Loggbok för S/Y Albatross 2003-09-12

Loggbok för S/Y Albatross 2003-09-12

 

Datum 2003-09-12 2003-09-16
Rutt Marina Taina Tahiti, Franska P Bai de Cook, Moorea, Franska P
Position 17 35 361 S
149 36 967 W
17 30 079 S
149 49 102 W
Väder Sol 

30

Vxl 0-10 m/s 

1025 mmbar

Distans 42
Erfarenhet En bra segligs guide under vår tid i Polynesien har varit, Charlie´s Charts of Polynesia skriven av Charles E. Wood

Nu när Eva gästade oss ville vi visa upp den Polynesiska övärlden, vi bestämde oss för att segla till den närmast liggande ön Moorea.

Ankaret togs med lätthet upp från den korallbeväxta bottnen, att förse ankarkättingen med flytbojar visade sig var ett utmärkt sätt att lyfta upp kättingen från dessa vassa korallstenar och hindra den att sno in sig runt stenarna.

Dagen före vår avfärd hade vi varit hos emigrationsmyndigheten för att utöka vårt uppehållstillstånd här i Franska Polynesien med en dryg vecka.

Vår tre månaders period gick ut den 12 september.

När vi efter stora svårigheter till slut kom i kontakt med rätt myndighetsperson, fick vi en rejäl lunta med ansökningshandlingar som skulle fyllas i.

Då vi försökte tyda all den information som dessa myndigheter ville ha på oss för denna extra vecka, kliade vi oss en extra gång i våra kalufser.

Janne och jag konstaterade, fyllde vi i dessa handlingar och lämnade vårt pass och båtpapper så troligen var handläggningstiden minst två månader och under denna behandlingstid kunde vi inte lämna landet.

Vi gömde snabbt undan ansökningshandlingarn och smög oss ut som två osynliga kattor från emigrationsmyndigheten.

Vår färd gick direkt till emigrationspolisen och tullen och där vi omedelbart checkade ut Albatross.

Efter den 12 september befinner vi oss illegalt här.

Fördelen med att segla är att det går alltid att återvända och söka nödhamn och hänvisa till att någon vital pryl gått söder.

Av tullen fick vi även ett intyg som bekräftade att vi nu skulle lämna landet och var då berättigade till att inköpa skattefri diesel.

När ankaret var uppe stävade vi in till Marinans bränslestation och fyllde dieseltanken men trehundra liter prima diesel och som en god kund fick vi grattis fylla vattentanken med färskvatten.

Normalpriset för en liter diesel i Franska Polynesien är cirka 11 SEK och då vi nu tankade skattefritt var priset 3,50 SEK.

Vi valde att gå ut i öppen sjö via en liten öppning i korallrevet som ligger söder om Taina.  Trots att vi hade prickat in slackvatten tiden fick vi en bra skjuts ut av tidvattenströmmen då vi passerade genom sundet.

Efter att vi kommit ut på öppet vatten hissades alla seglen och det var en skön känsla att åter segla.

En lätt bris förde oss snabbt mot ön Moorea och då vi seglade intill Mooreas nordliga yttre korallrev kom det på vår babord sida upp en jätteval och blåste luften ur sina lungor så det bildades en präktig vattenpelare.

Ryggplanet och den en meter höga ryggfenan syntes tydligt. Valens längd var några meter längre än de tolv meter som Albatross mäter.

Ön Moorea är även den en grön vulkanö med frodig grönska samt ett yttre skyddande korallrev som så väl släcker ut Stilla havets dyningar. På ön bor det cirka 8000 bofasta och normalt är det lika många turister som dagligen gästar ön.

Men även här har de amerikanska gästerna uteblivit sedan den 11 september attentatet. Det är många stora hotellanläggningar som står tomma och förfaller snabbt.

Mitt på den nordliga kusten gick vi in i en korallöppning till Bai de Cook eller som viken även kallas PaoPao Bay.

Öppningen var bra utmärkt med en enslinje i 152 grader till det anrika hotellet Club Bali Hai Hotel som låg helt öde.

