Loggbok för S/Y Albatross 2004-03-23

Loggbok för S/Y Albatross 2004-03-23

Datum 2004-03-23 2004-04-30
Rutt Auckland Bayswater Marina Auckland Gulf Harbour Marina
Position 36 49 248 S
174 45 912 E
36 37 410 S
174 47 230 E
Väder Sol/regn 

22

Vxl 0-18 m/s 

1030 mmbar

Distans 30
Erfarenhet Är motorljudet lite konstigt på tomgångsvarvtalet, det uppstår exempelvis resonans. Kontrollera motorbultarna. Ankra alltid med ankarkättingen väl förtöjd via rediga tamp med gummidämpare. Använd motor då ankaret skall plockas upp

Den normala vardagen har nu infunnit sig, igår tog Eva tagit flyget hem till Sverige för där möta våren. Tidigt på tisdag morgon den 23 mars lyfte jag ner min cykel ifrån Albatross däck och skulle som vanligt ta min morgonrunda som först går via toalett- och duschstugan.

Med badhandduken och toalettväskan hängande på styret cyklade jag och riktigt njöt av denna rena och lugna gryning samtidigt som jag drömde mig tillbaka på den förtjusande semester som jag nu avslutat tillsamman med Eva, en behaglig känsla infann sig.

Plötsligt trasslade handduken in sig i framhjulet och det blev ett totalt tvärstopp. Bakhjulet och hela jag for rakt upp i det fria, snabbt vaknade jag upp från mitt välbefinnande, släppte styret och for som en projektil framöver där jag endast tycktes se den grova asfaltbeläggningen som bestod av en mängd vassa in tumlade småsten.

Tanken gick som en blixt till hjärnan:
–         Låt inte trynet landa först

Lyckligtvis gick jag in för landning med båda händerna i asfaltbeläggningen och rev upp rejäla köttsår i handflatorna och därefter avslutades färden med en saltomental. De morgontrötta Aucklandborna som var på väg till färjan höjde förts sina händer för att applådera för det utförda cirkusnumret, men sänkte kvickt armbågarna då de insåg allvaret i olyckan.

Snabbt for jag tillbaks och lyfte upp cykel och ledde den fram till duschstugan. Jag störtade in i duschen och spolade av blodet som sipprade ut från de uppfläkta skrapsåren på handflatorna. Där stod jag länge och väl och försökte dämpa min smärta, det gjorde fruktansvärt ont.

Sakta och nedstämd promenerade jag med min cykel tillbaks till Albatross och förband såren. Dagarna gick och jag hade fortfarande en kraftig smärta i vänster arm.

Rebecca som är sjuksköterska kom på besök i slutet på veckan och ställde direkt en diagnos att troligen var det något som var brutit i trakten kring armleden. Skicklig tillverkade Rebecca en mitella av den fina sidenhalsduken som hennes familj hade gett mig i present för någon månad sedan och bad mig att söka upp sjukhuset under morgondagen.

Senare den fredag kvällen kom Janne i sällskap med David R Williams tillbaka från Rawene. Janne glodde stort då han fick se mig stapla omkring med den ena armen inlindad i trekantig förbandsduk och båda nävarna i bandage.
–         Va fan har du gjort! Blev det så hårt när Eva var här, sa han

Efter att jag berättat om mitt öde kommenderade även Janne och David mig till en läkareundersökning. Jag är alltid en aning senfärdigt till att söka upp läkare.

Under lördagen tog jag mig till akuten på North Shore Hospital i Milford. Där blev jag synnerligen vänligt bemött och snabbt togs det många röntgenbilder på armen och läkaren kunde direkt konstatera att det hade uppkommit en fraktur intill armleden. Utan omvägar blev vänsterarmen inslagen i ett gipsförband som jag nu skall ha under några veckor och samtidigt ta det väldigt varligt.

Den effektiva och snabba behandlingen som jag fick på sjukhuset är jag imponerad av, det fanns kraftfulla och moderna resurser och allt utfördes av gladlynta och kompetenta medmänniskor. Då jag frågade vad min sjukvård kostade, svarade de:
–         Du är gäst här i Nya Zeeland och vi bjuder på kostnaden!

