Loggbok för S/Y Albatross 2004-06-08

Loggbok för S/Y Albatross 2004-06-08

Datum 2004-06-08 2004-06-17
Rutt Port Vila Éfaté Island Vanuatu Cairns Australien
Position 17 44 200 S
168 18 600 E
16 55 099 S
145 46 930 E
Väder Sol/Regn 

29

SO 8-22 m/s 

1026 mmbar

Distans 1350
Erfarenhet Sy in de tredje revet i storen och segla säkert med en liten segelyta.

Tidvattnet nådde maximum klockan 10.36 denna tisdag förmiddag och vi jobbade för fullt med att göra Albatross sjöklar för att starta vår 1400 nautiska mil långa seglats mot en ny kontinent, Australien.

Med det utströmmande tidvattnet gled vi sakta ut från Port Vila till Mele´Bay. På VHF-radion hade vi avlyssnat ett samtal mellan två fiskebåtar som låg på fritt vatten utanför hamninloppet och där de pratades väder, vinden var kraftig ute på Stilla havet omkring 15 meter i sekunden och sydostlig.

Storen sattes på det tredje revet, Yankee- och stagseglet rullades ut till 100% och Albatross stävade med 6 knop ut till den första WP:n som låg strax utanför Matao Tiupeniu Point .

Stilla havet grundar upp från drygt 4000 meters djup till 200 meter kring inloppet till Port Vila och i samband med den starka sydostvinden bildas det stora och farofyllda vågor, då dessa enorma vattenmassor pressas från vråldjupet upp till den grunda platån.

I detta våldsamma vatten stävade vi sakta ut mot den djupa oceanen.

Att segla Albatross i denna kraftiga sjö känns som att rida barbacka på en vildhingst i full galopp, där det är viktigt att krama sig fast om manen och vid varje förändring av sittläget måste nästa steg noggrant planeras, före greppet släpps måste man ta sikte på nästkommande fäste.

Waypoint nummer två sattes som gav kursen 264 grader och 1024 nautiska mil till det första yttre revet Willis Islets vid Australiens ostkust. Efter att fisklinan lagts ut i aktern intog vi båda ryggläge i sittbrunnen och gäspade i takt med de stora vågorna som rullade in mot vår babordssida.

Passadvinden var sydostlig och Albatross gick på en bra läns, där farten låg mellan 6,5 till 7,5 knop. Vinden minskade inte utan tilltog och pendlade mellan 15 och 22 meter i sekunden och i den starka vinden rullades stagseglet in samtidigt som Albatross seglade mycket bra rakt mot målet.

Segelsättningen som vi nu under flera tusen mil har provat oss fram till passar Albatross utomordentligt bra.

Yankeen på förstaget är enkel att handtera och rulla in likaså stagseglet och storen som i denna starka vind är bottenrevad till det tredje revet är en bra stabilisator.

Då vår segelmakare Lars Lindh sydde in det tredje revet på storen var det många av våra klubbkompisar i Helsingborg Yacht klubb som tycke det var onödigt och kosta på ett tredje rev i storen.

–         Det revet kommer ni aldrig att använda! Sa alla.

Visst det kan nog stämma om man seglar korta seglatser innerskärs i Kattegatt och i Östersjön, men här på dessa otyglade oceanerna är det en stor fördel att inte segla med för mycket segel uppe.

Albatross stävar välvilligt fram 24 timmar om dygnet dag ut och dag in samtidigt som hon gör bra fart. Vi är inte ute efter att slå några hastighetsrekord utan seglar med en hög säkerhetsmarginal.

Överstiger hon det teoretiska värdet på skrovets hastighet i vattenlinjen försöker vi omgående att ytterliggare reducera segelytan för att sänka farten.

För Albatross skrov 10,5 meter i vattenlinjen är maxfarten cirka 8 knop. Som erhålls av formeln:

I sämsta fall, 1,3 gånger kvadratroten ur längden i vattenlinjen, räknad i foot. I bästa fall kan faktorn 1,4 användas.

En foot =0,305 meter

Vi förberedde oss nu på en minst tio dagar lång seglat om den kraftiga sydostvinden står sig.

Vaktrutinerna rullade som vanligt med löpande sex timmars pass.

Dygn etapperna var mycket bra med 160-180 seglade nautiska mil.

De första dygnen lagade vi inte någon varm mat utan levde i huvudsak på våra Fiji- mandariner, apelsiner och jordnötter. Albatross rullade kraftig i den grova sjön som vildsint angrep oss på vår babordssida.

Fiskelyckan var utomordentlig, i stort sett varje dag fångades en förstklassig fisk. Fiskförrådet i frysen fyllde spå med:

     

  • En Dorado på 25 kilo
  • Två Doradon på 8 kilo
  • Tre Blåfenade Tonfiskar på 4 kilo
  • En Svartfenad Tonfisk på 3 kilo
  •  

     

Av dessa läckra fiskar tillredde Janne många utsökta middagar. I stort sett varje dag, då vi inte hade så kraftiga rullningar så stekpannorna dansade ”La Cucaracha”  på gasolspisen.

De dagliga rutinerna blir vi snabbt in gungade i och vi jagar konstant sömn, de långa vaktpassen tar hårt och vardagens höjdpunkt är en stabil frukost på morgonen som för min del består av en rejäl portion havregröt med inrörda russin och en yoghurt. Janne mumsar i sig en burk sardiner med vitt nybakat bröd och ost. Till detta dricker vi en kopp kaffe eller te.

