Loggbok för S/Y Albatross 2004-08-26

Loggbok för S/Y Albatross 2004-08-26

 

Datum 2004-08-26 2004-08-30
Rutt Darwin, Australien
Position 12 26 000 S
130 49 000 E
Väder Sol 

30

N 0-5 m/s 

1028 mmbar

Distans
Erfarenhet

På VHF-radions kanal 11 försökte vi väcka slussvakten och få tillstånd att gå in till Cullen Bay Marina. Efter några anropsförsök svarade en trött och loj slussvakt som inte hade något större engagemang för sitt jobb. När vi babblat om lite av varje gav han till slut instruktioner om hur inträdesproceduren skulle gå till för att komma in till Marinan.

Vi skulle först ringa:
– Marin Pest Hotline och boka tid för en Marinpests inspektion av Albatross
– Ekonomichefen för Marinan och boka och avtala pris för en båtplats i marinan

Tyvärr vi har inte någon telefon ombord, svarade vi. Kan inte du ringa eller kontakta din chef och fixa detta?
– Tyvärr, det ligger inte inom mitt arbetsområde. Jag arbetar som slussvakt i marinbolaget. Ni får ta er in bäst ni kan till land och här i Darwin finns det många telefonkiosker.

Av denna lata slussvakt kunde vi inte räkna med att få någon hjälp.

Albatross dinge sattes i sjön och vi tog oss in till land. Bak den stora stenpiren körde vi in till servicebryggan och la till.  Janne och jag tyckte det var allmänt besvärligt att ta sig in till marinan och vi var båda fast beslutna att inte gå in om marinpestinspektionen kostade pengar.

På Marin Pest Hotline blev vi vänligen bemötta och det var Northern Territory Government som stod för kostnaden att sanera Albatross. De bad oss ringa igen efter någon timme. Under tiden skulle de få fram en som kunde utföra jobbet på Albatross.

Värre var det med att komma i kontakt med marinbolaget, ekonomichefen var inte tillgänglig.

Under tiden vi väntade, spatserade vi omkring på den nya Cullen Bay Marina. En fantastiskt vacker anläggning där vattnet med ett hundratal flytbryggor omgärdades av snyggt designade restauranger och lyxvillor som låg tätt intill vattnet. Vattennivån i hamnbassängen var konstant högvatten alla passager in och ut från öppet hav gick genom slussen. Slussen var öppen dygnet runt och i lågvatten slussade den upp fem meter.

Klockan tio kunde saneraren komma till Albatross och påbörja arbetet med att sanera. Snabbt tog vi oss ut till Albatross och fick fart på maskinen.

I den trånga inseglingskanalen hade vi endast 20 centimeter mellan kölen och botten. Efter att ha styrt på tre korta enslinjer i den smala och grunda inseglingskanalen la vi till vid en serviceplattform strax före de jättestora slussportarna. På kaj stod Bent och väntade på oss.

Bent berättade om den fruktade marinpesten som härjar i Indonesien, Nya Guinea och Fiji.

De värsta bovarna är:
– Asian bag mussel
– Black-striped mussel
– Asian grenn  mussel
– Aquarium Caulerpa

Se webb: www.dbird.nt.gov.au

För fyra år sedan blev Cullen Bay Marinan angripen av musselpest och sanerings notan uppgick till elva miljoner AU-dollar och är myndigheterna livrädda för att få in smittan till de enormt stora fiskfarmarna som finns i norra Australien.

Bent öppnade alla intagskranar för havsvatten och fyllde slangarna med en röd desinficerings vätska och körde vätskan igenom motorernas kylsystem. Efter någon timmas arbete skrev han ut ett saneringsprotokoll och sa:
– Inte något får köras på Albatross under en tid på 18 timmar och ikväll kommer det dykare som skall undersöka Albatross skrov.

Jaså, det var verkligen komplicerat det här! Vi som tänkte fira Jannes födelsekalas ombord i kväll, sa vi.
– Tyvärr grabbar ni får ta en runda på puben eller vänta med kalaset tills i morgon, svarade Bent.

Janne som hade bjudit Lasse och Ann-Christine Folker från Uppsala till sitt födelsedagskalas. De hade med sin 31 fots La Brique seglat från Vanuatu via Nya Guinea och var nu på väg upp till Thailand. La Brique hade nu ankrat upp i Darwin på Fanny Bay. Under vår seglats från Vanuatu hade vi på SSB-radion ofta pratat med Lasse. Omgående kallade Janne upp La Brique och ändrade kalaset till nästa dag, fredag kväll.

