Loggbok för S/Y Albatross 2004-11-04

Loggbok för S/Y Albatross 2004-11-04

 

Datum 2004-11-04 2004-11-06
Rutt Port Mathurin, Rodriguez, Maur St. Pierre, Réunion, Frankrike
Position 19 40 270 S
63 25 220 E
21 20 683 S
55 28 585 E
Väder Soligt 

26

SE 12-25 m/s 

1029 mmbar

Distans 522
Erfarenhet

I gryningen denna torsdag morgon väcktes vi av två officerare från Rodriguez kustbevakning. De skulle kontrollera att utchecknings handlingar var i ordning och namngiven besättning var ombord. Snabbt genomsöktes Albatross och efter att de stämt av passen mot deras noteringar fick vi klartecken för avgång.

När knektarna hade lämnat oss tog vi det med ro, först framåt förmiddagen hade vi planerat att avgå mot vårt nästa mål St Pierre som ligger på den södra delen av den franska ön Réunion. En sträcka på cirka 500 nautiska mil.

Den populära semesterön Mauritius har vi valt att inte gå in till.

På Albatross styrbordssida låg Christoffers 15 foot stora motorbåt förtöjd. Det var Christoffers båt som Janne hade gjorts sin ö tur med under den senaste weekenden.

När vi spisade vår frukost i sittbrunnen kom Christoffer för att besiktiga skadorna på sin motorbåt. Under deras rundtur i det yttre korallrevet på den östra sidan av ön var de tvungna att gå ut från den inre lagunen till öppet hav, en korts sträcka på en halv nautisk mil, för att därpå gå in i en ny lagun.

Vid passagen till öppet hav stötte de på en jättevåg som bröt med full styrka och träffade skrovet och vattenfyllde båten. Snabbt pumpades båten läns och med de båda 160 hästar motorerna på fullvarv kunde Christoffer i nästa vågdal styra in kanalöppningen till den andra lagunen. Väl inne på det lugna vattnet i lagunen kunde den lite smått vimmelkantiga besättningen pusta ut.

Först då de kom tillbaks till Port Mathurin upptäckes skadorna på skrovet. Mitt på babords och styrbordssidorna hade skrovet spruckit. Skadorna var så allvarliga att det var risk för att båten skulle delas på mitten, därför skulle Christoffer snarast försöka ta upp sin motorbåt på land för reparation.

Skadan visar vilken oerhörd kraft det finns i dessa brottsjöar som bildas när dyningarna närmar sig land. De hade tur som klarade sig helskinnade igenom brottsjön.

Klockan 11.00 lossades förtöjningstamparna och Albatross gled ut i hamnbassängen och storseglet sattes på det andra revet. På piren stod alla våra nya vänner och tog farväl och önskade oss en lycklig resa hem till Sverige.

Med presenten som vi fått av Dirk, den gamla tyska marinflaggan från 1905 hissad i spinnakerfallet stävade vi ut i kanalen mot English Bay.

En stolt Dirk stod i stram givakt på kaj och gjorde honnör ikläd vår gåva till honom, en gammal tysk kaptensmössa utsmyckad med mycket guld.

Mössan var han kolossalt stolt över, som Birgit hans fru sa:
– Han tar aldrig av mössan, han till och med sover med skärmmössan på huvudet

En kraftig ostlig vind for fram in över den öppna sjön vid Maturin Bay och med den revade storen och under motorgång gick vi ut mot Western Pass. Där sattes mesan, stag och klyvare seglen och vi la oss på kursen 254 grader mot den sydostliga udden på Réunion. GPS:N visade 470 nautiska mil till nästa waypoint.

Fisklinan hivades ut och på en bra slör gjorde Albatross drygt sju knop.

Härlig segling, ännu en gång var vi på väg mot ett nytt okänt mål.

Efter en timmes gång slamrade den numera kantstötta och slitna pilsnerburken, som fungerar som larmanordning till fisklinan. En fyra kilo stor och välväxt tonfisk bärgades.

En fin och läcker middagsmat var nu säkrad för vår överfart.

Både Janne och jag hade en aning huvudbry med vår navigation.

GPS:N visade 274 grader, 20 grader mer både för bäringen från eget fartyg till destinationens waypoint och fartygets kurs.

Jämfört med 254 grader, den kurs och bäring som Navtext instrumentet och datorns navigationsprogram visade.

Aldrig hade vi haft en sådan kraftig missvisning, trots att vi nu snart har seglat jorden runt.

Efter mycket diskuterande och tester lyckades vi finna ”felet”.

I västra Indiska Oceanen är den magnetiska missvissningen cirka -20 grader.