Janne hade kommit till Auckland för att förevisa David Albatross och samtidigt ta vår lilla dieselgenerator upp till Rawene för ombyggnad. Aggregatet skall kompletteras med ytterliggare en generator som alstrar 12 volt och 85 ampere likström. Vår laddning av båt batterierna blir då betydligt effektivare än då vi kör 220 volt växelström via vår stationära laddningslikriktare som endast kan ge 20 ampere.

Normalt startar vi vår Volvo Penta någon gång i veckan för testkörning då vi seglar. Ladding av batterianläggningen är betydligt mer energibesparande med den lilla dieselgeneratorn som tar cirka 4 deciliter diesel i timmen, emot 40 deciliter för Volvo Pentan.

Tillsamman med Janne och David hade vi en underhållande afton där Janne fick vissa upp sin utökade kockkonst som han lärt på restaurangjobbet upp i nord. Vi planlade även vår seglat upp till Fiji och Australien och bestämde att vi skulle kasta loss i början på maj om väderprognosen är bra. Nu blev våran vakt tid kraftigt reducerad, den kunde fördelas på tre och vi blev överens om att under hela seglatsen köra fasta scheman.

     

  • Janne startar klockan 19.00 till 23.00
  • Carl Erik startar klockan 23.00 till 03.00
  • David startar klockan 03.00 till 07.00
  •  

Benny Andersson och Björn Ulvaeus musical MAMMA MIA går här nu i Auckland och drar fulla hus och får jättefina recensioner i tidningarna: ”Infectious!”

Abba musiken klingar även väl på alla radiokanalerna. Abba är fortfarande mycket, mycket populär i hela South Pacific av både unga och gamla.

Våra husdjur kackerlackorna verkar inte längre trivas ombord på Albatross, det är flera dagar sedan jag såg någon av dessa ljusskygga varelserna.

Det har sedan en lång tid rått fullt krig med kackerlackorna. Vi spelar bland annat inte deras nationalsång La Cucaracha (spanska låten kackerlackan) och många fällor har varit utplacerade.

Men jag tror att den avgörande insatsen har varit blandningen på Boric Acid och strösocker. Efter att smörjan fått stelna med små portioner på papperstallrikar som stått utplacerade under durken har det omgående skapats småkraters i ”kakorna” där odjuren knaprat i sig dessa delikata skrovmål. Även de mikro små myrorna som vi troligen fick ombord i Karibien med bananer har mönstrat av.

Totalt kliniskt rent blir det inte förrän Albatross genomgått en redig frostig vinter, det finns säkert många ägg som väntar på att kläckas.

Den första helgen i april kom Janne tillbaks från Rawene och tillsammans monterade vi ihop rullen till genuan, på kaj. Men att få upp den i toppen på riggen var lite besvärligare med endast tre rejäla nävar, min gipsade vänster arm är inte till mycket hjälp.

Här fick vi en bra hjälp av vår vän Peter Häggert. Med lätthet firade vi upp rullen i masttoppen med hjälpa av spinnaker fallet och att spänna in rullen i fästet på peket fick vi ännu en gång en god hjälp av det kraftfulla spännbandet. Spännbandet var senast i tjänst då vi lyfte Volvo Pentan på plats i maskinrummet mitt i Stilla havet.

Ny wire / tamp för rullen monterades och den stora genuan packades upp och fallet kopplades till fallhornet och sakta gled förliket upp i rännan och hela seglet kunde blåsa ut.

Ivrig som jag var efter allt arbete som vi lagt ner på rullmekanismen vill jag snabbt rulla in genuan. Med stor lätthet drog jag i tampen och seglet rullades in snyggt och prydligt.
–         Vilken känsla!

Nu är Albatross segelklar igen.

Här följer Jannes berättelse om sitt liv som kock i norra Nya Zeeland:

Ja då var man tillbaks i båten igen efter en 3 månader lång utflykt till Rawene. Det har varit en mycket spännande och händelserik tid.