Strax före solnedgången kom det upp en dykbåt och förtöjde. En dykare gick i sjön och under tio minuter granskade han Albatross skrov. Gav klartecken till sin chef att skrovet var kliniskt rent och därefter skrev dykarebossen ut ett musselcertifikat. Efter denna sista inspektion var nu Albatross klar för att kunna gå in i hamnbassängen.

Tidig fredag morgon kom den lättjefulle slussvakten och hade lyckats få tag på sin chef och gav oss en lunta papper som vi nu skulle fylla i, ett hyreskontrakt för båtplats nummer nio på flytbrygga B. Först då handlingarna var ifyllda kunde vi gå in i slussen.

Sakta stävade Albatross i den stora slussen. Slussportarna stängdes och med en tamp i fören och en i aktern halade vi in tamparna i takt med att vattnet lyfte oss upp fyra meter.

Enkelt förtöjde vi och anslöt den australiensiska el-kontakten till service stolpen. Skönt nu kunde vi slösa på el och vatten och åter gotta sig med att ligga lugnt och behagligt vid kaj.

Darwin är huvudstad i Northern Territory, med 100 000 boende. Det är endast 95 mil till ekvatorn och där det stekheta klimatet har gjort befolkningen till Australiens ”öldrickarestad”.  I genomsnitt dricker var och en av innevånarna, inklusive spädbarn och åldringar, 235 liter öl om året. Staden har även världens största ölflaska ”Darwin Stubby” som i sitt ursprung innehöll 2,25 liter, idag ryms det 2 liter.

Staden har fått sitt namn från naturforskaren Charles Darwin som var ombord på det brittiska expeditionsfartyget Beagle, vars kapten år 1839 upptäckte en naturlig hamn här. Förts 1869 lyckades britterna etablera en livsduglig koloni i området. Fram till dess hade man flera gånger försökt införa den brittiska ordningen i området. Det var de fientliga aboriginerna och de många tropiska sjukdomarna som la hinder i vägen.

Fram till 1978 administrerades territoriet av South Australia.

Julaftonen 1974 och hela julnatten svepte cyklonen Tracy fram över Darwin med en vindhastighet på 78 meter i sekunden.  Över hälften av bebyggelsen krossades och endast 400 byggnader klarades sig utan några skador. 66 människor omkom i förödelsen.

Därefter byggdes Darwin upp med cyklon säker byggnation och idag är det ett modernt samhälle med många eleganta bostadshus, hotell och butiker.

Darwin och Broome var de enda australiensiska städerna som blev bombade av japanerna under andra världskriget. Darwin angreps 64 gånger från luften och många människor dog vid dessa bombattacker. Staden var en viktig uppladdnings bas för de amerikanska, brittiska och australiensiska styrkorna. Fortfarande vimlar det av flygfält som byggdes under kriget på öar och fastlandet i trakten kring Darwin. Staden är alltjämt en viktig utpost mot den muslimska världen i Indonesien.

Som vanligt är det en del underhåll och reparationer som skall utföras på Albatross.

Genackerns topp hade skadats, en halv meter stor reva hade den fått. Då den i hårt väder trasslade in sig i förstaget i grov sjö vid en nertagning i nattmörkret. Scott Smith på Seafleet Marin hjälpte oss med att sy ihop revan.

Se Webb: ww.seafleet.com.au

Det nyrenoverade vidkraftaggregatet genererade inte någon elenergi. Tre dioder i den trefasiga diodbryggan var det totalt avbrott i. Lyckligt vis hittade vi tre 30 ampers 400 volts enfasbryggor i en elektronikbutik, som fick plats inuti generatorkapslingen. Troligen hade tre dioder brustit en efter en under en lång tid.

Denna nya robusta diodkonstruktion kommer säkerligen att aldrig gå sönder. Som vanligt när det gäller marinprylar är det leksaks prylar som byggs in, för att göda leverantörerna i sin reservdelsförsäljning.

Ett nytt översikts sjökort som täcker den södra Indiska oceanen från Australiens västkust till Sydafrika inköptes. Vi började så sakta att planera vår långa segling till en ny kontinent, Afrika.

Rutten till Sydafrika har ändrats, vi kommer inte att segla det vanliga stråket upp till Christmas, Cocos Keeling och Chagos Island.

Australiens västkust låter mycket mer intressant.

Många australiensare har sagt att Kimberly kusten är en av världens vackraste kuststräckor.

