Loggbok för S/Y Albatross 2004-09-18

Loggbok för S/Y Albatross 2004-09-18

 

Datum 2004-09-18 2004-10-16
Rutt Broome, Australien Rodriguez, Mauritius
Position 17 59 973 S
122 13 023 E
19 40 270 S
63 25 220 E
Väder Sol och mörka regnmo 

24

SE 0-22 m/s 

1026 mmbar

Distans 3808
Erfarenhet

Dag 15 Lördagen den 2 oktober 2004

Den kraftiga sjön har gått ner och vinden tillika. Med en bra halvvind som kom in under lördag förmiddagen for Albatross fram som ett expresslok med sju knop, där hon bokstavligt surfade fram på de klena vågorna.

Rena och prydliga blev vi efter att ha duschar och rakat oss.

Fräscha gångkläder och sängkläder blev det också. Under natten sov vi båda mycket gott på våra frivakter, det är en stor fröjd för oss sjömän att snarka och vila huvudet på ett nytt örngott och lyssna till ett svagt porlande som Albatross skrov driver upp i samband med hennes lugna fart.

Janne bakade en plåt med välsmakande scones, med hjälp av ett bra recept från Nya Zeeland.

Klockan 12.00 vred vi samtliga ur tillbaka till klockan 10.00, vi hade passerat 90o E, 15o motsvarar en timme vilket ger +6 timmar till GMT och till svensk normaltid +5 timmar. Ligger nu på samma longitud som Bangladesh. Tänk vad tiden går kvickt, det är inte så länge sedan vi gick från Nya Zeeland där hade vi då +12 timmar till GMT.

Dag 16 Söndagen den 3oktober 2004

”El-Nisse” upphörde att fungera klockan 03.30. Ratten roterade runt, runt och tillbaks igen till ändläget osv. likt en fläktapparat. Jag handstyrde till Janne avlöste mig klockan 06.00 därefter blev det totalt stiltje, vi tog ner alla segel och lät Albatross driva med strömmen i nordlig riktning.

Nu stod vi där båda grymt besvikna och blängde på den högteknologiska automatikstyrning av fabrikat Autohelm typ 6000 och kommenterade haveriet med:

–         Det var väntat att denna automatik någon gång skulle sluta att fungera det har den gjort på de flesta segelbåtar som långfärdseglar

Vi har under vår långa seglats funnit fel i styrpanel som vi själva reparerade i Spanien och då vi seglade i Stora Barriärrevet rengjordes och smordes växellådan till drivaxeln i roderdelen. Emellan perioderna har styrutrustningen fungerat hjälpligt. Men nu verkar den totalt död.

Åt därefter frukost och både Janne och jag var nu mentalt inställda på att handstyra  dygnet runt de 1400 nautiska milen till Rodriguez.

–         Skam den som ger sig! Vi har inte något att förlora, vi attackerar ”Blackboxen” som innehåller styrelektroniken

Lyckligt vis låg havet som en spegel och ett intensivt arbete påbörjades. De sex effekttransistorerna demonterades och kretskorten frigjordes från kapslingen.

Omgående kunde vi fastställa att alla effekttransistorernas ben var brännskadade på grund av dålig kontakt till rundhylsorna som var löddade på kretsbanorna. Lödtennet hade i stort sätt försvunnit.

Med lupp granskades alla lödpunkterna på kretskorten. Ytterliggare sex lödd ställen hade brustit.

Alla de defekta lödpunkterna löddades om och effekttransistorernas ben rengjordes från brännskadorna och salt avlagringarna.

I detta läget liknade Albatross sittbrunn mer en avancerad elektronikverkstad  än en oceangående seglare.

Efter att ha arbetat intensivt hela dagen kom varsamt alla elektronikprylarna på plats och vi höll båda tummarna och tyst tänkte:

–         Hoppas ”manicken” fungerar……

Ja, den arbetade någotsånär.

Styrde bra drygt tio minuter, därefter la den av.

