Loggbok för S/Y Albatross 2004-11-06

Loggbok för S/Y Albatross 2004-11-06

 

Datum 2004-11-06 2004-11-21
Rutt St. Pierre, Réunion, Frankrike
Position 21 20 683 S
55 28 585 E
Väder Soligt 

25

SE 0-26 m/s 

1029 mmbar

Distans
Erfarenhet Vinet är livet! Uttalat av en vis fransman Gérard Galloni

Förtöjningstamparna var spända som fiolsträngar och stormvinden tryckte hårt på Albatross och flytbryggan följe väl med sjön som stormen drog upp i den inre hamnbassängen.

Det var roligt att träffa en svensk i denna stora ocean, Hasse Faber på Born Free från Stockholm hade vi tidigare pratat med över SSB-radion då vi seglade innanför det Stora Barriärrevet i Australien.

Efter denna nervpirrande insegling till St. Pierre var det skönt att ligga säkert förtöjd i hamn och vi bjöd genast ombord Hasse för att ta en gemensam angöringssnaps samtidigt som vi knäckte några källarkalla Phoenix pilsner från Rodriguez.

Entusiastiskt berättade vi alla om våra seglingsäventyr, tillsammans hade vi en behaglig lördag eftermiddag i sittbrunnen ombord på Albatross.

Hasse seglade ensam med sin 39 foot stora ketchriggade segelbåt och han hade seglat ut från Sverige på sommaren 2000.

Under drygt ett år hade han gjort ett avbrott på sin seglats jorden runt. I Nya Zeeland mönstrade han ombord på lyxkryssaren Norwegian Star

se webb: www.ncl.com

Och tog hyra som el-chef, för att förstärka sin reskassa.

Färden med lyxkryssaren gick under året till Fanning Island i Kiribati från Hawaii.

Fartyget hade 2500 gäster och besättningen uppgick till 1100 och kom från 56 olika nationer.

Hasse trivdes bra med sitt jobb ombord på Norwegian Star där han ansvarade för den totala eldriften ombord som uppgick till 57,5 MW. Där propellrarna drevs av 2 stycken elmotorer à 19,5 MW och 3 stycken bogpropellrar à 2,4 MW.

Hasse är nu på väg hem till Sverige via Sydafrika.

I skymningen promenerande en äldre man på kaj och med bestämda steg satte han kurs mot Albatross där den svenska flaggan flaggade stilfullt i mesanmastens topp.

Gérard Galloni som var född i Frankrike och hade bott i Sverige i trettio år såg för första gången i St. Pierre två segelbåtar från hans gamla hemland.

På perfekt svenska hälsade Gerhard oss välkomna till Réunion och vig som en atlet hivade Gérard sig över mantåget och kom ombord.

Nu hade den svenska kolonien snabbt vuxit till fyra svenskar.

Begeistrat berättade pensionären Gérard sin långa och intressanta livshistoria samtidigt som Janne tillredde en god fiskmiddag. Gerhard hade bott på ön under fjorton år och omgående blev han framröstad till vår lokale guide och tolk.

Under sina trettio år i Sverige hade han jobbat som kypare på de flesta av lyxkrogarna i Stockholm och han var en duktig berättare. Vi fick lyssna på många roliga historier från restaurangbranschen i Sverige och Frankrike.

Gérard deserterade från sin militärtjänst i franska armen i början på sextiotalet då han fick en förflyttningsorder till det grymma frihetskriget i Algeriet.

Först hamnade han i Hamburg och sedan tog han sig vidare till Köpenhamn, för att ta en båt till Island, som på den tiden var en frihetsstat för franska desertörer.

Men i Köpenhamn träffade han en svensk flicka som han följe med till Stockholm, men kärleken tog snabbt slut. Under de första åren jobbade han som diskare och efter några år fick han ett svenskt främlingspass. Gifte sig och fick åtta barn. I slutet av åttio talet fick han astma och fick då rådet av läkaren att försöka bosätta sig i ett varmare land, därför hamnade han i Réunion.

