Loggbok för S/Y Albatross 2004-08-02

Loggbok för S/Y Albatross 2004-08-02

 

Datum 2004-08-02 2004-08-14
Rutt Cairns, Australien Thursday Island, Australien
Position 16 55 099 S
145 46 930 E
10 35 000 S
142 15 000 E
Väder Sol 

26

Vxl 0-8 m/s 

1027 mmbar

Distans
Erfarenhet

Solen hade inte stigit över den östliga horisonten då vi kom ur britsarna denna tidiga måndag morgon för att göra Albatross segelklar och förbereda vår seglats till Darwin.

Klockan sju kastade vi tillfälligt loss och gick till den norra piren för att tanka diesel.

Turligt hade vi träffat grabbarna som sålde bränsle före helgen. Då de berättade att det var viktigt att boka tid för tankning och den tid de hade fritt var måndag morgon, därefter var macken blockerad av större båtar som skulle tanka mer än 12 000 liter. Vår stora beställning på fjuttiga 150 liter var små smulor för tappen. Behändigt la vi till Albatross vid tankstationen och fick vår beställda mängd diesel till ett pris av en AU-dollar litern, cirka 5,40 SEK.

Totalt hade vi nu cirka 250 liter bränsle ombord och det borde vara tillräckligt tills vi angör Darwin, där vi då kan tanka taxfri till 60 cent litern efter att vi klarerat ut från Australien.

I vanliga fall efter det att man klarerat in i ett land har vi fått segla fritt inom landets farvatten. Tyvärr gäller inte denna regel i Australien, då vi nu skall segla upp till Darwin och runda Cape York vid Torres Straight.

Av Australian Qurantine and Inspection Service hade vi fått speciella instruktioner hur vi skulle segla i Torres Straight. Det är inte tillåtet att segla i vattnen norr om Thursday Island Group. Gick vi in i denna skyddade zonen mot Papaua New Guinea blev det till att utföra en ny incheckning och hälsokontroll av AQIS då vi åter igen anlöpte Australien.

Med en välväxt pekfinger viftade tjänstemannen mot oss och sa:
– Fuska inte! Vi har stenhård kontroll på vart ni seglar via spaning från båtar och flygplan

Se webb: www.aqis.gov.au

De australiensiska myndigheterna är dödsförskräckta för att få in tropiska sjukdomar och skadedjur i landet från Papaua New Guinea som kan krossa deras enorma frukt- och grönsaksodlingar.

Av tullen var vi även tvungna att inhämta speciella instruktioner för vår vidare seglats. Därför fick vi gå tillbaks till vår förtöjningsplats i Marlin Marina och ta oss ut till Cairns flygplats och där träffa tullens marina avdelning.

Louise Watz ställde välvilligt upp med sin folka från 1983 och körde Janne till tullen.

Ännu en gång startade ”Papperskvarnen” det var många nya handlingar som tullen producerade. Efter en dryg timma överlämnade de ett sigill förslutet kuvert och sa:
– Lycklig segling! Detta kuvert får ni enbart öppna då ni via radio blir anmodade av tullens fartyg eller flyg och när ni angör Darwin skall kuvertet omedelbart överlämnas till tullen.

Vid lunchtid kom Louise och Janne tillbaks till Albatross och tillsammans med Sissela och Kira promenerade vi till butiken som säljer australiensiska original oljerockar.

I klädbutiken köpte vi ett par oljerockar samt två skinnhattar med australiensiskt stuk. Efter ett livligt prutande betalade vi klädesplaggen till ett pris som låg cirka 70 % under det svenska.

Med dessa eleganta hattar på hjässan knallade vi längs Esplanaden till Anna Rafferty och hennes restaurang La Pizza. Här bjöd Anna oss på en jättegod pizza ”Supreme” och önskade oss lycka till på vår långa seglats hem till Sverige.

På kaj stod Louise, Sissela och Kira Watz och blåste i en andvisselpippa och ropade, då vi löpte ut från marinan.