Kvällningen och mörkret kom och havet var fortfarande snällt emot oss, det låg som en spegel.

Vi åt middag och fick sova och fundera på vad det kunde vara för ytterliggare fel.

Dag 17 Måndagen den 4 oktober 2004

Fortfarande stiltje efter en lugn och behaglig natt.

Då styrinrättningen inte orkade styra kunde man rucka lite lätt på ratten och då funkade styrningen igen en stund.

Här finns fler fel och då i drivmotorn som kör roderaxeln, trodde vi.

Hela drivmotorenheten monterade ner och alla rörliga delar skruvades isär. Växellådan demonterades, rengjordes i fotogen och smordes med marinfett och då drivmotorn öppnade kunde nästa fel bestämmas.

Likströmsmotorns kollektor var i kraftigt behov av rengörning och en runda i svarven för att på nytt få en bra kol bana hade inte skadat.

Tyvärr har vi inte någon svarv ombord, därför fick vi med handkraft och med ett mycket fint sandpapper omsorgsfullt slipa kollektorn tills kopparen glänste. Kol fjädrarna spändes ut och motorenheten återmonterades när solen stod i zenit.

Som på beställning började det blåsa upp en lätt vind från syd och alla seglen sattes och Albatross gjorde styrfart.

Bak ratten, där ratten fungerade som en bättre altartavla, satt jag och bad till högre makter att hjälpa oss och få maskineriet till att fungera.

Därefter spänningssattes styrelektroniken och mycket ömt tryckes knappen märkt ”automatik” in.

Till vår stora glädje fungerade styrningen. Vi satt båda tysta länge och väl och tänkte:

–         Ropa inte hej förrän du är över bäcken!

Vinden tilltog och Albatross seglade framåt på den inställda kursen. Efter en halvtimme var vi ganska säkra på att vi lyckats med operationen på transistorerna, kondensatorerna, resistorerna, kugghjulen, kolstavarna och kollektorn, patienten hade överlevt.

Vi skrek ut vår glädje så det ekade över hela Indiska Oceanen.

På nattvakten styrde hon som en gud och vi följe varje rörelse som ratten gjorde samtidigt som vi fortfarande höll tummarna.

Dag 18 Tisdagen den 5 oktober 2004

En lätt sydostlig vind fyller seglen och Albatross går västerut.

”El-Nisse” fungerar!!!!!

Senare under kvällningen ökade vinden och vred till sydlig, halvvinden fick fart på Albatross och hon rusade fram med sju knop mot Rodriguez.

Ett kraftigt regnområde kom in under natten och sköljde allt rent på däck.

Dag 19 Onsdagen den 6 oktober 2004

Fortfarande bra vind och vi går med direktkurs mot målet.

Ytterliggare regn hänger i luften, det är grått och jämnmulet.

För ett par dagar sedan byttes bleckfiskedraget ut mot ett original Rapala drag.

Fisklinan hänge slak denna morgon.

När vi bärgat kabeln fann vi till vår stora förvåning att draget med den två millimeter grova wiren och nyckelringen som virats på lekaren var försvunnen.

Under den senaste natten hade det säkerligen varit en fruktansvärd kamp emellan fisken och Rapala draget, säkerligen en tonfiskbäst eller svärdfisk på uppåt 250 kilo. Som har en sådan ofantlig kraft att rätta ut en två millimeter grov nyckelring.

Troligen simmar det nu omkring en jättestor fisk med ett Rapala drag i käften och har en aning ont i gommen.

Barometern är på väg uppåt, den visar  1030 mbar.

Väder faxen prognostiserar bra vind till oss, halvvind på maximalt 15 knop.

Ny tyfon är på gång i kinesiska sjön med 80 knops vind.

Dag 19 Onsdagen den 6 oktober 2004

På förmiddagen återvände fiskelyckan, en tio kilo stor Dorado högg och Janne skar ut filéerna som väl räcker till sju delikata middagar.

