Loggbok för S/Y Albatross 2003-06-22

Loggbok för S/Y Albatross 2003-06-22

 

Datum 2003-06-22 2003-06-29
Rutt Fatu Hiva, Bai De Vierges, Mar Nuku Hiva, Marquesasöar, Fr Po
Position 10 27 855 S
138 40 086 W
08 55 104 S
140 05 771 W
Väder Sol, regn 

30

vxl 0-20 m/s 

1021 mmbar

Distans 145
Erfarenhet

Söndag  morgon och Janne var uppe  med tuppen.

Han var kolossalt illa berörd över att någon hade hjärta, på denna paradisö att stjäla vår värdefulla vattendunk i vår dinge.

Direkt vid sjutiden tog han sig in till byhövdingen och berättade för honom om stölden. Våra vänner Sopi och Serges lyssnade även de på samtalet och alla blev förfärade av att dom hade en tjuv, här i detta rofyllda samhället.

Tillsammans promenerade hela sällskapet till den lokala Gendarmen där byhövdingen redovisade det uppkomna läget.

Janne hade någon misstänkt och alla lovade dom att dunken snart skulle komma till rätta.

Tyvärr hade vi inte lust att stanna kvar några extra dygn till för att invänta spaningsresultat. Kom vattendunken tillrätta så kunde den sändas med någon annan segelbåt som skulle gå söder ut och det lovade dom att göra.

Vår femtio meter långa ankarkätting togs in och alla segel sattes då vi stävade ut från Bai De Vierges och för sista gången beundrade vi denna skönhet till övärld, som vi nu lämnade bakom oss.

Seglatsen till vårt nya mål ön Nuku Hiva bestämde vi att segla direkt till. Får vi god vind borde vi vara där under måndag förmiddag, en färd på cirka ett dygn.

En nordvästlig kurs sattes och vinden kom in från styrbord och vi gick framåt med sex knot.

När vi nådde upp till öarna Tahu Ata och Hiva Oa läades dessa och vinden blev svag.

Då vi återigen kom ut på öppet hav och mörkret föll ökade vinden och sjön blev avsevärd stor, med jättevågor som rullade in på vår styrbordssida.

Vinden låg konstant över 15 meter i sekunden och i byarna upp till 20.  Stagseglet togs in och genuan revades till en tredjedel och vi seglade framåt på åtta knot i detta nattmörker.

Sjöarna bröt ett flertal gånger och fyllde däcket med skummande saltvattnen, så självlänsarna hade problem att ta emot allt vatten.

Vid ett par tillfällen bröt sjön så kraftigt att sittbrunnen vattenfylldes, allt blev blött och det var till att söka lä bak kapellet.

Färden började likna den vi hade i Nordsjön utanför Lista i Sydnorge, dock är temperaturen här betydligt behagligare.

Det var första gången vi haft så besvärligt väder på denna seglats i Stilla havet, aldrig tidigare har vi haft så hård sjö och vind.

Då det började och ljusna kunde vi sikta ön Nuku Hiva och de höga bergstopparna på 1300 meters höjd som var väl kringgärdade av tunga regnmoln.

Fortfarande rullade Albatross hårt på dessa kraftiga vågor som kom in på vår styrbordssida och både Janne och jag var väl omtöcknade. Strax fick vi lite lä från ön och kunde sikta Bai De Taiohae. En stor bred vik som skyddades av stora bergformationer och i inloppet ligger det på styrbord och babordssidan två stora öar som liknar två storväxta sockertoppar.

Vi behöll segelsättningen och sakta seglade vi in i viken där Janne på Noa Af Stockholm redan hade siktat oss, kom ut i sin dinge och hälsade oss välkomna samt pekade ut en bra ankringsplats.

Viken är stor och ett tretiotal segelbåtar låg förankrade där. Det var enkelt att få ankaret till att gripa, det tog vi första försöket.

Det var en skön känsla som utspann sig då vi gjort klart skepp och vi kunde sätta oss ner och njuta av omgivningen.

Ännu en vacker söderhavsö hade vi angjort, dock efter en synnerligen hård seglats.

Nuku Hiva är en av den nordligaste ön i Marquesasöarna och norr om ekvatorn strax väster ut ligger Hawaii öarna.

Marquesasöarna är det nordligaste territoriet av Franska Polynesien och består av sex stora öar och sex småöar alla är så kallade vulkanöar med höga berg och oftast med branta klippor som går knivskarpt ner mot havet.

Övärlden gästades för första gången 1595 av en Spansk upptäcktsresande, Alvaro Mendana de Neria och som gav öarna namnet Marquesas som tack till sin sponsor Markisinnan av Mendoza, fru till vicekungen av Peru.

Under åren 1774 till 1791 var Cook, Imgraham och fransmannen Marchand och besökte dessa öar.

Först 1842 övertog Frankrike styret här.

Plantagen växte kraftigt efter Frankrikes övertagande och en betydande del av arbetskraften hämtades från Kina samt svarta från Martinique i Karibien.

Missväxt på plantagen uppstod i mitten av förra seklet och då sändes all den importerade arbetskraften hem till Kina och Martinique.

Invånarantalet sjönk då kraftigt till 5200 polynesier.

Idag finns det cirka 10 procent fransmän som ofta arbetar inom den offentliga förvaltningen.

Fortfarande har vi inte förstått vad befolkningen lever av här, troligen betalar Frankrike notan med rikligt tilltagna bidrag.

Alla ser väldigt välmående ut och alla åker omkring i den senaste Pickupmodellen, en fyrhjulsdriven Land Rover eller Toyota.

På flera öar i djungeln vimlar det av stora vilda hjordar av får, getter och grisar som har förvildats då plantagearbetarna övergav sina husdjur, i samband med att knegarna blev tvingade att flytta hem till sina hemland igen.