I viken låg även lyxkryssaren Paul Gaugen för ankar och skeppade i land sina passagerare till väntande bussar som under en dag skjutsade turisterna runt på ön.

Lyxkryssaren gör tiodagars kryssningar till Sällskapsöarna och utgår från Papeete där alla resenärerna från hela världen flygs in.

Viken är en fantastiskt paradis oas med omgivande stora grönskande sluttningar och bergstopparna Tohivea 1278 meter, Mouputa 970 meter, Rotui 1004 meter och Tearai 1100 meter som ståtligt speglar sina siluetter i det blanka och kristallklara vattnet.

Här ankrade vi upp utanför ett vackert beläget hotell och under några dagar njöt vi av att enbart bada, snorkla och dyka i denna fantastiska vattenvärld.

När vi enbart har det så här skönt går även tiden kvickt, det närmade sig avresa för Eva.

Under måndagen gjordes Albatross klart för att segla tillbaks till Tahiti.

När vi kom ut på öppet vatten var vinden kraftig det blåste konstant tolv meter i sekunden och sjön var grov med upp till fem meter höga vågor och som vanligt blev det en pinnkryss tillbaka.

I detta hårda väder ville vi inte riskera att gå på den grunda korallreven vid det smala sundet in till Marina Taina utan valde att gå in i Papeetes hamn och bak de skyddande reven går ner mot Taina.

Seglatsen blev väldigt tuff där vi fick segla några kryssben och hela besättningen fick sig en rejäl körare, det var länge sedan vi kryssade i så kraftig sjö.

När vi seglade strax utanför inloppet till Papeete stod jag i fören och spanade.

Plötsligt fick jag syn på två siluetter som liknade fallskärmkupoler som jag tyckte landade i vattnet. Konstigt, hann jag tänka att landa mitt i inloppet till hamnen.

Till min stora förvåning efter att fått fokusera blicken bättre såg jag två stora stjärtfenor som lyftes upp från vattenytan, det var två jättevalar som sprattlade med sina tre meter breda fenor och dök ner i havsdjupet.

I dessa vatten är det gott om val och det är vanligt att dessa däggdjur simmar in i lagunerna med sina små ungar för att skydda dessa för haj attacker.

Väl inne i hamnbassängen kallade vi upp hamnkontrollen för att få tillstånd att passera den norra inflygnings zon till flygfältet. Denna gång krävde vakthavande att få det fullständiga registreringsnumret på Albatross.

Egendomligt tänkte vi, nu när vi seglar in illegalt.

Efter några minuters väntan blev vi uppkallade och han bad oss avvakta i tio minuter för det skulle landa en större flygmaskin.

Strax såg vi en stor Hercelus flygmaskin från franska flygvapnet som gick in för landning för över.

Vid inseglingen till den södra flyg zonen var samme hamnkapten väldigt vänlig och önskade oss välkomna till Tahiti och hoppades att vi skulle få en trevlig tid här.

När vi nu åter kom fram till Taina ankrade vi på samma plats som vi lämnat för knappt en vecka sedan.

Sent på natten mot onsdagen flög Eva hem till Sverige, det är alltid med en stor saknad när ens älskade hustru åker hem för att där ta itu med sina vardagsbestyr.

Evas  kommentar över seglatsen:

Det är med vemod i hjärtat som jag tar avsked från Albatross, Janne och Carl Erik.

Speciellt vill jag tacka Janne för hans goda kokkonst, det blev många goda minnesvärda måltider som han komponerade ihop ombord i Albatross kök.

Med dig min älskade Carl Erik som guide här på dessa underbara romantiska Söderhavsöar har jag fått med mig hem många fina minnen från denna fantastiska paradisvärld.

Vår färd går nu vidare mot vårt stora delmål Auckland på Nya Zeeland, där vi skall ”övervintra” orkansäsongen på det södra halvklotet.

Seglatsen kommer att gå via BoraBora, Rarotonga på Cooköarna och Tonga en tur på cirka 2600 nautiska mil.

Share

Leave a Reply