Laga mat har varit riktigt roligt och rikt på upplevelser, det var lite nervöst i början men jag har fått mycket fin hjälp av Doraty min arbetskollega. Doraty är från början florist och har en fantastisk känsla för färger och att dekorera maten på ett mycket fint sätt. Vi har visat varandra en massa och lärt av varandra.

En del av jobbet var att ta fram lite nya rätter på matsedeln och det har jag lyckats riktigt bra.

Det blev en maträtt på lax från Lagmarks, en egen komponerad förrätt med persika, räkor i en sås med curry majonnäs och crème frechce, samt en thai kyckling med en efterrätt, banan stekt i smör o hackade nötter och glass till detta. Rätterna är enkla och snabba att fixa till.  Detta blev mycket uppskattat av våra gäster. Mycket givande, värre har det varit med disken, inte riktigt roligt att ta i när man har lagat mat hela dagen långt ut på natten. Man ser berget av disk och blir trött bara av att titta på det. Men det måste göras det också, vi har varit ett bra team som hjälpts åt så det har gått riktigt bra. Jag har träffat väldigt många svenskar och andra nationaliteter som har varit gäster hos oss, många som bor och lever på Nya Zeeland samt en massa turister. Även folk ifrån Helsingborg och ett gäng grabbar från Ödåkra som gillade spagettin.

Restaurangen som jag jobbat i ägs av John en holländare som har bott på Nya Zeeland i 42 år, stället som han äger heter Ferry House och har varit krog antikvitetsshop och antikvariat i cirka 3 år. Huset har funnits i drygt 100 år och har en mycket brokig historia.

Rawene är en av Nya Zeeland äldsta bosättningar och har varit en mycket viktig utskeppnings hamn för allt timmer som växte uppe i norra landet. Men när timret tog slut så dog samhället och folket drog vidare till nya utmaningar. Byn ligger fantastiskt vackert ut på en halvö och utsikten över Hokiana Harbour är helt fantastisk. Byn har omkring 500 invånare och man hann nästan hälsa på alla, ja man har fått många nya vänner och folk har varit väldigt nyfikna på vem jag är och vad jag gör. Ja Nya Zeeland är verkligen värd en resa och landet och människorna här är fantastiska.

Nu har verkligheten börjat igen med en massa jobb på Albatross som måste göras innan det är dags att sätta segel igen och börja resan hemåt.

Se Rawene Webb: www.rawene.co.nz

Tidig skärtorsdag den 8 april rådde det en febril verksamhet ombord på Albatross, idag skulle förtöjningarna släppas och vi har planerat att segla upp till Gult Harbour för att ta upp Albatross på landbacken och måla underskrovet.

Gult Harbour är en av Nya Zeelands största småbåtshamnar som ligger i en väl skyddad vik norr om Auckland mitt på halvön Whangaparaoa Peninsula och där finns stora travel-liftar 100ton & 35 ton som enkelt lyfter upp skeppen på land.

Se webb: www.gulf-harbour.co.nz

För att få en extra skjuts ut på öppet vatten inväntade vi tidvattnet som nådde sin maximala höjd på 3,4 meter klockan 09.28. Vid elva tiden släppte vi förtöjningarna och lät Albatross glida ut i farleden och på kaj stod våra vänner Graham & Cherly från Australien och vinkande farväl.

Till nittiofem procent så blåser det sydvästliga vindar här i Aucklands farvatten men denna dag hade vinden vridit till en nordlig kuling, vilket innebar att vi kommer att få en pinnkryss upp mot norr.

Genuan sattes utanför Stanley Bay och Albatross gjorde en bra fart med hjälp av tidvattenströmmen och en halvvind.

När vi rundade North Head och styrde mot nord i Rangitoto Channel växte sjön till kraftiga vågberg som byggdes upp av allt tidvattnet och där kulingvinden tryckte kraftigt på de utströmmande vattenmassorna.

Snabbt gick det inte och efter några timmar hade vi tagit in några sjömil till vårt mål Gulf Harbour. För att få bättre kraft startade vi Volvo Pentan, men det verkade som att propellern inte gav någon kraft framåt utan endast fungerade som visp. Troligen var den beväxt med en botanisk marinträdgård.

