Loggbok för S/Y Albatross 2003-10-15

Loggbok för S/Y Albatross 2003-10-15

 

Datum 2003-10-15 2003-10-22
Rutt Alofi, Niue Nuku´alofa, Tongatapu, Tonga
Position 19 03 191 S
169 55 409 W
21 08 284 S
175 10 960 W
Väder Sol/Regn 

25

SO 10-22 m/s 

1010 mmbar

Distans 330
Erfarenhet När du kommer österifrån till Tonga, förlora du ett helt dygn.

Sjön var orolig med långa och kraftiga dyningar som rullade in i Alofi Bay den sista natten på Niue och Albatross vältrade sig i takt med dessa. Det var svårt att sova.

Tidig morgon tog vi oss i land till piren. Där bröt dessa enorma vågberg och vi hade stora svårigheter att lägga krankroken på vår dinge för att hissa upp den på kaj. Utcheckningen gick snabbt och smärtfritt, det var en ny tullare som skrev ut klareringshandlingarna. Vägg i vägg med tullverket bedrev Niue stat en skattefri butik. Här passade vi på att proviantera pilsner och övrig dricka till mycket förmånliga priser.

Tyvärr tvingades vi tacka nej till Niue: s inbjudan till det årliga firandet av konstitutionens dag. Det skulle festas i fem dagar  med start på fredagen med mycket mat och dricka som den lilla lilleputtstaten bjöd på.

Efter att vi gjort Albatross sjöklar för segling i mycket hårt väder, sattes en revad stor. Genuan rullades ut till cirka 60 procent och nu seglade vi ut på fritt vatten. Sjön var grov. Stilla havet formligen kokade när dessa stora vågberg bröt och den blåa vattenmassan övergick till vitt yrande skum. Lyckligtvis hade vi halvvind och Albatross forsade fram i 7 till 8 knops fart i denna häxkittel.

Nattvilan blev allvarligt störd. Det var omöjligt att ligga stilla i sovkojen. Varje gång en sjö bröt mot babordssidan small det kraftigt och skrovet lyftes högt upp av vågorna. För att reducera dundret i kojen tryckte vi krampaktigt in våra huvuden i sovkudden

Under dessa seglingsförhållanden gjorde vi mycket snabba dygnsetapper på uppåt 190 nautiska mil. Datumgränsen passerades vid longituden 172 grader väst. Här blev vi snuvade på en hel dag. Fredagen försvann och det blev helt plötsligt lördag. Före datumgränsen var den lokala tiden på minus 12 timmar till Sverige och efter datumgränsen blev vi nu 13 timmar före.

Under natten till det andra dygnet passerade vi Tongagraven.

Där hade vi drygt tio tusen meter vatten under kölen. Ett vråldjup, där det tar lång tid att nå botten. Det största sjödjupet på jorden är Challingerdjupet med 11034 meter. Det ligger söder om Japan.

På lördagen då solen stod i zenit siktade vi land i väster, en platt ö Tongatapu.

Tongatapu är huvudön i kungadömet Tonga.

Tonga’s motto är: ”Where time begins”

Tonga består av 170 stycken öar som befolkas av drygt etthundratusen polynesier. Invånarna är mycket stolta över sin sitt land och sitt kungahus.

Då landet inte har någon direktknytning till någon kolonialmakt som ger dem ekonomiskt bistånd, har polynesierna på Tonga alltid fått klara sig själva. Folket är känt för att vara mycket arbetsamt och vänligt.

Den första europé som besökte denna övärld var en Holländare år 1616.

Först 1773 och 1777 kom James Cook och han gav arkipelagen namnet Friendly Islands.

Se webb: www.tongaholiday.com

Vi valde att gå in till huvudstaden Nuku´alofa via den östra inseglings passagen. Strax utanför ön Éueiki följe ett stim delfiner oss, alla tävlade intensivt om att simma snabbast kring Albatross för.

I dessa vatten ligger korallreven och många mindre öar tätt, varför vi noggrant hade tagit ut tio st WP: ar som vi styrde på för att undvika dessa farliga rev.

Utanför hamninloppet till Nuku´alofa la vi ut ankaret på sexton meters djup och det var exakt 48 timmar efter vi lämnat Niue. En bra seglats hade vi genomfört i detta hårda väder, med en snitthastighet på 7 knop. Fortfarande var vinden hård men de yttre kraftiga dyningarna stoppades av alla de omkringliggande korallreven.

En härlig känsla att få pusta ut och samtidigt ta en angöringssnaps, när vi väl hade gjort klart skepp. Staffan hade en liter Gammeldansk med sig som han inhandlat under sin resa från Sverige och den smakade alldeles förträffligt.

Här på Tonga var det lördag kväll och normalt går det inte att checka in vid denna tidpunkt. Vänliga poliser kontaktade dock immigrationstjänstemän på flygplatsen och de lovade att komma till oss under lördag kvällen. Vi fick också tillstånd att ankra inne i hamnbassängen. Strax efter klockan 22.00 kom det en trevlig tjänsteman, Malou, ombord. Han ordnade enkelt incheckningshandlingarna, med hjälp av lite whisky och pilsner.