Gérard ställer gärna upp och hjälper svenska turister, kontakta han på adressen:
Gérard Galloni
94 Bis Rue Francois de Mahy
Les Foulards Apr 32
St Pierre
Rèunion

Telefon 0033 692 12 21 59

Stormen höll ett järngrepp om ön och även på söndagen angrep de vildsinta sjöarna pirarmen och över korallrevet övergick det turkosblåa havsvattnet till ett vitt besinningslöst skum.

På söndag förmiddagen lyssnade jag på VHF-radion kanal 16 där den amerikanska segelbåten S/Y Altair uppjagat anropade hamnkapten i St. Pierre.

Hamnkapten svarade som vanligt inte. Jag gick in och ropade upp Altair och bad de gå över till kanal 9.

Paul Baker och Suzette Connolly från Seattle seglar med sin 35 foot stora båt jorden runt och vi har träffats flera gånger under våra seglatser.

Det hördes tydligt på Suzette att stämningen var en aning upprörd ombord. Storm sjöarna angrepp dom gång på gång där de låg några nautiska mil utanför hamninloppet och de behövde inseglingsinstruktioner av hamnkapten.

Vis av den erfarenheten som Janne och jag hade då vi under lördagen seglade in gav jag dom instruktioner hur de skulle segla på de två enslinjerna och bad dom sätta full gas på maskinen.

Efter en kvart kom Altair in i den inre hamnen och jag hjälpte de att förtöja till flytbryggan.

Både Paul och Suzette var bleka om nosen och uppskattade hjälpen, med lite darr i stämman sa dom:

–         Vi fick enbart en chans och vi lyckades hålla oss på enslinjerna och med full maskin gå in i lä bak hamnpiren, tusen tack för hjälpen Carl!!

Alla världsomseglare är som en stor familj där alla hjälper alla och det med ett ohört stort engagemang.

Réunion är en fantastik fin ö som våra kusiner inom EU fransmännen har lyckats och hemlighålla.

Ön ingår som ett fullvärdigt landskap i Frankrike, liknande Skåne som ingår i Sverige där båda länderna är fullvärdiga medlemmar inom EU. Valutan är Euro och EU: s lagarna gäller på ön, samma som vi har hemma i Sverige. Det är fritt för oss EU medborgare att arbeta och bosätta oss här i Réunion.

Se webb: www.ilereunion.com/diaporama.htm

Inklarering för oss EU invånare gick mycket snabbt och enkelt. Hamnkapten tog kopia på Albatross registreringshandling och så var klareringen färdig.

Annorlunda var det för våra amerikanska vänner, där var det fullt pådrag med gendarmeriet och tullen.

Tillsammans med Hans och Gérard hyrde vi en liten Hyundai bil under tre dagar för att upptäcka denna förtjusande ö.

Tidig tisdag morgon kom Gérards kompis och levererade hyrbilen och vi gjorde upp hyran på 25 Euro per dag inklusive fria mil.

Därefter provianterade vi för dagens äventyr på det fräscha varuhuset Géant. Fyllde vi vår kylväska med franska ostar, skivad skinka, mineralvatten och den lokaltillverkade pilsner Fischer, läckra och nybakade bagetter samt några rödvinsflaskor av det välsmakande Baron d´Arignac 2003 som kostade 1,99 Euro per flaska.

Chaufförsansvaret hade vi dagen före lottat ut och jag fick äran att köra första dagen.

Den första färden gick på en serpentinväg som löpte upp i en imponerande stor ravin där vi följde floden St Etienne som rinner ut vid staden St Louise. Överallt odlades alla tänkbara tropiska frukter och grönsaker och naturen är mycket vacker likt ett alplandskap i Europa. I staden Cilaos på 2600 meters nivån kunde vi spana in öns högsta berg Piton des Nieges som ståtligt reser sig till 3069 meter.

Nästa dag styrde Hasse upp till den bördiga platån ovan St Pierre där den förträffliga vägen snabbt löper upp till 2000 meters planet, här är nederbörden lite rikligare och bygden är snarlik ett svenskt fjällandskap dock med en frodig grönska där tjuren Ferdinand behagligt vilar sig i skuggan under korkeken och njuter av den milsvida utsikten och där vindruvsodlingar väl dekorerar bergssluttningarna.

