Loggbok för S/Y Albatross 2003-05-18

Loggbok för S/Y Albatross 2003-05-18

Datum 2003-05-18 2003-06-10
Rutt Isla Isabela, Galapagos Hiva OA,Marquesasöarna, Fr Pol
Position 00 57 892 S
90 57 740 W
09 48 217 S
139 01 943 W
Väder Sol, regn 

30

Vxl 0-17 m/s 

1021 mmbar

Distans 3210
Erfarenhet

Dag 16 Onsdagen den 4 juni
Avverkad dygnsdistans mot målet: 150 nm

Vädret börjar nu stabiliseras och solen gick upp mot en klarblå horisont. Bra vind på åtta meter per sekund från sydost. Under natten hade någon jättefisk käkat upp vårt agn med krok och allt.  En ny krok och ny agn skapades av fingertopparna på en gummihandske. Topparna klipptes av och på gummiduken tecknade vi ett par ilskna bleckfiskögon.
Den nytillverkade ”bleckfisken” blev under dagen uppslukad av en stor Dorado på sex kilo som högg och som snabbt blev filead.   Då vi nu med snabb takt börjar närma oss Franska Polynesien får vi vara försiktiga med vad vi fångar för fisk och äter. Vissa fiskar är kraftig förgiftade då dom äter fisk som i sin tur lever på giftig fauna som växer på korallreven. Innehållande giftämnet toxin, som på engelska kallas ”cigautera” förgiftning.  I fortsättningen får vi förhöra oss med lokalbefolkningen och få information om vilken fisk som vi kan äta.

Dag 17 Torsdagen den 5 juni
Avverkad dygnsdistans mot målet: 114 nm

Det fina vädret varade inte länge nya regnområde dök upp i öster och jagade oss febrilt. Ömsom var vinden stark för att därefter gå ner till stiltje.

Dag 18 Fredagen den 6 juni
Avverkad dygnsdistans mot målet: 111 nm

Idag är det svenska nationaldagen och vi hälsade på vår nationsflagga, där den så resligt flaggade på mesan toppen.
Efteråt då det blev helljust, beslutade vi att sätt spinnakern. Men när alla tamp var förankrade och  klara och hissa, tornade det upp mörka regnmoln i sydost.
Det var till och packa ner spinnakern igen i segelsäcken.Under hela dygnet enbart öste regnet ner, likt ett tropiskt regn där det
lätt kan uppmätas flera hundra millimeter nederbörd.

Nytt napp på  ”gummihandsken” ännu en fyra kilos Dorado kunde bärgas. Nu har Janne konstruerat ett nytt signaldon då fisklinan sträcks ut.
En tom ölburk är uppspänd på en gummitamp, denna  lösgörs då en fisk sliter för sitt liv på kroken.
Ölburken flyger iväg likt en projektil mot Danfort ankaret, som är monterat på akter mantåget och en klar och tydlig klang breder ut sig och väcker även den som sover hårt.
Dag 19 Lördagen den 7 juni
Avverkad dygnsdistans mot målet: 133 nm

Lördag morgon och det ser ut som att vi får ett bra pingst väder.
Troligen har ovädret bedarrat. Spinnakern sattes och vi seglade med rak kurs mot vårt mål ön Hiva OA och distansen dit var 392 nautiska mil. Nu känns det som vi snart är framme.
Tyvärr får vi justera vår ankomstdag till tisdag i nästa vecka. Hela dagen var det en ”Blue water sailing” med en jämn och behaglig gång på det mer rogivande Stilla havet. Pilsnerburken gav alarm igen, en ny Dorado på präktiga fyra kilo fångades. Nu var frysen smockfull.
Dag 20 Söndagen den 8 juni
Avverkad dygnsdistans mot målet: 129 nm

Ovädret kommer tillbaka under förmiddagen och regnet öser ner igen med stark vid och stiltje emellanåt.
En muskelstark tonfisk på tre kilo hugger. Denna tillreder Janne likt en pepparbiff som smakar ”Marvellous” som engelsmännen säger.
Under kvällen får vi bra väder igen och vi avnjuter denna pingst dagens kvällen  med att sitta i lugn och ro i sittbrunnen och lyssna till svenska ”kramgoa låtar”.