Från Darwin kommer vi att segla längs Kimberly kusten ner till Broome och därifrån korsa den sydliga Indiska oceanen till öarna Rodriguez, Mauritius och Réunion och vidare direkt till Cape Town i Sydafrika.

En lång seglats på cirka 6000 nautiska mil.

Jannes födelsedagskalas firade vi rejält tillsammans med Lasse och Ann-Christine Folker ombord på Albatross, i födelsedagspresent fick Janne en äkta svensk burk av Soldatens ärtsoppa med extra mycket fläsk i och en flaska flaggpunsch samt ett paket WASA knäckebröd. Mycket uppskattat.

Som förrätt på gillet mumsade vi på en avokado med inrörda bamse räkor och som huvudrätt smörstekta kycklingfiléer. Allt sköljdes ner med ett par bra vita och röda viner från värdlandet Australien.

Darwin hade ett bra utbud och pris på proviant, vi var i behov av att proviantera Albatross till vår långa seglats till Afrika. På Woolworth’s supermarket lastade vi tre varukärror proppfulla med basmat och lite kyckling- och nötkött.

En trevlig taxichaufför från Indonesien körde oss till Cullen Bay Marina. Av den bekväme slussvakten fick vi låna en elegant varukärra som han hade hittat i hamnen från varuhuset Coles. Kärran toppades med proviant och jag tog en kartong fullastad med mat och med tre vinkaggar hängande på båda armlederna gick vi ut på flytbryggan mot Albatross.

Janne körde vagnen och jag kom sakta efter med min last. Väl framme vid Albatross lämpade jag ombord kartongen samt vin boxarna.

Bak ryggen hörde jag ett förtvivlat rop från Janne:
– ÅÅÅÅ……… Nej…….!!!!!

Jag vände mig om och såg hur den stora och fullastade varukorgen stilfull rullade ut ifrån bryggan och mjuklandade i sjön utan att riva upp något större vågskvalp för att sedan försvinna i djupet.

Den drömmande och nyförälskade ”korgföraren” var under en kort stund i en annan värld och släppte taget om kärran som direkt med sina väloljade hjul tog fart och rullade med alla varorna rakt ut i sjödjupet.
– Fan också…! Sa vi båda i kör.

Därefter skattade vi.

På bästa parkett satt det ett par hundra lunchgäster på de omkringliggande restaurangerna som fick en trevlig lunchunderhållning, där alla glodde och tänkte…
– Har jag gjort bort mig nu igen…????

Snabbt låg vi båda på knä på bryggan och försökte fånga in alla kexpaketen, apelsinerna, potatisar, kaffeburkar och äpplen som låg och flöt.

Därefter grävde vi kvickt fram dykareutrustningen som låg väl stuvad i förpiken ombord på Albatross.

Snabbt klädde Janne om till dykare och jag fick fram en spinnakertamp som jag släppte ner i sjödjupet.

På fem meters djup lokaliserade Janne snart varukorgen, där den stod i en halv meter dynga på botten. Här låg han en dryg kvart och försökte känna sig fram efter alla konservburkarna som snabbt trängde längre ner i dyn.

Sikten var obefintlig, bottenskiten virvlade snabbt upp då han fångade en burk.

Snabbt lastades korgen full med den förlorade provianten och efter tre snabba ryck i tamparna hivade jag upp den fullastade varukorgen.

Från land hade vi många åskådare som ivrigt följe bärgningsäventyret.

Efter två dykningar kunde vi konstatera att vi fångat upp huvuddelen av den sjösatta färdkosten.  Allt lämpades av på flytbryggan och spolades rent från den blåa leran.

Janne tog sig ombord och började skära och packa om allt köttet som skulle fördelas i portionsbitar till frysen.

Efter att varukärran blivit rengjord rullade jag den på flytbryggan upp till slussvakten, som trodde han förlorat sin stilfulla kärra.

Alla de lunchande restauranggästerna, som fängslande hade följt utvecklingen, applåderade i kör och ropade:
– Bravo, Bravo……!!!!

Jag gjorde stolt klartecken med tummen upp och forslade varukärran upp från bryggan till den tröge slussvakten som redan i sina tankar hade inkasserat en massa dollar på kärrans värde, som han trodde skulle bli kvar i Cullen Bays lort.
– För rediga vikingar är det inte något som är omöjligt, sa jag och överlämnade den nytvättade varukärran och promenerade rakryggat tillbaka till Albatross.

På kvällen gjordes Albatross sjöklar för att på tisdagen segla vidare längs Australiens västkust ner till Broome.

 

Share

Leave a Reply