På nivån 2311 meter kunde vi blicka ut över ett stort månlandskap där den aktiva vulkanen Piton de la Fournaise sticker upp som en mäktig skorsten. För fjorton dagar sedan hade vulkanen ett utbrott och den glödheta lavan vältrade sig ner till havsnivån och brände ner all skog på sin väg ut i havet.

Ett tre meter tjockt lavatäcke vilade nu över kustvägen nummer 2. Där en ny väg var stakad ovanpå den varma lavan som fortfarande var het och där regnet snabbt förångades till en tät vattenånga.  Här gjorde vi ett uppehåll och sniffade på den svavelmättade luften och plockade några färska lavastenar.

Den tredje dagen torsdagen den 11 november tog vi oss väster ut där badstränderna var fyllda med helgfria fransmän som hade picknick och sökte skugga under palmerna.  Fortfarande firade fransmännen första världskrigets slut, den 11 i 11 klockan 11 år 1918.

Emellan hamnstaden Le Port och huvudstaden St Denis på den nordvästra sidan av ön löper en av världens dyraste motorväg cirka 14 kilometer lång. Vägen ränner längs kanten på havet uppbyggd på kraftiga betongkonstruktioner där berget knivskarpt har skalats av cirka 300 meter lodrätt upp i det fria, för att ge plats åt vägen. Imponerande anläggning där den franska ingenjörskonsten väl ger prov på att allt är möjligt och bygga.

St Denis ligger vackert på de nordliga sluttningarna och den gamla staden är väl bevarad där det är en fröjd att botanisera i den äldre franska kolonialstilen.

På söndagen bjöd Gérard hem det tre man starka svenskprotektoratet på lunch. Gérard bor i en enkel enrums lägenhet några kilometer upp på bergssluttningen i St Pierre, han äger inte någon spis, kylskåp eller TV.

Som han säger:
– Jag vill leva mycket enkelt och inte dra på mig för många fasta kostnader och i min riskokare värmer jag min mat

Här fick han visa upp sin kyparetalang, på bordet hade han stilfullt dukat upp alla tänkbara franska delikatesser med goda viner och läskande mineralvatten. Det blev en präktig långlunch, efter vi mumsat i oss alla godsakerna tog vi en lång promenad ner till hamnen och vilade våra ögon på den vackra tropiska solnedgången i sittbrunnen ombord på Hasses Born Free.

Som vanligt hade vi en del reparationer och underhållsarbeten som skulle utföras ombord på Albatross.

Däcket rensades på dingen som första gången packades ner under däck och Yamaha motorn placerade i den akterliga packlådan som frigjordes på det nerpackade 25 kilo tunga Bruce ankaret som vi hade bärgat i lagunen på Raroia i Franska Polynesien. Ankaret sålde vi till vår franske bryggranne för 100 Euro.

De två reservdieseldunkarna som hänger på mantåget tömdes och stuvades tomma ner i fören.

Segel säckarna med genakern och spinnakern packades ner i aktersalongen.

Vi förbereder nu Albatross för den 2500 nautiska mil långa seglingsetappen till Sydafrika, vi har planerat att segla direkt ner till Cape Town och runda Cape of Good Hope.

Seglingen kommer inte att gå via Durban, vi vill undvika den sydgående Agulhas strömmen som ligger mellan 2 till 5 knop och som kan ge 20 meter höga vågor vid kraftig sydvästlig vind.

En waypoint är lagd 200 nautiska mil utanför Madagaskars sydöstra kust därefter tänkte vi gå på en direkt kurs ner till latituden 37 grader syd och 20 grader öst och hålla oss under Agulhas Bank som snabbt grundar upp från det 5000 meter djupa havet.

Dessa farvatten kan också vara väldigt tuffa med mycket stark vind och grov sjö där den arktiska vattenströmmen kan krypa ner till omkring tio grader.

Därför städar vi bort alla onödiga prylar som ligger stuvade på Albatross däck, vi förbereder oss nu på en mycket, mycket tuff seglat ner till Cape Town och våra rustika sjöställ, raggsockor, vantar, mössor och stövlar ligger nu uppackade och redo för användning.

Share

Leave a Reply