Varje kväll klockan 19.00 Australien tid, har vi radiokontakt på SSB-radion med alla svenska båtar som befinner sig i Stilla havets sydvästra farvatten.

På frekvenserna 6666,0 kHz alternativt 8188,0 kHz.

Följande svenska segelbåtar hade vi kontakt med:

     

  • S/Y Vindela
  • S/Y Loorna
  • S/Y Born Free
  • S/Y La Brique
  • S/Y Gailie of Skärhamn
  •  

     

En afton rapporterade Kåre på S/Y Gailie of Skärhamn att den danska båten TicoTico med skepparen Bent ombord hade rapporterats saknad i vattnet kring Fiji. Senast de hade radiokontakt med Bert var då han hade cirka 50 nautiska mil kvar till inseglingen till Fiji.

Bent har löst ut sin EPIRD och radiosignalen hade reläats vidare av satelliterna och räddningscentrat hade startat sökandet efter Bents EPIRD. Senast vi träffade Bent var på ön BoraBora i Franska Polynesien.

Bent seglar normalt ensam med sin 33 foot Scanmar.

Vi följer med spänning sökandet efter Bent och håller tummarna att han är välbehållen.

Dessa farvatten som vi nu har seglat i är skrämmande ödsliga inte ett skepp har siktas även då vi spanade extra intensivt då vi korsade farleden från Centralasien mot södra Australien och Nya Zeeland.

Endast de trogna sjöfåglarna följer oss där det glidflyger graciöst över vågtopparna och med en stor enkelhet plockar någon godsak i det ytliga vattnet.

Stilla havet är enormt stort.

Människosläktet måste genomleva nästan hela sin historia innan det stod oss klart hur vidsträckt Stilla oceanen är, ända till slutet av 1700-talet ville geograferna helt enkelt inte tro att det fanns så  mycket vatten och envisades med att ”balansera” globen med den tänkta Stora södra kontinenten.

James Cook bevisade att den inte existerade, men även efter det han hade seglat över vad som antogs vara land, ville man på sina håll inte tro honom.

Ingen kan segla i dessa farvatten utan att tänka på dessa stora sjömän från gångna sekler som i sina ofta ranka båtar långsamt ersatte legender med fakta och gav bidrag till människans kännedom om världen.

Albatross är nu på väg att lämna Stilla havet och segla in i Korall havet, efter att vi totalt seglat 12 600 nautiska mil i denna kolossalt stora ocean.

Sträckan motsvarar drygt 2 300 land mil.

För att skapa sig en jämförelse hur långt detta är kan man ta seglingssträckan Haparanda till Ystad i Sverige som är 736 nautiska mil (136 land mil). Vi har då seglat 17 gångar längs Sveriges ostkust i Östersjön, enbart här i Stilla havet.

–         Det är långt de….!

Den sydostliga vinden vred sakta upp mot ost och för att undvika plattläns ändrade vi vår kurs mot sydväst, till 245 grader.

Vi har uppenbarligen en god relation med vår vädergud, vinden avtog till 8 meter i sekunden och vi satte en ny WP mellan de yttre reven Willis Islets och Magdelaine Coys.

Sjöhävning gick kraftfullt ner och vi borde vid denna klena vind klara av en insegling mellan dessa två rev.

Klockan 20.30 på det åttonde dygnet siktade vi på styrbordssidan fyren som markerade det nordliga revet.  Kanalen är cirka 4 nautiska mil bred och Albatross seglade i 7 knop igenom det första sundet till det yttre Stora Barriärrevet.

Vid midnatt var vinden fortsatt gynnsam och vi kunde på en bog gå mellan reven Holmes Reefs och Flora Reefs.

Fyren på Euston Reefs siktades 02.00 och det hemska Stora Barriärrevet låg framför oss i nattmörkret. Månen var totalt svart och stjärnornas snåla ljus försökte lysa upp det bäckmörka havet runt om oss.

Jag väckte Janne för att starta upp Volvo Pentan för att genera ström till radarn och datorn samt ta en positionsbestämning mot de omgivande reven.

Snabbt stämde vi av vår position med hjälp av radarbilden och datorns sjökort samt GPS: n.

Allt var korrekt mot våra förut beräknade Waypointer och vi satte en ny kurs in i Grafton Passage, där vi efter några mils segling siktade sektorfyren som låg innan för barriärrevet.

Den östliga horisonten ljusnade sakta och vi var båda genomlyckliga  att vi hade passerat det magiska Stora Barriärrevet.

På VHF: n sändes det ut ett Sécurité meddelande från Cairns hamnkontroll, det var en stor tankbåt som skulle ha fri passage i den fem mil långa inseglings kanalen. Tankbåten siktade vi några mil före ankomsten till inloppet och strax efter den gick ut på fritt vatten styrde vi direkt upp mot Cairns.

En ny kontinent kunde vi nu beundra i den klara morgonsolen som lyste upp ett modernt och prydligt samhälle med vackert gestaltad byggnation och med det mäktiga bergen i bakgrunden där en av världens äldsta regnskog växte på sluttningarna.

Janne och jag tog varandra i hand och hälsade oss välkomna till Australien.

Share

Leave a Reply