått mitt av.

En bult den främre hade brustit för länge sedan. Det syntes tydligt, för att brottytan var rejält tillplattad.

Det var den bakre bulten som hade brustit i Panama kanalen, då generatorskivan höll på att slipa hål i en gummislang.

Vi stoppade allt och nu kunde vi inte generera någon el.

Segelsättningen reducerades och vi sänkte farten för att kunna ligga i maskinrummet och försöka fästa upp huvudmotorn på rätt plats.

Här låg vi och mekade hela natten.

Teresa fick ta vakten och Brian lyste med ficklamporna och Janne och jag skruvade. Bultarna som hade gått mitt av var en specialgängad M14 och sådana hade vi ej ombord.

Men vi hade en påse med lite diverse rostfria stora bultar som vi fått av våra tyska vänner på Union Island, Werner, Agneta och Horst, på båten S/Y Frangipani en 49 foot Hallberg-Rassy årsmodell 1987, från Berlin.

Efter att vi hjälpt dom med deras generator. I påsen hittade vi M12 bult som vi kunde använda.

För att lyfta motor och vrida den i rätt läge erfordrades en vidunderlig kraft.

Här hade vi också tur.

Strax före vår avfärd från Sverige hade vi av vår kompis Nils-Gunnar Andersson fått ett kraftigt spännband som kan ta krafter upp till ett tiotal ton.

Nu kom detta band till stor nytta.

Med en stor planka av ädelträ, som vi hittat som drivved i Karibien, riggade vi upp en lyftställning i maskinrummet och motorn hissades upp så vi kunde montera nya infästningsbultar och därefter fixera Pentan i rätt läge.

Tidigt uppåt morgontimmarna var det en skön känsla som infann sig hos oss alla, då vi åter startade motorn och drivaxeln roterade rätt.

Läckan i glid lagret också var tätat.

Den 8 maj klockan 21.10  UTC passerade vi ekvatorn i longitud 88o 20.634”.

Kung Neptun kom upp ur havet och döpte oss i Rom och Champagne.

Champangen hade vi fått av Olle Bogren för just sådana här verkligt speciella tillfällen.

Tack Olle!

Stämningen ombord var helt praktfull, nu hade vi gjort något tillsammans som vi alltid kommer att minnas.

Ännu en gång höjde vi glasen och skålade för vårt verk.

Ut över ekvator ljöd musiken från ABBAS Gold Greatest Hits med låten

”Dancing Queen” och vi firade.

Teresa och Brian gillade även ABBA
– Alla låtarna är riktiga klassiker, sa båda

Denna dag hade vi bra väder och vinden var vänlig emot oss och vi styrde rakt mot Galapagosöarna med sex knop och strömmen på en knop hade vi med oss.

Äntligen började vi vitra landkänning.

Nätterna var helt fantastiska här vi ekvator bältet, stjärnbilden södra korset lyste tydligt över sydpolen och en natt såg vi en komet gå in i atmosfären men en milsvid eldsvans.

Temperaturen började nu gå kraftigt neråt på nätterna var vi nere kring tjugo grader.

Runt ekvatorn hade vi förväntat oss en temperaturökning.

Men nu var vi inne en kall vattenström ”Humboldtströmmen” som kommer från Antarktis och sveper upp längs Sydamerikas västkust och en del viker av strax före ekvatorn i västlig kurs mot Galapagos.

Tidigt lördag morgon den 10 maj siktade vi land efter en tuff seglats i tretton dygn.

Det rika djurlivet kring dessa öar märktes tydligt här möte vi massor av säl och sjölejon. Då vi passerade ön Pinzón formligen kokade vattnet av fisk, vi uppfattade först bubblorna i vattnet som gasutsläpp.

På en stor yta av hundra gånger hundra meter var det miljontals småfisk som var uppjagade till vattenytan.

På de kraftiga dyningarna utanför Puerto Villamil på ön Isabela seglade vi in i en skyddad ankarvik, där vi la ut ankaret och välkomnades av tio segelbåtar.

Distans statistik:

Datum, Seglad distans nm, Hastighet knop

2003-04-27,,

2003-04-28, 90, 3.8

2003-04-29, 75, 3.1

2003-04-30, 108, 4.5

2003-05-01, 64, 2.7

2003-05-02, 136, 5.7

2003-05-03, 142, 5.9

2003-05-04, 117, 4.9

2003-05-05, 107,  4.5

2003-05-06, 115,  4.8

2003-05-07, 120, 5

2003-05-08, 150, 6.3

2003-05-09, 110,  4.6

2003-05-10, 74, 3.9

Totalt: 1408 nm,  4.6 knop

 

Share

Leave a Reply