Efter någon timmes motorgång luktade det brandrök från maskinrummet och då Janne öppnade maskinrumsdörrarna välde det ut en tung brandrök av bränt gummi. Snabbt stängdes motorn av och då vi vädrat ut röken kunde vi se att det var gummitätningen på propeller axeln som gått varm. Motorn stod fortfarande inte rätt i förhållande till axel utgången, det var mer jäkelskap på gång. Troligen var det fler motorbultar som gått sönder.

Sjögången var kraftig och snabbt beslöt vi att vända tillbaks och söka lä där vi kunde ankra för natten. När vi ändrat kursen till sydostlig stävade Albatross bra framåt och vi valde att segla in i Motukorea Channel och ankrade bakom den stora vulkanön Rangitoto Island där ankaret höll oss väl förtöjd i blåleran på 7 meters djup.

Här pustade vi ut och i skenet av den värmande solnedgången i väster firade skärtorsdagskvällen med knäckebröd, kokta ägg, en burk matjessill och allt sköljdes ner med ett par källarkalla öl och några supar på Jubileums Akvaviten.

Långfredags morgonen var hög och kall i luften när solen klättrade över den ostliga horisonten på det knallblåa himlavalvet. Det märks att hösten har kommit till Nya Zeeland.

Till vår glädje hade vinden vridit till västlig och det blåste cirka tio till tolv sekundmeter. Det passade oss alldeles utmärkt. Kapellet på storen togs av och de tre revlinorna beslogs därefter sattes storen.

När vi skulle köra upp ankaret så slirade ankarspelet, spelet orkade inte. Med handkraft hivades kättingen ombord och det blålera klibba ankaret låstes på peket, mer jäkelskap på gång.

Med stor lätthet seglade vi upp till Gulf Harbour där vi stundtals gjorde åtta knop, mycket bra så skitig som Albatross är under vattenlinjen.

På VHF:n kanal 73 kontaktade vi marinan som gav oss numret på vår bokade plats på brygga B58.

Vi seglade in så långt vi kunde in till marinan, därefter startade vi motorn som hade stora svårigheter att få upp Albatross i styrfart. Med en halvknops fart lyckades vi backa in till bryggan och förtöja.

Dagen efter påsk lyftes Albatross upp på land och omedelbart spolades skrovet rent av två professionella grabbar iklädda månkläder och utrustade med högtrycks sprutor som med lätthet tog bort all flora. Det var drygt två år sedan Albatross var på land och skrovet blev målat och det var förvånansvärt lite växter och sjötulpaner som hade slagit rot.

Omedelbart började arbetet på skrovet som jag tog ansvar för och Janne tog maskinrummet där den brända tätningen till propelleraxeln skulle bytas ut.

Under en vecka på land polerades, vaxades, ny vattenlinje målades, ny bottenfärg på skrovet och anoderna bytes till nya allt utfördes med hjälp av en hand. Jag gick under namnet ”den enarmade banditen”. Den brutna vänstra armen vilade i mitellan.

Janne hade fullt upp i maskinrummet, under fyra långa dagar, där motoraxeln stod totalt fel i förhållande till dieselmotorn. Orsaken till felet var att ytterliggare två motorbultar hade brustit. Lyckligtviss var den yttre lagerboxen bra men mellanlagret i backslaget hade tagit stryk.

Vig som en orm slingrade Janne sig fram i den undre delen i motorrummet och byte babord motorbultarna, lagerboxar, gummi lagret och vägde in motorn i rätt vinkel till propelleraxeln.

Vilken tur att vi fick rökutveckling i gummi lagret, för vi hade troligen inte upptäckt felet förrän i ett kritiskt läge på vår långa seglats hemåt. Snarlikt händelsen när de två övriga motorbultarna rök av i Panama kanalen och vi först upptäckte att motorn hade vridit sig med att vattnet forsade in i gummi lagret mitt på Stilla havet.

Många goda råd fick vi i vårt mekanikjobb av John Lucas på Seaquip Marine Engineers som är auktoriserat Volvo Penta företag.