I GPS-navigatorns huvudmeny rubrik ”Plotter setup” och underrubrik

”BRG Ref ” (bäringen från eget fartyg till destinationens waypoint) finns två alternativ att välja på:
– ”Mag” (Magnetisk) eller ”Tru” (Sann)

”Mag” (Magnetisk) var vald, alltså visade GPS-navigatorn den magnetiska bäringen och kursen samtidigt som Navtexten och datorprogrammet alltid indikerar ”True” (Sann) bäring och kurs.

Numera är ”True” (Sann) bäring och kurs inprogrammerad i GPS-navigatorn, som är av fabrikatet Furuno typ GP-31.

Den kraftiga ostliga vinden bestod och under det första dygnet kunde vi logga 167 nautiska mil, en distans som vi var mycket nöjda med.

På natten mot lördagen passerade vi södra delen av semesterön Mauritius på en distans av 30 nautiska mil.

Ön Réunion med den aktiva vulkanen Piton de la Fournaise som stiger 2631 meter upp över havet siktades i väster klockan 06.00 på söndag morgonen.

En fantastisk snabb segling hade vi genomfört, nu var vi säkra på att kunna segla i dagsljus in till hamnen i St. Pierre.

På en distans av fyra nautiska mil seglade vi längs sydkusten och beskådade en mycket grön ö med avbrott för enormt breda och djupa raviner som löper knivskarpt uppe ifrån vulkantoppens dryga två tusen meter ner till havet.

Längs kusten tilltog vinden och gick upp i stormstyrka, byarna låg på omkring 25 meter i sekunden och havets vågor växte kraftig. Vågbergen bröt ofta och fyllde sittbrunnen, havet var väldigt aggressivt emot oss. Under vår långa jordenrunt- seglats har vi inte haft så intensiv och grov sjö som vältrat sig över mantåget.

Strax efter klockan tio siktades hamnen i St. Pierre. Av Roger på den brittiska skonaren Irena hade vi fått en enkel handskiss på hamnen och inloppet efter den ostliga vågbrytaren samt en waypoint mitt i inloppet.

För att få inseglingsinstruktioner till hamnen kallade vi upp hamnkapten i St. Pierre på VHF-radion och han bad oss gå över till kanal nio. Men där återkom han aldrig, hans engelska var inte speciellt bra troligen stängde han av sin radio för han svarade inte på våra fortsatta anrop på kanal 16.

Någon mil ut till havs styrdes Albatross upp mot vinden, med havet vilt fräsande omkring oss lyckades vi få ner storen och mesan seglet och med full kraft på maskin styrdes hon upp mot hamninloppet.

Janne styrde och jag stod fastklamrad med min säkerhetslina väl förankrad i mesanmasten och ropade och ömsom skrek ut styrorderna till Janne samtidigt som jag med kikaren försökte hitta någon enslinje in i hamninloppet.

Indiska Oceanen visade sig nu från sin värsta sida i en våldsam kamp försökte vi bemästra sjön som stridslystet sköljde över oss.

Inloppet var mycket smalt cirka femtio meter och kringgärdades av ett förrädiskt korallrev på babordssidan och på styrbordssidan en pirarm där vågorna övergick till höga vattenkaskader då de träffade revet och piren.

Första försöket att tränga in i hamninloppet misslyckades, Albatross kom väldigt nära korallrevet och omgående gick vi ut på kontrakurs med allt vad Volvo Pentan orkade med.

Vi hade gått för långt på den första enslinjen.

Det var ytterliggare en enslinje som stod inne i hamninloppet och som vi tidigt skulle ha gått över på.

Nytt försök och nu med full maskin och med sikte på den inre enslinjen lyckades vi passera nålsögat och komma in på lugnt vatten i det smala hamninloppet.

En härlig känsla infann sig, med enbart stormvinden i ryggen passerade vi inseglingsrännan till den inre hamnbassängen.

Den första flytbryggan på babordssidan var avsedd för gäster och på den yttersta platsen mot inseglingskanalen stod Hasse Faber, som var ensamseglare på den svenska båten Born Free från Stockholm.

Hasse markerade en plats till oss och Janne styrde resolut upp mot bryggan i stormvinden och jag lyckades få i land en tamp i fören som Hasse skickligt förtöjde. Därefter kastade jag en aktertamp till en fransman som snabbt returnerade ändan till mig. I den starka vinden la jag tampen på styrbordsvinschen och spelade sakta i Albatross till brygg armen.

Den dramatiska inseglingen hade lyckats!

Efter 71 timmar och en seglad distans på 522 nautiska mil med en snitthastighet på 7,35 knop låg Albatross säkert förtöjd i en ny hamn, St Pierre på ön Réunion som ingår i Europeiska Unionen EU.

 

Share

Leave a Reply