– Hälsa svenskarna då ni kommer hem och vi önskar de hjärtligt välkomna till denna paradisstad!

Tidvattenströmmen var kraftig och med hjälp av allt det utströmmande vattnet seglade vi med fulla segel snabbt ut till öppet hav med kurs på Low Islets.

På färden till Cape York och Thursday Island hade vi planerat att segla innanför det Stora Barriärrevet, en seglats på cirka 500 nautiska mil. Dessa farleder är nerlusade av förrädiska rev och där finns många vackra och obebodda öar som vi kan söka lä bakom och ankra för natten.

Därför seglade vi i dagsljus för att kunna spana in de ytliga reven.

Stora Barriärrevet är världens största korallrev som följer merparten av Queenslands kust, från staden Gladstone i söder till Torres Straight intill Papaua New Guinea i norr. Revet är över 2000 kilometer långt, men i praktiken är det inte ett sammanhängande rev. Det består av ett par tusen små och stora korallrev och 71 korallöar. Den största delen av detta jättelika rev är sedan 1976 nationalpark, Great Barrier Reef Marine Park.

Havet är otroligt vackert med ett kristallklart turkosblått vatten som den lätta sydostliga passadvinden vanligtvis endast drar upp en halv meter höga vågor på.

Här hade vi en fantastisk behaglig ”smörsegling” där vi smidigt bytte segel från genua till spinnaker alternativt genacker och Albatross gjorde bra fart mellan 4 till 8,5 knop samt en sol som värmde gott från ett klarblått himlavalv.

Det är enkelt att finna bra ankarplatser för natten och ofta med milsvida, ödsliga och kritvita sandstränder. Norr ut från Cooktown, där det bor cirka tusen själar, är det en enorm vildmark.

Tyvärr är det riskfyllt att bada och snorkla, då det finns stora saltvatten krokodiler 5-6 meter långa. Som har nypt en och annan simmare och där har vi tvåbenta individer inte en chans mot dessa monsterdjur.

Första etappen från Cairns tog vi oss in, sent på natten, till Low Islets med hjälp av fullmånen som lyste upp det omgivande revet och ankaret la vi ut på tio meters djup på lä sidan av ön.

Tidig tisdagsmorgon blev vi väckta av en gäll svensk röst som ropade:
– Hör ni jävla skåningar nu är det hög tid att stiga upp!

Vi kom raskt upp på däck och trodde först det var en dröm och att vi var hemma i Sverige. Yrvakna stod vi där och glodde.

Runt Albatross kretsade en australiensisk segelbåt Tiare med en svensk sjöman vid rodret. Han berättade att för fyrtio år sedan rymde han från en Gotlands båt då den anlöpte Australien. Numera var han pensionär och bodde på Magnetic Island som ligger strax utanför Townsville. Segling var han stora intresse och då framför allt segling innanför det Stora Barriärrevet, nu var han på väg söderut mot hemön Magnetic Island. Vi berättade vad vi var för några egendomliga skåningar som hade hamnat i dessa vattnen.

På det tredje varvet satte han kurs ut på öppet vatten och ropade:
– Jag vill önska er en lycklig resa hem grabbar!

Tyvärr fick vi inte hans namn, men vi kommer att posta ett vykort till ön med hans båtnamn som adress, kanske vi då kan få förnyad kontakt med denna intressanta svensk.

På fastlandet intill Low Wood Island seglade vi upp intill en stor Bulkbåt på cirka 70 000 ton som lastade sand, förtöjd på en pålad jätte träbrygga.

Till tippfickorna löpte det en järnväg där långa tågsätt snabbt lossade sin last.

Från White Sand Hills skeppades det ut kritvit, röd, pink, gul och beige sand som dessa stora fartyg transporterade till konstgjorda laguner och stränder i hela världen.

