Loggbok för S/Y Albatross 2004-10-16

Loggbok för S/Y Albatross 2004-10-16

 

Datum 2004-10-16 2004-11-03
Rutt Port Mathurin, Rodriguez, Maur
Position 19 40 270 S
63 25 220 E
Väder Sol 

26

SE 0-12 m/s 

1030 mmbar

Distans 0
Erfarenhet Består besättningen endast av två stycken är det viktigt att båda besättningsmedlemmarna ensamme kan segla skeppet.

Det var uppenbart att vi hade kommit till ett annorlunda land där samhället inte på många år hade förändrats i någon större grad.

Längs fiskebåten Sealine låg Albatross väl förtöjd med ytterliggare ett par långa tampar från fören och aktern intill en mindre pir som var täckt med ett enkelt plåttak där de senaste orkanerna hade slitit bort hängrännorna och där fästjärnen hängde och slokade. I skyddet av plåttakets skugga stod där många negrer och med sina stora mörka ögon följde de intressant allt vårt arbete på däck.

Tidvattnet var på väg mot ebb och på det torrlagda revet intill piren var flera små fiskebåtar förankrade och utmed korallrevet trängdes ett femtiotal fiskare som intensivt fiskare med sina anspråkslösa fiskeredskap, en lina, tyngd och fiskekrok.

När allt var färdigt på däck försökte via vi VHF-radion på  kanal 16 åter komma i kontakt med inklareringsmyndigheten, tyvärr de orkade inte att svara på våra anrop.

Ombord på Sealine hade den tyske skepparens hustru Birgit avlyssnat våra anrop på sin VHF. Birgit ringde genast upp hamnchefen där hon med sitt tyska temperament tydligt markerade sitt missnöje med överheternas slöhet emot nyanlända gäster.

Efter några minuter stod en brokig samling myndighetspersoner på kaj och i tur och ordning steg dom ombord på Albatross, först Hälsoministeriet därefter Kustbevakningen, Tullen och Emigrationsmyndigheten. Inklareringen gick kolossalt snabbt.

Harpungeväret var det inte tillåtet att införa och använda, därför tog tullen bössan i säkert förvar och då vi seglar vidare får vi tillbaka vapnet.

Som tack för deras kraftfulla insats fick de dela på den 20 kilo stora spanska makrillen som låg orensad på akterdäcket. Tillsammans med ett stort fiskhuvud packades den stora fisken ner i svart sopsäck och alla marscherade snabbt iväg på kajen för att dela på presenten.

Efter vad vi förstod senare är negrerna förskräckta för att sätta sig i en dinge eller en liten båt, de flesta är helt enkelt rädda för havet.

De trodde att vi låg ute i hamnbassängen då vi anropade dom. Därför kom de snabbt då de fick veta att Albatross låg förtöjd intill Sealine.

I den inre hamnbassängen låg en gammal bekant för ankar S/Y Qvo Vadis, en femtio foot stor segelbåt med skepparen Piero Pierons ombord.

Senast vi träffades var i Franska Polynesien på ön Nuku Hiva.

Piero seglar ensam med sin stora båt och han hade nyligen fyllt 69 år. Han är född i Italien och på äldre dagar köpte han en lite ö i Grekland som hans hustru väl sköter om, medan han seglar jorden runt.

Piero har inte seglat den enklaste vägen. Rutten till Stilla havet gick via Sydamerikas sydspets genom Maghellans sund och den Patagoniniska skärgärden.

När Piero upptäckta Albatross tog han sin dinge och kom ombord för att hälsade oss välkomna till paradisön Rodriguez. Han var inne på sin fjärde vecka på ön och var väl bekant med många öbor.

De nyfångade Dorado fisken fileade Janne och tillredde en förträfflig fisk middag som vi tillsamman med Piero och tyskarna Birgit och Dirk avnjöt i sittbrunnen ombord på Albatross.

Piero hade checkat ut Qvo Vadis under lördag förmiddagen för att segla direkt till Sydafrika med start vid soluppgången på söndagen.

Vi tog farväl och nästa gång vi träffas på vår seglats till Europa borde vara vid jultid i Cape Town.

