Loggbok för S/Y Albatross 2004-09-10

Loggbok för S/Y Albatross 2004-09-10

 

Datum 2004-09-10 2004-09-17
Rutt Broome, Australien
Position 17 56 590 S
122 11 740 E
17 59 973 S
122 13 023 E
Väder Sol 

26

Vxl 0-10 m/s 

1026 mmbar

Distans 11
Erfarenhet

Först vid nio tiden steg vi ur kojen och kunde då blicka ut över en 22 kilometer lång bländvit sandstrand och som nu vid lågvatten var flera hundra meter bred och som skydd från den osliga vinden reste sig de bakom liggande sanddynerna dryga 20 meter upp i skyn. Sanddynerna var beväxta med frodiga kokospalmer på en kilometer lång sträcka och i denna lummiga grönska skymtades vackra bungalows.

Något samhälle kunde man inte sikta. Dingen sjösattes och vi tog oss i land, när jollen drogs upp i sanden kunde högvattennivån siktas några hundra meter upp på stranden. Stora vidder läggs under vatten då tidvattennivån varierar med upp till tio meter. Så det var till att släpa upp gummibåten till en säker höjdläge på sandstranden.

Efter att ha traskat upp på en bilväg delade vägen sig en till höger och en till vänster.

Vilken skall vi ta?

En stor 4WD Toyota kom körande på stranden och vi stoppade den vid vägskälet.
– Vart ligger Broome city?
– Det är långts svarade chauffören, skall ni gå dit?
– Ja! Men kan vi få lift av er?
– Visst grabbar! Hoppa in genom bakdörrarna och slå er ner på pilsnerbackarna så får ni skjuts.

Jim och John körde oss hela vägen in till Broome och samtidigt tog de ut svängarna och gejdade oss till hamnpiren, eleganta hotell, campingplatser och Chinatown samt stans lokala pub.

Mitt i city på Carnarvon Street steg vi av och tackade för bilturen. Jim och John önskade oss lycka till på vår långa seglats hem till Europa.

John drog ner sin lätt stukade hatt i pannan, la in växeln och V8 motorn mullrade iväg.

Det var den moderna tidens cowboys som vi träffat på.

Här stod vi båda och tittade oss runt där huvudgatan kantrades av många små enkla hus med butiker och utbyggda verandor, fortfarande kändes känslan av nybyggarandan från slutet av artonhundra talet i denna gemytliga miljö.

Broome kringgärdas av den stora sandöknen Great Sandy Desert och väster ut av Indiska Oceanen och här ligger staden som en oas i den ofantligt stora och torftiga vildmarken. Staden är en gammalt pärlfiskar samhälle och hade sin storhetstid i början på nittonhundra talet, då var 350 pärlfiskefartyg aktiva. Då var Broome världens ledande pärlstad med sina stora vita pärlor. När man började att tillverka konstgjorda pärlor av plast försvann en stor marknad för naturpärlan.

Men fortfarande är Broome den ledande pärlstaden.

Broomes första pärlfiskare kom från Kina, Japan och Malaysia och de har sina egna kyrkogårdar och i centrum Chinatown med fina pärlaffärer och gamla kinesiska butiker.

Klimatet är tropiskt med en svalt och torrt vinterhalvår från juni till september då temperaturen ligger mellan 17 till 32 grader. Det är väldigt torrt, Jim berättade för oss att det inte hade fallit något regn sedan april i år.

På Carnarvon Street ligger även den legendariska och storslagna fridluftsbiografen från år 1916. Där kan man även studera de första bioprojektorerna som stumfilmen kördes på. Fortfarande fungerar biografen, där de senaste filmerna visas.

Många aboriginer bor i Broome. De flesta av denna ursprungsbefolkning har anpassat sig till det australiensiska samhället men tyvärr är det väldigt många som lever i en stor misär där alkoholmissbruket är utbrett. Både kvinnor och män sitter och krökar hela dagarna på de skuggiga platserna som parkerna erbjuder. I utkanten av stan har de sina enkla boplatser i sanddynerna med i regel endast en utsliten filt att ligga på som sin enda egendom.  Runt boplatsen vimlar det av tomburkar och buteljer som ligger utspridda i småberg.