Området ligger i ett Aborigin Reservat och för några år sedan stängdes anläggningen av de australiensiska ägarna på grund av bristande lönsamhet. Därpå köpte ett japanskt företag täkten med villkoren att bereda jobb åt de lokala aboriginerna, numera går verksamheten bra och denna fina sand sprids jorden runt.

I kikaren kunde vi studera dessa milsvida och vidunderliga sandstränder där de bakomliggande bergens färger skiftade med nyansen på den finkorniga sanden.

Tidig torsdags eftermiddag ankrade vi i Watsons Bay på Lizard Island.

Framför oss betraktade vi ett jättestort granitberg där branterna ståtligt reste sig till 395 meter och på den omkringliggande låga terrängen växte det en frodig grönska som avslutades med en lång bländvit skön badstrand. I ankarviken låg det ett femtontal segelbåtar från hela världen.

En timme före solnedgången tog vi oss in till stranden. Där vi träffade de övriga båtarnas besättningar och alla hade något roligt att berätta om sina seglingsäventyr.

På den gemensamma grillen hamnade allt medhavt kött och fisk och den ljumma vinden förde en väldoftade matos ut över stranden där Bill och Jerry från Brisbane trollade fram några sköna melodier på sina gitarrer.

Flera besättningar hade varit på ön minst en vecka och de kunde inte i ord beskriva så otroligt vacker Lizard Island är.

Därför var vårt beslut enkelt att ta, vi utforskar ön i morgon.

Klädda i robusta skor och med varsin rejäl vattenflaska startade vi klättringen upp på de 395 meter höga berget. Det blev många pauser för att beundra den vackra utsikten samtidigt som man behövde vila och hämta andan. Vi sjömän är inte så vana bergsgetter.

Efter någon timmes klätterfärd på den snitslade färdvägen blickade vi ut över det Stora Barriärrevet med en ofantlig utsikt där många rev syntes klart och tydligt, vi stod då på Cook’s Lookout.

På denna historiska plats tog Kapten Cook sig upp då han för första gången utforskade Australiens ostkust och hade stora svårigheter att hitta öppningar i det yttre revet. Från höjden siktade han en öppning i revet mot öster och seglade därefter ut i detta sund till det mäktiga Stilla havet. Snabbt återvände han då de kraftiga dyningarna gick hårt åt hans skepp Endeavour, för att senare hitta en utväg vid Torres Straight.

Öppning som han nyttjade fick namnet Cooks Passage och är numera markerad som en enslinje på 215 grader från Stilla havet in mot Lizard Island.

På bergtoppen stod det en enkel skattkista med en gästbok där vi präglade in våra namn.

Nerfärden valde vi själv och det blev tuffa tag då vi tog oss ner på den södra delen av ön intill Blue Lagoon. På öppna och skarpt sluttande bergslänter kravlade vi oss sakta ner mot havsnivån där vi ofta fick bana väg genom det täta djungelliknande buskagenen i ravinerna.

I en ravin lyckades jag trampa på en 1 meter lång grön och läskig ödla som hade krafsat ett stort hål i ett termit hus. Där låg ödlan och fridfullt mumsande på dessa läckra termiter och deras ägg. Då ödlan tog ett jättesprång gjorde jag också det, jag blev skiträdd…

Nu förstår även jag varför Cook döpte ön till Lizard Island som betyder Ödleön.  Efter detta började vi och undra om det kunde finnas otäcka ormar i denna oländiga terräng och vi var en aning försiktiga då vi tog ett steg fram och satte ner fötterna i stenrösena.

Efter fyra timmars nerfärd kom vi till slut till Blue Lagoon där valet var enkelt. Vi kastade oss i det turkosblåa och varma lagunvattnet, då försökte vi förtränga krokodil faran. Gud vad skönt det var med ett dopp, det var länge sedan vi badade i havet.

Vi somnade tidigt denna kväll, kroppen kändes helt slut och det var underbart att få lägga huvudet på kudden.