Hade vi inte lyckats med incheckningen hade vi fått vara så goda att vänta tills måndag och under den tiden hade vi inte fått lämna skeppet och gå i land. På den punkten var myndigheterna väldigt bestämda.

Först på måndagen kom det en tullare ombord och till honom fick vi överlämna

ett kilo gul lök och två kilo potatis. Det är inte tillåtet att föra in färska grönsaker till Tonga. Våra säckar med kokosnötter på däck missade han.

Barometern sjönk oroväckande snabbt. Lågtrycket höll på att ytterliggare fördjupas och vinden ökade till över 20 meter i sekunden, hård kuling.

Här i den inre hamnbassängen låg Albatross tryggt på en lugn sjö och efter en delikat middag kunde vi alla vila ut efter en slitsam seglats.

Först under söndagen tog vi oss i land för att titta på huvudstaden. Allt var öde, allt kommersiellt var stängt. Från alla kyrkorna ljöd de religiösa sångerna. Tongaborna är mycket religiösa och det är stängt förbjudet att utföra något arbete under vilodagen som i huvudsak skall användas till kyrkobesök.

Först på måndagen blev det liv och rörelse i staden. På Nuku´alofa yacht club följe vi världsmästerskapet i rugby som spelas i Sydney. Där Frankrike slog Japan. Rugbysporten är mycket stor här på Tonga.

Eddie hette en trevlig taxichaufför som vi blev bekant med. Han erbjöd oss en dagstur runt på ön till ett pris av tvåhundrafemtio kronor. Tidig tisdag morgon kom Eddie i sin taxibuss och körde ut på pirarmen och väntade där tills vi ätit vår frukost.

Färden gick först till Nationalmuseet där Tongas historia de senaste hundrafemtio åren visades. Tyvärr finns det inte mycket kvar av den tidigare historien. De historiska tingen har ofta missionärerna sopat bort och många gånger transporterat dessa gamla klenoder till olika museum i Europa.

På den östra kusten vid Afa visade Eddie oss monumentet Haamonga Trilithon, byggt för cirka 1200 år sedan. Två högtstående stenar bär upp en 40 ton stor horisontell sten. Troligen är det en astronomisk almanacka där planeternas rörelse kunde följas.

I den vackra omgivande parken träffade vi Floyd som var trädskulptör. Av Floyd köpte vi till ett mycket bra pris en vacker sjöjungfru och en polynesisk mask, allt utsnidat i äkta ädelträ.

Det kunde vara skoj att ta med hem lite ädelträd, sa vi till varandra.

Frågan gick direkt till Eddie och han styrde färden till sitt gamla college.

Under en ståtlig trädallé körde vi in till Toloa colleges. Skolan var byggd i slutet av artonhundra talet med många vackra träbyggnader, allt liggande i en stor park med stora och välansade grönytor. Ett par tusen pojkar var elever, alla klädda i prydliga skoluniformer. Alla skolorna på Tonga har en religiös huvudman. Återväxten i de religiösa leden är därmed säkrad för alla eleverna blir hårt drillade i den religiösa läran.

Av skolans skogsvaktare, som var chef för Toloa colleges plantage, fick vi en stor stock äkta Mahogny, inte en dollar ville han ha betalt.

Skogvaktaren sa: ”Ta stocken med hem till Sverige som en present från Tonga!”

Vi stuvade stocken in i Eddies taxi och färden gick därefter till ett sågverk. Där kapades stocken ner i tre lätt hanterliga träbitar med en Husqvarna motorsåg.

På den västra delen av ön stiger strandremsan till kraftiga berg där Stilla havets dyningar rullar in. Då dessa robusta dyningar träffar berget uppstår det ett enormt tryck på vattnet. Under miljontals år har vattnet där skurit ut kanaler i berget där vattenmassorna pressas upp till ståtliga vattenkaskader.

Berget har fått namnet The Chief’s Whistle blow holes.

Lite längre ut på den västra udden besökte vi Flying Fox Sanctuary.

I den stekande solen hängde det tusentals fladdermöss, stora som ekorrar, upp och ned i grenarna på stora tropiska träd för att invänta natten då dom flög runt i trakten och fångade sin föda och terroriserade de arma människorna.

Som avslutning på vår dagslånga utflykt visade Eddie stolt upp det kungliga slottet i Nuku´alofa. Tyvärr kunde vi inte hälsa på kungen, han var i Nya Zeeland på läkarebesök.

På färden tillbaks till hamnen passade vi även på att proviantera för vår vidare färd till Nya Zeeland. På den lokala marknadsplatsen inhandlade vi billiga och fräscha grönsaker. I hamnområdet inrymdes en liten skattefri butik. För färdpengarna som vi hade betalt Eddie med bad han oss att köpa skattefria cigaretter. Allt var mycket överkomligt och nu kunde han tjäna ytterliggare en hacka till då han sålde dessa cigaretter i sin hemby.

Ovädret hade nu börjat lägga sig och vi bestämde oss för att under torsdagen starta vår långa seglats till Nya Zeeland på cirka 1200 nautiska mil, där vi skall ”övervintra” orkansäsongen som snart begynner här vid ekvatorbältet.

 

Share

Leave a Reply