Rodriguez ligger rakt öster ut i Indiska Oceanen från den afrikanska ön Madagaskar och ingår i Republiken Mauritius. Den populära semesterön Mauritius ligger sextio landmil väster ut från Rodriguez.

Ön var tidigt känd av araberna där den ingick som en del i deras handelsväg längs den Afrikanska ostkusten.

Portugisen och navigatören Fernandez upptäckte ön 1507. År 1601 kom det holländska skeppet Duifje och tog över ön och i slutet av 1600-talet var det en ständig kamp emellan holländarna och fransmännen om herraväldet.

Ön användes som en provianterings ö där stora mängder färskvatten och

10 000 sköldpaddor om året togs ombord på fartygen som trafikerade rutterna till Indien.

Under 1700- talet krigade fransmännen ständigt emot engelsmännen och först 1794 ockuperades ön av engelska trupper.

När slaveriet år 1814 avskaffades på öarna Mauritius, Réunion och Seychellerna förflyttades huvuddelen av de frigivna slavarna till Rodriguez där de fick en fast bostad och en bit land som de kunde leva på.

Öns västra sida är mycket bördig och då de från sydost kommande väder systemen passerar den 400 meter höga bergskammen utfälls det åtråvärda regnet.

Odlingarna består av mycket små åkerlappar, vackert belägna på bergsslänterna, där det odlas tropiska frukter, kryddor och grönsaker. Dessa godsaker smakar förträffligt då allt är ekologiskt producerat, förädlade frukter, grönsaker och konstgödning känner man inte till.

1992 bildades republiken Mauritius och idag bor det 37 000 innevånare på ön Rodriguez. Sedan 2002 har ön en större lokal bestämmande rätt och med ett eget budgetansvar.

Huvudspråket är kreol, men de flesta talar även franska och engelska.

96 % av befolkningen har sitt ursprung i kreol och 4 % är kineser, indier och européer.

Det berättas allmänt om ansvarsförhållandena emellan de olika folkgrupperna där indierna har hand om affärerna, kineserna sköter bankväsendet och kreolerna ser till att hålla nativiteten på en kraftfullt hög nivå.

Se webb:
www.rodrigues-island.org
www.eucis.com/fwr
www.mysterra.org/reportage/rodrigues.html

Ännu en gång var det tid att ställa om klockorna ombord, GPS:N visade 63 grader ost, vilket innebar att timvisaren vreds tillbaks två timmar till arabisk normaltid GMT +4 timmar och till svensk normaltid +3 timmar.

Snabbt blev vi väl bekanta med vår granne fiskaren Dirk Krehl och hans fru Birgit Rudolph. För sju år sedan hade de för första gången kommit som turister till ön. De blev förtjusta i den fridfulla, lugna stämningen som råder på ön och alla hjälpsamma och trevliga människor.

På störten avvecklades allt som de hade i Tyskland och bosatte sig på ön och startade firman BDPM Fishing CO LTD samt köpte fiskebåten Sealine.

Verksamheten går bra och under säsongen oktober/november till april/maj är det oftast fullbokat på Sealine. De tar ombord sportfiskare från hela världen som har ett brinnande intresse för fiske och då framförallt att en gång i sitt liv fånga en jättefisk.

Fisket bedrivs med s.k. ”Trolling” där ett åtta tal stora fiskespön med jätterullar monteras på akterdäck och linorna med det färggranna dragen släpande efter båten i 6,5 knop.

Rekordfisken fångades för ett år sedan. En Blue Marlin på 250 kilo nappade klockan 8.00 på morgonen och först nästkommande morgon klockan 03.00 slutade kampen med den franske fiskaren som hivade ombord jättefisken på Sealines akterdäck.

Email till Dirk och Birgit: Birgit.dirk@internet.mu

Dirk har en fast anställd kapten på Sealine, Soudin som troget har följt Dirk i sju år, jobbar varje dag alla dagarna i veckan även under lågsäsongen. Soudin kommer strax efter klockan fem på morgonen då solen går upp. Då varmkör han de två Perkins dieselmotorerna och knäpper på stereon och kreolreggae musiken ljuder väl i högtalarna ombord.