Ytterliggare femton grader mot väst har vi gått och det blir till att vrida tillbaka klockan en timme, nu har vi  minus elva timmar till Sveriges sommartid.
Det märks tydligt att vi fått en på växt av alger och snäckor på Albatross vattenlinje. Både styrbord-, babord- och aktersidorna är nerlusade av ett frodigt odlingslandskap. Farten går sakta ner och vi har stora svårigheter att gå över sex knop.

Dag 21 Måndagen den 9 juni
Avverkad dygnsdistans mot målet: 108 nm

Idag känns det verkligen nära till målet GPS:n visar 140 nautiska mil.
Ett dygn förhoppningsvis kvar, om vinden håller i sig. Skit vädret återkommer med starka ”Squalls” som ger hög vind och ingen vind.
Vi ligger för det mesta och guppar i takt med vågbergen som rullar in.

Som avbrott på våra hälsokostfrukostar skulle det idag smaka gått med en trave med smaskiga pannkakor.
Jag vispade snabbt ihop en stor smet på drygt en liter vätska och satte igång och grädda dessa godsaker.
Då jag var på den andra laggen kom det in en jättevåg på vår styrbord sidan och lyfta hela Albatross rakt upp och därefter en rejäl kantring så hela skålen med pannkakssmeten for som en granat runt i köket.
Hela inredningen dröp av en gulaktig kletig massa som bildade rännilar ner och under durken.
Janne som stod på däck undrade om vi fått ett stort läckage i båten, som jag svor och domderade under däck.
Jag tog mig upp till däck och andades ny frisk luft och sade till mig själv att aldrig mer ställa en skål löst på avställningsbordet. Efter att ha skurat hela köksregionen från tak till durk blandades en ny smet och först senare på eftermiddagen kunde vi njuta av nygräddade pannkakor.
Dag 22 Tisdagen  den 10 juni
Avverkad dygnsdistans mot målet: 146 nm

Klockan 09.15 siktade vi land i väster, vi kunde skymta tre öar varav den ena höjde sig högre upp än de övriga. Alla öarna är vulkanöar och ön Hiva AO som är vår mål har en bergstopp på 1200 meter.
Vi korka upp några väl kylda pilsner och vi firade vår långa seglats hela dagen, då med full segelsättning gick upp mellan ön Montane och hade kursen inställd på byn Atuoma på Hiva OA.

I fören reste sig ön Tahu Ata som ligger tvärs utan för Atuoma. Alla öarna ser väldigt gröna och frodiga ut. På dom stora bergklipporna som knivskarpt stupar ner i havet har växtlighet bitet sig fast och ofta är klipporna beväxta med ståtliga kokospalmer.

Först på kvällen närmar vi oss viken som leder in oss mot Atuona. Här ligger det ett tjugotal båtar på svaj.
Viken är långsmal och alla skeppen ligger med ett ankare i fören och ett i aktern.

Tänk det där med att ankra även med ett akter liggande ankare har vi aldrig gjort.
Vi tog några runder in bland de övriga båtarna men vi gick snabbt ut igen för att undvika att kapa deras akter tampar.

Vi la först ut vårt jättetunga Danfort ankaret i aktern och lät sedan ankarlinan rullas ut en fyrtio meter och där lät vi ankaret i fören gå ner.
Sakta gled vi med strömmen bakåt och kunde täta hem akter linan, för att undvika att denna gick in i propellern.

Strax efter att solen gått ner och mörkret började lägga sig i viken, kunde vi slutgiltigt täta åt ankarförtöjningarna.
Tog varandra i hand och önska oss välkomman till Franska Polynesien och samtidigt en dunk i ryggen för en utmärkt seglats. Den längsta vi någonsin gjort.

Share

Leave a Reply