Det är något egendomligt med dessa Dorado fiskar, när den simmar i vattnet är den blåaktig men efter den hivats ombord ändras färgen till glimrande guldgrön.

Då den väl ligger på däck kämpar de ivrigt och för att döda fisken är man tvungen att borra ett knivblad genom skallen. När den avlider ändras färgen igen till en gråaktig.

Under denna seglats har vi inte ätit så mycket fisk, men igengäld har Janne komponerat och lagat goda middagar. Här följer den senaste veckans middagar:

–         Skånsk Kalops med Australiensiska rödbetor och kokt potatis

–         Pepparrotskött och kokt potatis

–         Pannbiffar med lök och kokt potatis

–         Köttfärssås med spaghetti och majs

–         Biff stroganoff och ris

–         Pytte panna

–         Soldatens ärtsoppa med extra mycket fläsk

Dag 20 Torsdagen den 7 oktober 2004

Besvärlig vind, skiftande och ett grått molntäcke vilar ovan oss.

Barometern stiger fortfarande 1031 mbar.

Dieselgeneratorn stannade, temperaturvakten i avgasröret löste ut.

Trycket i det yttre kylvattnet från havet var lågt.

Impellern byttes till ny, men den orkade inte pumpa tillräckligt med kylvatten. Kylvattensystemet togs isär och rengjordes, troligen en rostflaga som hade blockerat genomströmningen i rör kanalerna. Efter ingreppen fungerade generatorn igen.

Dag 21 Fredagen den 8 oktober 2004

Idag är det tre veckor sedan vi lämnade Broome i Australien, vi känner båda att tiden går väldigt fort, såväl man har kommit in i rutinerna på denna gränslöst stora oceansegling.

Idag markerade GPS: N distansen 837 nautiska mil till Rodriguez. Äntligen börjar känslan infinna sig att vi snart nått fram till vårt mål.

Dag 22 Lördagen den 9 oktober 2004

Barometern stiger från 1030 till 1035, det fina vädret verkar till och fortsätta samtidigt som vinden går ner. I starkt solsken och i en lätt vind tog vi båda den en härlig dusch på akterdäck, rakade oss och gjorde oss lördags fina. Intog en utsökt middag på en Dorado filé och lyssnade på svensk dansbandsmusik och tänkte på våra kära där hemma.

Dag 23 Söndagen den 10 oktober 2004

”El-Nisse” upphörde och styra klockan 22.00 och vi fick handstyra under hela natten.

Vi hade skarpa misstankar vart felet var i styrutrustningen.

Vid förra reparationen konstaterades att effekttransistorernas ben var brännskadade på grund av dålig kontakt till rundhylsorna som var löddade på kretsbanorna.

Rundhylsorna rengjordes då, men vi tyckte att detta borde vara tillräckligt för att få en bra elektrisk kontakt mellan effekttransistorernas ben och hylsorna.

För att lödda benen till hylsorna fodrades ett större ingrepp i elektroniklåda därför borde detta jobbet kunna vänta tills vi kom till Cape Town i Sydafrika.

Ännu en gång demonterades elektronikkorten i ”Black Boxen”. En stor lucka sågades upp i ”Black Boxen” för att kunna komma åt och lödda fast effekttransistorernas ben till kretskortsbanan. Därefter löddades benen fast.

Prylarna återmonterades och nu bad vi ännu en gång tillhögre makter att mojängen åter skulle funka.

Till vår stora glädje fungerade styrningen åter.

Efter sex timmars drift arbetade fortfarande styrningen sedan svor vi åter en ramsa om hur illa ställt det är med marinelektronik.

Kvalitén är bedrövlig, elektroniken är inte avsedd att användas i en hård marin miljö och framförallt är det lurendrejeri från fabrikanterna till dessa ocker priser som dessa prylar saluförs.

Till och med enkla leksaker har betydligt bättre kvalité på den ingående elektroniken.