Ombord på Albatross gnuggar vi då våra sömniga ögon och stiger upp.

Hälsar på Soudin och bjuder han på en kopp kaffe samtidigt som vi strax före tagit en lång morgonpromenad till den lokala bagaren och köpt fyra stora nygräddade painricher för 75 öre styck.

Dagarna börjar tidigt, vi följer solen och försommarvärmen tar hårt och oftast så är vi rätt slut efter att solen gått ner vid åttatiden på kvällen.

Under dagens arbete har vi skitroligt tillsammans med Dirk, som tidigare varit officer i tyska marinen och har mycket militärblod i sina ådror. Hans far var överste och kämpade tillsammans med Rommel under andra världskriget och hans farfar var guvernör före första världskriget i den tyska kolonien Västafrika, numera Namibia.

Varje dag garvar åt hans tokiga militärhistorier där han med sin eleganta skådespelare talang härmar och driver med alla tokiga och pedantiska tyska militärer samtidigt som den tyska marschmusiken högljutt stålar i högtalarna ombord på hans Sealine.

Den långa seglatsen från Australien har tagit hårt på Albatross utrustning. Av Dirk och Soudin fick vi enormt mycket hjälp. I dessa samhällen är det inte så enkelt som hemma att få professionell hjälp. Här gäller det att ha ett stort kontaktnät och det har dessa fiskare.
– Vindrodret fick vi svetsat och svarvat
– Bränslesystemet till den lilla dieselgeneratorn byggdes om och en ny dieselpump monterades
– Alla infästningarna och riggen kontrollerades
– Wiren som är monterad mellan kölen och botten på roderstocken, linstopparen, hade korrigerat bort i presshylsorna. Ny wire monterades

På växningen på skrovet började bli besvärande, därför packades dykareutrustning upp och hela skrovet skrapades rent för att komma upp i maximal fart på vår nästkommande etapp till Sydafrika.

Efter att vi jobbat ihållande ombord på Albatross under en vecka blev vi utbjudna av Dirk för att följa med på säsongens premiärtur för att testa Sealines utrustning och motorer.

Tidig lördag morgon kastade vi loss tillsammans med Dirk, Soudin, Francis, Gorge och Renée alla lokala erfarna fiskare. Sju stora fiskespön monterades upp på akterdäck och väldiga fiskkrokar hängdes ut. Som vanligt lyste solen på det klarblåa himmeln och en lätt nordlig vind svepte in över korallrevet, ett ideal väder för en lyckad fiske dag.

Soudin styrde ut på öppet hav mellan Middle Ground och Flat Coral Reef, när vi ångade fram mitt i sundet började en av fiskrullarna att skrika ut sin smärta, mycket lina löpte ut. Janne fick äran att direkt sätta sig i stolen på styrbordssidan och fiskespöet flyttades snabbt till infästnings röret som satt väl förankrat i stolens mitt. Soudin drog ner på farten och Janne började veva in fångsten.

Svetten rann häftigt längs Jannes ansikte, en enorm kraftmätning startade nu mellan fisken och fiskaren. Efter att han vevat in tio meter lina tog fisken ett kraftigt ryck och simmade ner i djupet, ytterliggare lina löpte ut. Dragkampen pågick en halvtimme tills fisken och fiskaren var helt utmattad och med hjälp av huggkroken kunde Renée hiva ombord en 25 kilo stor spansk makrill som omedelbart hamnade i fångstlådan under durken, där den fick sprattla lite till.

När vi låg tvärs Grande Baie började rullen på babordssidan och tjuta.
– Carl, nu är det din tur! Ropade Dirk.

Snabbt klättrade jag ner från övre soldäck och Gorge placerade resolut fiskespöet emellan skrevet på mig, där jag för första gången satt på en proffsig sportfiskarestol.

En intensiv kamp startade, en match mellan den vilt stridande fisken som febrilt kämpade i de kraftiga dyningarna som rullade in.

Jag vevade och vevade, samtidigt löpte det ut mer lina än vad jag lyckades få in.