Under seglingen till Burkitt Island fick vi vår första fisk innanför Barriärrevet, en fyra kilo stor spansk makrill hög på tonfiskkroken. Janne tillrede två delikata middagar på denna fisk, som smakade förträffligt.

I nivå med Bathurst Bay kom det upp en stor val intill ett korallrev och började utföra cirkuskonster. Denna tio meter långa val dök spikrakt upp i luften och då den var någon meter över havsytan försökte den graciöst dyka tillbaka i vattnet, så som delfinerna gör. Men den lyckades inte med att vända så elegant utan det blev ett rejält magplask där den skapade en stor vattenkaskad då denna massa åter träffade havsytan. Envis var den och valen underhöll oss med sina trick i drygt tio minuter varpå den simmade ner i havsdjupet och försvann.

Efter att vi hissat alla seglen och var på väg ut från Night Island kom det på babordssidan upp tre små huvud med klara mörkbruna ögon som stirrade på oss. Först trodde vi det var sälar men då de kom närmare såg vi att det var jättestora djur, tre sjökor simmad parallellt med Albatross skrov. Sjökorna följe oss några minuter tills de slog ett kraftigt slag med sina stora stjärtfenor och simmade ner till bottenvegetationen för att äta av det frodiga sjögräset.

Queensland slutar i ett långt, kraftigt pekfinger, halvön Cape York. Det är ett av Australiens vidaste och mest orörda naturområden. Många av Australiens urbefolkning aboriginer bor där i putte små byar och på några spridda boskaps farmar.

Sista natten på seglatsen till Thursday Island valde vi att ankra intill Cape York.

Denna nordliga fyr ligger på en mäktig klippö strax utanför fastlandet där vi där vi försökte hitta lä, för den tilltagande ostvinden som låg mellan 10 och 15 sekundmeter. Bak York Island endast femtio meter från klippbranten ankrade vi upp och med fem meter vatten under kölen fick vi lä från ostvinden. Denna nordliga punkt är vacker, imponerande ödemark med klippor, öar och en lång vit strand som sträcker sig någon mil bort mot Bay Point.

Fredagen den 13 augusti, idag skulle vi segla den sista etappen till Thursday Island. Ön ligger väl skyddad mitt i en omgivande övärld Friday Island, Wednesday Island, Hammed Island, Prince Of Wales Island och Horn Island.

Av en lokal fiskare hade vi fått tipset att segla in via det södra sundet mellan öarna Prince Of Wales Island och Horn Island samt invänta högvatten.

Tidvattentabellen för Cape York angav högvatten klockan 11.30, varför vi startade vår seglats från Cape York klockan 08.00. Strax för elva slaget siktades babords bojen vid Jardine Rock som markerar inseglingsrännan upp i Baot Channel.

Efter en halv mil upp i sundet siktades Thursday Island med småstaden Port Kennedy som vacker bredde ut sig på bergslänterna, det var den första bebyggelse vi sett sedan vi lämnade civilisationen i Cairns.

Spännande, vad kan denna nordliga utpost erbjuda?

Distanstabell Cairns – Thursday Island:

Datum

Destination

Position

Seglad distans nm

2004-08-02

Low Islets

16o 23´S, 145o 34´E

40

2004-08-03

Hope Island

15o 43´S, 145o 27´E

41

2004-08-04

Low Wood Island

15o 05´S, 145o 22´E

42

2004-08-05

Lizard Island

14o 40´S, 145o 27´E

25

2004-08-07

Bathurst Bay

14o 14´S, 144o 27´E

73

2004-08-08

Burkitt Island

13o 56´S, 143o 44´E

45

2004-08-09

Night Island

13o 11´S, 143o 34´E

52

2004-08-10

Farmer Island

12o 14´S, 143o 51´E

65

2004-08-11

Craicross Island

11o 14´S, 142o 55´E

72

2004-08-12

York Island

10o 40´S, 142o 31´E

47

2004-08-13

Thursday Island

10o 35´S, 142o 13´E

25

Totalt:

527

 

Share

Leave a Reply