Vi har funnit ett klart och tydligt mönster från dessa leverantörer, se till och håll en låg klass för då ökar intäkterna på serviceverkstäderna.

Dag 24 Måndagen den 11 oktober 2004

”El-Nisse” fungerar!!!!

Nu låter vi ”El-Nisse”  styra även då det är ljust.

GPS: N visar 484 nautiska mil till Rodriguez.

Sjön är fortfarande snäll emot oss och idag påbörjades storstädningen ombord.

Under eftermiddagen började dieselgeneratorn att krångla, den stannade efter några minuters drift samtidigt som det osade dieselavgaser i maskinrummet.

Kylsystem igen, tänkte vi.

Visst det var inte mycket sjövatten som trängde igenom värmeväxlare.

Denna växlare är placerad under dieselmotorn och Janne som har en dold akrobatisk talang kröp in som ett kräldjur under maskineriet och plockade ut värmeväxlaren.

Inloppskanalen var igensatt av kraftiga avlagringar liknande kalk. Vi förbrukade hela vårt förråd av ättika då vi kokte växlaren i denna sura lösningen.

En ren och fin värmeväxlare återmonterades och kylvattnet forsade igenom den och vidare ut i avgasröret.

Efteråt demonterades vattenlåsets svanhals, där ryggen hade spruckit och där det sipprade ut avgaser och skitigt kylvatten.  Turligt hade vi i Australien köpt ett nytt super lim och sprickan fylldes med detta fantastiska lim och efter att limmet härdat förstärktes behållaren med några varv av den robusta silvertejpen.

Här mekade vi hela eftermiddagen på denna lagning.

Tänk det finns alltid något att göra på en segelbåt med att upprusta och reparera skräpprylar.

Ofta är det inte fel på huvudmaskineriet, vår dieselgenerator är av fabrikatet Kubota modell EA200-NB en högkvalitativ maskin, med det är ofta kringutrustning som tillverkarna sänker kravet på. Prylarna skall tillverkas i små och smäckra dimensioner vilket sänker maskinens kvalité och livslängd.

Dag 25 Tisdagen den 12 oktober 2004

En lätt Sydostlig vind sveper in på maximalt fyra sekundmeter. Klyvaren spirades med hjälp av spinnakerbommen. Går med direktkurs 292 grader mot Rodriguez.

UV- stålningen hade totalt pulveriserat infästningsbanden till livbojen Oscar som normalt hänger på akterns styrbordssida. Janne sydde in nya fästband av Linds Segels segel band, det har visat sig att dessa band står bra emot det kraftiga UV-ljuset som solen ger.

Även i detta fall kan man fråga sig vad tillverkaren har för kvalitetskrav. Produkten fungerar inte i avsedd miljö och det allvarliga är att livbojen ingår i Albatross säkerhetsutrustning.  Skräp!

Dag 26 Onsdagen den 13 oktober 2004

Tidig morgon gick vi in i ett stiltjebälte.

En jättefisk som hade hugget på fiskekroken, men lyckades slita sig loss med den stora bleckfiskekroken i käften.

Storstädningen fortsätter ombord och alla seglen är nertagna på Albatross och vi driver sakta framåt med hjälp av en västlig havsström.

Dag 27 Torsdagen den 14 oktober 2004

Fortfarande stiltje och GPS: N visar 269 nautiska mil till Rodriguez och vi glider framåt med inte fullt två knop.

–         Så nära, men ändå så långt borta!

Indiska Oceanen ligger som en spegeldamm och temperaturen +28 grader, stiger för varje dag. I detta behagliga klimat kunde vi inte motstå att ta oss ett dopp i det kristallklara, lugna och turkosblåa vattnet.

Dykarestegen fälldes ut och jag dök i först medan Janne fungerade som hajspanare.

Ett härligt bad i detta 3367 meter djupa hav.

Därefter övertog jag spaningen på haj och Janne lögade sig i den 26 gradiga jättepoolen.