Mjölksyran i högerarmen började ge sig till känna samtidigt som jag i takt med dyningarna lyfte spöet med vänster näven för att få möjligheter och veva in någon meter lina stred jag våldsamt och efter en dryg halvtimmes strid lyckades Gorge träffa fisken med den sylvassa huggkroken och svepa ombord den 28 kilo stora Doradon.

Totalt lyckades vi fånga sex stora fiskar som Janne och jag fick äran att håva in.
– Spansk makrill 25 kilo
– Dorado 28 kilo
– Gul Tonfisk 10 kilo
– Barracuda 8 kilo
– Dorado 24 kilo
– Dorado 31 kilo

På seglatsen tillbaks till Port Mathurin satt Janne och jag tillsammans med skeppsredaren Dirk på soldäck och läppjade på vars en stor Phoenix pilsner samtidigt som vi beundrade ön Rodriguez i fjärran  med det omgivande stora korallreven där Indiska Oceanens väldiga dyningar bröt och det mörkblåa havet övergick till den behagliga turkosblåa färgen.

Båda var vi väldigt stolta över att vi numera kunde titulera oss storsjöfiskare.

Vid det smala sundet i korallrevet in till lagunen utanför Mourouk Ebony Hotel mötte vi den 32 foot stora fiskebåten Blue Dynamit med fyra italienska gäster ombord, de meddelade oss på VHF: n att dom hade fått ett ”fel skär” på en kraftig våg och då blev det tvärstop. En av kunderna föll omkull och bröt benet.

Kort därefter kom Blue Dynamit in en jättedyning som växte till en åtta meter hög våg då den bröt. Ofantliga krafter bildas och den 32 foot stora båten hade inte något och sätta emot när den som en pingpong boll rullade med vågen upp på korallrevet. Överbyggnaden skalades totalt av en gäst bröt armen och den tredje hamnade i lådan där fiskedragen lagrades. Han fick nio stora Rapala drag som krokade sig fast i bröstkorgen. Besättningen och en gäst klarade sig helskinnad från rundturen i ”tvättmaskinen”.

Tillsammans med besättningarna på en engelsk och USA segelbåt tog vi en rundtur på ön där färden gick på de små krokiga vägarna som löper längs den 400 meter höga ryggen och ner till de pittoreska små byarna intill kustlinjen där korallreven ofta bildar små laguner.

Turistindustrin på ön är mycket liten och prisnivån är låg, de flesta hotellen består ofta av små familjepensionat dock finns det två lyxhotell Cotton Bay Hotel och Mourouk Ebony Hotel som ligger på den södra kusten.

Se webb:
www.cottonbayhotel.biz
www.mouroukebonyhotel.com

Ett tragiskt missöde inträffade ombord på den sydafrikanska segelbåten S/Y Carefree, som på sin färd jorden runt var på väg hem till Sydafrika från Chagos Island.

Besättningen bestod av man och hustru.

Tidig morgon väntade frun på sin man i sittbrunnen, det var vaktombyte men han kom inte upp. Då hon gick ner i båten för att väcka han fann hon sin man död på toaletten.

Frun greps av panik för hon kunde inte segla båten själv. Skeppets position var 200 nautiska mil nordost Rodriguez. På SSB-radion lyckades hon komma i kontakt med den australiensiska sjöräddningen. Australiensarna kontaktade direkt sina kolleger på Mauritius som omgående beordrade lastbåten Mauritius Pride som trafikerar sträckan Mauritius – Rodriguez att genast undsätta S/Y Carefree.

Mauritius Pride avbröt omedelbart sin urlastning i Port Mathurin på Rodriguez och gick direkt ut till den nödställde. Efter 21 timmars gång nådde hon fram och försökte få ombord änkan, men hon nekade att lämna sin döde man ensam ombord.  Mauritius Pride fick över en tross och tog segelbåten på släp. En mycket riskabel bogsering i den grova sjön, med stor risk att segelbåten går fel i sjöarna och försvinner i havsdjupet.

Räddningsaktionen lyckades och S/Y Carefree kunde förtöja till kaj i Port Mathurin efter trettio timmars gång i grov sjö.