Email: johnorjan@seaquip.co.nz

Ankarspelet plockades isär och på det inre stora kugghjulet, tillverkat i mässing, var alla kuggarna väl avslipande och det som återstod av kuggarna låg väl nermalda på växellådans botten.

Den Nya Zeeländska agenten för Lofrans’ svarade oss rätt smart då vi försökte beställa reservdelar till spelet.

– Ankarspelet borde stå på museum grabbar! Tyvärr lagerför vi inte längre reservdelar till denna modell. Men jag har ett spel som är en ”hyllvärmare” och det skall ni få till ett bra pris.

Ja, vad skulle vi göra? Valet var enkelt, vi köpte ett nytt ankarspel fabrikat Lofrans’ typ Kobra. Troligen kan vi byta det trasiga hjulet då vi kommer hem och sälja spelet.

Varför fick vi nu detta fel?

Vi har analyserat våra ankringar och endast en gång har vi haft mycket kraftiga påkänningar och direktdrag på kättinghjulet på spelet.

Där kraften från ankarkättingen dragit runt kugghjulet med följd att drivkuggarna tog stryk.

När vi ankrade på Raroia i Franska Polynesien blev kraften så stor att en 28 millimeters tamp som kättingen var förankrad i slets av. Albatross hade snurrat runt och rakt under oss hade kättingen trasslat in sig i ett stort korallhuvud med följd att Albatross enorma kraft i vågsvallet gick lodrätt ner till korallhuvudet.

Efter denna malör tillverkade vi två lika långa tampar som virades in i Forsheda gummidämpare och det ögonsplitsade ändarna fastgjordes på förens SB- och BB-knaparna. På de andra ändarna ögonsplitsades det in två rostfria kaus och dessa monterades i ett stort rostfritt schackel där en kraftig rostfri kättingkrok monterades på bulten i schackret.

Vid varje ankring har vi använt oss av denna konstruktion där ankarkättingens kraft tas upp på det båda gummidämpande tamparna.

När vårt nyinköpta ankarspel skulle monteras passade inte den befintliga hålltagningen och infästningspunkten till stagseglet var även fel, Reckmann trumman låg åttio millimeter fel.

Infästningspunkten till stagseglet flyttades med att två kraftiga rostfria plattjärn monterades på den befintliga rostfria däckgenomföringen och stagseglets infästning flyttades fram mot fören. Stagseglets rulle kunde förlängas med att trumman var utrustad med en justeringsbult som var ingängade i botten på rullmekanismen, med lätthet kunde vi förlänga staget med att skruva ut justeringsbulten utan att behöva montera ett längre toggles.

Hela förändringen utförde vi med att staget fästes in vårt underbara spännband som vi förankrade via en kraftig tvärställd stock i ankar boxen.

Under sista helgen i april fick vi hjälp av Peter Häggert med att lyft ombord vår lilla dieselgenerator som hade varit iväg på verkstad för komplettering av infästningsjärn till en 12 volts generator.

Den sjuttiofem kilo tunga pjäsen kom okonstlat på plats med hjälp av bommen som vi använde som lyftkran.

Efter tre dagars jobb i maskinrummet kunde jag färdigställa jobbet med installationen av ny styrutrustning för generatordriften. Det var en fröjd att vrida på startbrytaren och höra den lilla dieseln ticka igång och generera både 220 volt växelström och 85 amper likström för laddning av batteribankerna.

Idag valborgsmässoafton kommer Monica och Peter Häggert på besök och vi skall tillsammans fira att ”våren har kommit till Sverige” och samtidigt ett avskedskalas, för på söndag den andra maj startar vi vår långa seglat hemåt.

Jag vill rikta ett speciellt tack till Monica och Peter som har hjälpt oss med alla möjliga ting och ofta kommit och besökt Albatross.

Behöver våra läsare hjälp här i Nya Zeeland går det bra att maila till Monica och Peter som med stor glädje hjälper sina landsfränder.

Email: p.m.haggert@xtra.co.nz

Vi kommer tillbaka till detta fina land och skall med glädje gästa er igen!

Share

Leave a Reply