Det berättas även att på en ö finns det dryga tusental hästar som är förvildade.

Alla dessa djur lever utan tvivel ett behagligt liv då det finns mat och vatten i överflöd på dessa söderhavsöar.

På måndagskvällen blev vi inbjudna till att spela Boul. Därefter var det ”Happy Hour” tillsammans med alla seglarna som låg för ankrade i Bai De Taiohae. Alla skulle ta med sig något enkelt att äta och dricka till detta kalas.

Klockan fyra började Janne på Noa af Stockholm, Janne och jag att spela Boul. Det var första gången jag rullade sådana klot.

Ofta som nybörjare har vi turen att få lite poäng och striden var till slut hård mellan Janne och mig. Där jag hade lyckan att få in en tre poängare som gav mig slutsegern till 13 poäng.

Seger kommentaren från mina medtävlande blev en aning giftig

”Även en blind höna hittar ett och annat frö…”

Vid dingebryggan dukade alla seglarna upp sina små men läckra tilltugg.

Ett tjugotal besättningar från hela världen slöt upp där och alla berättade om sina segel äventyr och sina erfarenheter.

Fascinerande och se alla dessa barn och ungdomar som så enkelt kommer igång att leka och roa sig. Där alla får lära sig att antingen prata engelska eller franska.

Många av seglarna har vi tidigare träffat under vår färd från Europa och nu har många nya stött till här på Nuku Hiva.

Det är alla amerikanare som seglat från Alaska, Canada och USA. Där deras färd har gått längs den Amerikas västkust ner till Mexico och därefter till Marquesasöarna.

Här blev vi bekanta med Woody och Dena från Los Angels som seglade med sin nyinköpta båt LowKey. Båten hade varit en tävlingsbåt som seglade race mellan Hawaii och Kalifornien och var fortfarande inte färdigutrustad, det saknades de mesta av inredningen.

Men båda var glada över sin båt som dom hade planerat att segla med under två år i Stilla havet.

Woody var skribent för en amerikansk seglartidskrift och försörjer sig även på att leveranssegla båtar i hela världen.

Dena jobbade som flygvärdinna på United Airlines men är nu permitterad under ett par år med vissa löneförmåner.

Båda hade känt varandra något år och Woody var väldigt glad och stolt över sin tjej som han uttryckte sig.
– Tänk Woody är duktig på att laga mat!

Detta var inte någon vanlig kompetens hos tjejer i Los Angels.

Woody har patent på en bra drickahållare som var tillverkad för att passa i en vinsch, se webb: www.captainwoody.com

På lördags eftermiddagen såg vi först en fena som liknade en haj.
– Lite väl tidigt på dagen med att det simmar haj i viken, sa vi.

Strax efter svängde det upp ytterliggare en fena några meter tvärs den andra ”hajfenan”, nu kunde vi se vad det var för underlig fisk.

En stor Rocka, som mätte drygt två meter mellan ”vingspetsarna” simmade förnöjsamt runt Albatross med sin jättestora mun vidöppen och mumsade i sig all små fisk som kom i des väg. Rockan dammsög vattnet runt om oss på all småfisk och vattenloppor under några timmar.

Därpå kunde vi dyka i sjön och simma vår kvällstur i detta vältempererade vatten, utan att de otrevliga vattenlopporna försökte knapra på en.

Sista kvällen var vi ombord på vår grannbåt, en Katamaran på 45 foot med namnet TE-HERB. Där träffade vi skeppare Herbert och hans brasilianska hustru Terezinha.

Båda hade seglat runt i världen under åtta år och då framförallt i de brasilianska vattnen, som troligen var ett fint land att segla i, båda var begeistrade då de berättade om sina seglingsäventyr där. Aldrig hade de blivit rånade eller bedragna.

Tyvärr var deras erfarenheter sämre i staden Colon i Panama.

Herbert är en liten senig man i sjuttio års ålder och tysk som han är det en ordningens man. Han hade låtit Terezinha sy in en extra pengaficka på insidan av sina shorts, för att undvika ficktjuvar.

Då paret promenerade under dagsljus i Colon hade han blivit rånade tre gånger samma dag, dock utan att bovarna fick några pengar.

Sista rånförsöket ägde rum då Terezinha och Herbert skulle kliva ombord på en buss. Två ungdomar hade spanat in var Herbert hade sina pengar, båda gav sig på honom och försökte slita av shortsen på han.

Terezinha som är en liten välväxt kvinna i femtioårsåldern bankade båda rånarna så hårt med sitt bagage att båda fick ge upp. Hon hade nu vid detta laget vanan inne att skydda sin lille Herbert.

Där stod Herbert, i bussdörren, med sina byxor långt nerdragna på anklarna och alla runt om som enbart stod och glodde.

Som båda utryckte sig:
– Colon är banditernas Meka.

Förmodligen hade vi tur, då vi så ofta promenerade omkring i denna stad som gud totalt hade glömt. Men de flesta tjyvar är fega och sannolikt vågade de inte sig på oss välväxta ”sjöbusar”.

Katamaranen hade Herbert själv byggt, det var i klass med en ”tysk möbel” där allt var tillverkat med omsorg och precision.

Bygget hade tagit nio år och all fritid hade gått åt till detta bygge. Efter trettiosju år på samma verkstad, som maskiningenjör, gick Herbert i pension i början på nittiotalet.

Herbert hade problem med sitt databaserade navigationsprogram.

Vi hjälpte honom att ställa parametrarna rätt och programmet fungerade perfekt.

Tog farväl, för tidigt i morgon skall vi segla vidare söder ut.

 

Share

Leave a Reply