Den 64 årige sydafrikanen hade avlidit av en hjärtattack.

Genom Dirk och Birgit blev vi bekanta med många öbor. En dag gästades Albatross av Johnson Roussety som är partiledare för oppositionspartiet på ön.

För första gången var han ombord på en svensk seglare och var mycket imponerad över Albatross som han sa :
– A rely good ocean sailor

Som tack för vår gästfrihet bjöd han oss på en biltur på ön. Johnson hämtade upp oss i sin nya Toyota pickup och tillsammans med hans partivänner Peter och Emmanuel gjorde vi ön. Där vi träffade många intressanta människor och fick beskåda många sevärdheter.

Dagen avslutades på en liten restaurang med mycket god ”plockmat”.

Krögaren James Beave

Snack Le Coco-Restaurang

Riviere Cocos

Här blev vi bjudna på Rodriguez delikatesser
– Salad d’ ourites (Bleckfisksalad)
– Kono Kono (Havssnäckor)
– Mine frites (Ris och majs)
– Pore Ro^h
– En mängd grillade och skivade smakbitar på gris, ox , får och getkött

Johnson bjöd även in oss till ett möte i det lokala parlamentet. För första gången på 2,5 år fick vi klä upp oss med lite elegantare kläder och slips. På gångvägen till parlamentet var det många som höjde på ögon brynen när vi båda välklädda och stolta promenerade till mötet för att hälsa och presentera oss för de tjugo parlamentsmedlemmarna.

På ön byggs det en ny kraftstation på 3,8 MW bestående av två dieselmotorer av fabrikatet MAN BW som är tillverkade i Danmark. De danska företaget BWSC i Köpenhamn utför installation och driftsättningen.

Paul-Arent Ilsöe som är montage ledare bjöd in oss till ett studiebesök på anläggningen. Här fick vi en mycket intressant förevisning om hur en supermodern kraftstation fungerar. Där diselmotorerna var några nummer större än vår lilla Volvo Penta.

Som tack bjöd vi in
– Paul-Arent Ilsöe
– Nils Storgaard
– Rene Schauer
– Morten Polmann
– Nina Ness
– Steinar Haugland
– Annick Russety

till Albatross där vi serverade en läcker fisksoppa tillredd på enbart lokala fiskar och med färska grönsaker från ön och dagen till ära hissades den danska gästflaggan. Tyvärr kunde vi inte hitta den norska ombord.

Tillsammans med våra skandinaviska vänner hade vi en trevlig kväll där alla var intresserade av vår långa färd på oceanerna och gästerna berättade om sina erfarenheter, då de installerar dessa stora dieselmaskiner ”World-Wide”.

Sista helgen åkte Janne på en vildmarkstur i en mindre motorbåt på de omkringliggande småöarna där han tillsammans med Chrisoffer och Renè fiskade och snorklade i de omkringliggande reven.

Jag valde att vara tillsammans med våra nya skandinaviska vännerna.

Den sista veckan före månadsslutet är det avlöning på ön.

Det började med fiskarna på måndagen, följt av pensionärerna på tisdagen, övriga jobbare på onsdagen. Körerna till bankerna var långa varje dag och på det små och anspråksslösa pubarna började kalaset då alla fiskarna sköljde in häftigt med start måndag eftermiddag och de övriga anslöt efterhand som de fick sin lön.

Gillet pågick under hela veckan och det gjordes inte många knop på jobben där snackades det mest och då pubarna vid middagstid öppnade startades en ny runda.

Efter helgen hade de flesta betalt sina skulder och spenderat sin lön. Långsamt, långsamt började arbetena komma igång och det upprättades en ny sida i kredit boken hos kineserna och indierna som äger de flesta butikerna och pubarna.

Före vår ankomst till ön hade vi planerat en veckas uppehåll. Efter nu drygt fjorton dagars besök på ön tar vi farväl till alla våra nya vänner och den fantastiskt fina natur som finns och omger ön.

Helhjärtat rekommenderar vi andra att besöka Rodriguez, en ”Edens Lustgård”.

Share

Leave a Reply