Dag 28 Fredagen den 15 oktober 2004

Äntligen kom det in en lätt vind från syd och Albatross alla segel hissades och med denna vind gjorde vi 3 knop mot målet.

Senare på natten ökade vinden till tio meter i sekunden och vred sill sydost. Sent omsider var där bra tryck i seglen.

För att gå direkt på ön Rodriguez sattes spinnakern då det ljusnade på fredag morgonen. GPS: n visade vår ETA (Estimated time of Arrival) på 35 timmar.

Håller vädret borde vi kunna segla in till Port Mathurin i dagsljus under lördagen.

Det är mycket lite vi känner till om ön Rodriguez. Vad vi kan se på sjökortet är en vulkanö, med ett stort omgivande korallrev, som reser sig från 4000 meters djup likt en stor pyramid.

I vår Yacht Pilot berättas det om att innevånarna är ättlingar från frigivna slavar som arbetade på plantagen på ön Mauritius. Efter frigivningen valde de flesta slavarna att lämna Mauritius då plantageägarna importerade billig arbetskraft från Indien.

Spännande, att efter drygt fyra veckor till sjöss promenera iland och utforska en helt okänd ö.

Dag 29 Lördagen den 16 oktober 2004

En spansk makrill på 25 kilo nappade strax före solnedgången på fredag kvällen. Med den kraftiga sjön som välde in akter ifrån var det omöjligt och filea fisken på däck. Fisken skars i två halvor och fiskhuvudet tog vi även vara på, allt packades ner i ett par stora plastsäckar och stuvades ner i kylen.

Huvudet tänkte vi skänka till någon på Rodriguez då vi kommer fram i morgon, negrerna älskar att mumsa på dessa stora fiskhuvud.

I gryningen närmade vi oss ön och det 5000 meter djupa havet började grunda upp, cirka 40 nautiska mil från land. På dessa platåer brukar det vara stor tillgång på fisk.  Det dröjde inte länge förrän det högg igen ytterliggare en 20 kilo stor spansk makrill och en 27 kilo stor Dorado bärgades. Fiskarna fick ligga kvar väl surrade på akterdäck.

Klockan 10.00 ropade vi:

–         Land i sikte….!!!!!!

I regndiset skymtades konturerna av en stor kraftigt kuperad ö i nordväst.

Ön omgärdas av många stora korallrev som löper ut cirka 4 till 5 nautiska mil från land.

Inseglingen till Port Mathurin går utmed en långsmal kanal där vi styrde längs en enslinje på 165 grader och vi konstaterade omgående att våra datasjökort inte överensstämde med verkligheten. Korallreven var skrämmande nära. Med Janne i fören som revspanare styrde jag i riktning mot en nyutgrävd kanal som löpte längs land in mot en väl skyddad hamnbassäng.

Via VHF-radions kanal 16 försökte vi komma i kontakt med inklarerings myndigheten, men det var inte någon som orkade svara. Troligen hade alla taget helgledigt.

I den inre hamnbassängen låg två segelbåtar för ankar och när Albatross styrdes upp för att ankarets skulle gå, stod där en vilt gestikulerande fiskare och ropade att vi kunde förtöja långsides på hans fiskebåt.

Snabbt styrdes Albatross i riktning mot båtens styrbordssidan och många hjälpsamma händer hjälpte till att förtöja.

Som tack för hjälpen bjöd vi ombord fiskarna. Med armen i vinkel höjde vi glasen samtidigt som vi dunkade varandra i ryggen och intog en efterlängtad angörningssnaps.

Äntligen hade vi nått land!

Efter drygt 30 dygns segling och 3808 nautiska mil, den längsta seglatsen som vi någonsin har åstadkommit. Där den seglade distansen motsvarar fågelvägen mellan Helsingborg och Chicago i USA.

Distanstabell Broome, Australien- Rodriguez, Mauritius:

 

Share

Leave a Reply