Det är tragiskt att se hur dessa tåliga nomadfolk sakta bryts ner i detta moderna samhälle.

När vi besökt den lokala puben och druckit ur en Jugful med Four X öl promenerade vi till den lokala marinbutiken. Det var drygt åtta kilometer, på vägen dit fick vi klättra över några plank som blockerade vår väg längs den ödsliga stranden.

Ett propellerblad på vindgeneratorn hade blåst av i stormen på den senaste seglatsen och kanske det var möjligt att beställa ett ersättningsblad av marinhandlaren.

Craig Basell på Moby Dick Marine ringde några samtal till Sydney och visst propellerbladet fanns i lager och med flygfrakt borde vi kunna hämta det på måndag i nästkommande veckan.

Se webb: www.Mobydickmarine.com.au

Att ta sig ut från stranden till Albatross med vår dinge var en aning besvärligare. Högvattnet var på väg in och det rullade in stora och mäktiga dyningar som bröt strax för strandkanten.

Men med ryggsäckarna på ryggen och med vatten upp till skrevet sköt vi fart på dingen och kom ut från den värsta oroshärden.

Jim och John hade visat oss en bättre skyddad ankarplats intill Broome Port, därför valde vi att segla de tio nautiska milen runt udden och lägga ut ankaret där.

Lördagen inleddes med att registrera tidvattentabellen och ändra klockan, en och en och en halv timme längre blev denna dag.

Klockan vreds från 09.30 till 07.00 här gäller väst australisk tid. Nu är vi 7 timmar före svensk normaltid, sakta men säkert bär det hemåt.

Tidvattentabellen visade slakvatten klockan 10.00. Vattnet utan för udden är vråldjup och tidvattenströmmen är omkring fem knop och i den kraftiga strömmen vill vi inte hamna med alla de omkringliggande reven.

Den sextio meter långa ankarekättingen rullades upp och med klyvaren satt seglade Albatross mot Broome Port.

Hamnen består av en femhundra meter lång pålad stålbrygga som ansluts till ett förtöjningsplan där en Panama registrerad lastbåt låg och lastade biffdjur, får och gödning.  På förskeppet var det uppbyggt fyra våningar djurstallar där djuren fick stå och ha havsutsikt på sin sista färd till slakteriet.

Albatross rundade bryggan och hon ankrades upp ett par hundra meter från det sjögående djurstallet. En odör av ko- och fårskit svepte in över oss.

Men när vi såg lotsen gå ombord var det inte lång tid kvar tills att lastbåten skulle avsegla. Efter en dryg halvtimme stävade hon ut med sin djurfarm och en frisk ofördärvad vind svepte in från Indiska Oceanen.

En jättestor Rocka kom upp till ytan och kretsade länge kring Albatross skrov för att se om hon hade något ätbart. En mäktig fisk som mätte cirka två meter mellan vingfenorna, som liknar små hajfenor. Tyvärr hade vi inte något ätbart som passade Rockan och hon satt kurs ut mot öppen sjö igen.

Den nya veckan inleddes med reparations- och underhållsarbeten på Albatross, som vanligt är det en massa punkter som skall fixas till. Under dagen ljusa tid arbetade vi intensivt ombord.

Torsdagen avslutade vi med att gå på Helen Nortons Galleri, en lokal konstnär som målar vackra tavlor med typiska väst australiensiska motiv.

Se webb: www.helennorton.com.au

Kvällen avslutades på Pearl Luggers , där vi åt en buffé som i huvudsak bestod av pärlostron och som avslutning såg vi en intressant film som speglade pärlfiskarnas vardag under hundra år där temat var:
– The Sea
– The Men
– The legend

Fredagen den 17 september sista dagen som vi har tillstånd att vara kvar här i Australien, vårt tre månaders visum löper nu ut.

Tidig morgon på tullkontoret checkade vi ut Albatross och organiserade rutten till ön Rodriguez som ligger cirka 350 nautiska mil från Mauritius en streck segling på cirka 3 400 nautiska mil.

För att Albatross skulle få hjälp av tidvattnet ut på Indiska Oceanen hissades ankaret upp vid högvattenståndet 12.10. Med den stora vattenhöjden på 8,73 meter fick vi en bra start på vår långa färd mot Sydafrika.

Share

Leave a Reply