Loggbok för S/Y Albatross 2004-11-22

Loggbok för S/Y Albatross 2004-11-22
Loggbok för S/Y Albatross 2004-11-22 

Datum 2004-11-22 2004-12-11
Rutt St. Pierre, Réunion, Frankrike Cape Town, Sydafrika
Position 21 20 683 S
55 28 585 E
33 55 198 S
18 26 543 E
Väder Soli/moln 

16

O/NO 0-25 m/s 

1028 mmbar

Distans 2594
Erfarenhet

Dag 13 Söndagen den 5 december 2004

En rustik nordlig vind tog greppet om Albatross där hon forsade fram på vågtopparna och gjorde 7,5 knop.

Äntligen började mail funktionen fungera och vi kunde plocka ner nya väder fax.

Det djupa lågtrycket väster om Cape hade ändrat bana och driver öster ut och höll nu Cape West i en gastkramning, där det varnas för vindar på över 25 meter i sekunden. ”Cyclonic” som Navtexten benämner situationen.

Vi följer med spänning utvecklingen, eventuellt får vi ändra vår kurs till sydlig för att komma ifrån ovädret.

Dag 14 Måndagen den 6 december 2004

Hans på Born Free har kommit lyckligt fram till Ricards Bay och ligger nu säkert förtöjd tillsammans med ett femtontal andra segelbåtar som är på väg och runda Godahoppsudden.

Längs kusten vandrar det en mängd lokala lågtryck som ger sydvästliga kulingvindar. Därför ligger det mängder av segelbåtar och väntar på bättre väder i hamnarn i Durban, Est London och Port Elisabeth.

Vi har cirka 900 nautiska mil till Godahoppsudden. Den svåraste sträckan där vi skall passera Agulhas strömmen har vi framför oss och försöka gå i den 3000 meter djupa rännan söder om Agulhas banken, vi ber till vädergudarna om bra väder.

Det djupa lågtrycket i Cape West har satt fart mot sydost och till vår stora glädje kan vi nu blåsa den faran över att hamna mitt i ovädret.

Olyckligtvis är det i Sydatlanten på gång ett nytt lågtryck med riktning till våra farvatten.

Klockorna ombord vreds tillbaks två timmar till södra Afrikas normaltid. Nu har vi +2 timmar till GMT och +1 timme till svensk normaltid, sakta men säkert stävar vi hemåt.

Dag 15 Tisdagen den 7 december 2004

I en ostlig kuling seglar vi en bra slör på, Albatross forsar fram med dryga 7 knop under en mörkgrå himmel och det kommer lite regn emellanåt.

Under vår långa jorden runt färd har vi varit förskonade från kraftiga och långvariga regn, endast korta men intensiva regnskurar har vi kommit in i s.k. Squalls.

Vid lunchtid gick vinden ner till stiltje och vi rullade med på den grova sjön.

Som en blixt från en klar himmel dundrade det in en kraftig sydlig vind som direkt gick upp i kulingstyrka.

Vi skotade snabbt om alla seglen till kryss.

Mesanseglet togs ner och storen reducerades till det tredje revet, när segelsättningen var färdig var vinden uppe i stormstyrka 23 meter i sekunden och regnet vräkte ner.

Havet liknade en häxkittel, där de ostliga kulingvågorna inte hunnit lägga sig och de sydliga monstervågorna som drog över oss fick havet att koka.

Albatross hade stora svårigheter och få ordning på de inkommande sjöarna som bara vräkte över oss, hon grävde ner peket och fören alldeles för ofta.

Beslutet var enkelt:

-Vi drejar bi och tar det med ro!

Stagseglet skotades upp på lovart sidan och rodret låstes mot lovart. Mesan seglet var redan nertagit och med storen i tredje revet balanserade vi in Albatross genom att rulla in det fel skotade stagseglet och skotningen på storen tills hon låg cirka 30 grader mot brottsjöarna och vinden.

Albatross rättade sig efter sjön likt en kork som följsamt rullade med de böljande djävuls vågorna.

Både Janne och jag kunde nu pusta ut, inte desto mindre en aning omtumlade. På GPS: N sattes MOB för att kontrollera hur mycket vi driver och i vilken riktning samt startade blåljuset på mesanmastens topp, därefter drogs luckorna igen och vi gick tryggt till kojs och sov.

Vindgeneratorn roterade som ett reaplan och generatorn alstrade tillräckligt med elenergi till det 50 watt starka rotationsljuset som svepte ut sin intensiva ljuskägla, liknande en fyr, över Indiska Oceanen och markerade väl Albatross läge. Där hon drev med i stormens gastkramning.

Vi sov gott i detta fruktansvärda oväder och klockan fem på morgonen gick vinden ner till cirka 20 meter i sekunden och sjöarna låg i fas med varandra.

Seglen sattes för kryss och äntligen kände vi igen Albatross där hon elegant kryssade sig framåt i de stora vågorna med sju knop, där sjöarna vrålade ut sin aggressivitet och sjöskummet yrde omkring henne.

Fantastisk bra segling, vi vill jämföra Albatross med ett robust vikingaskepp som välbalanserat tar kampen med dessa mäktiga oceaner. Båtbyggarna på Orust har en grundmurad, långvarig och gedigen erfarenhet av att bygga sjövärdiga och säkra segelbåtar.

Vi förärar Hallberg & Rassy varvet med en god tanke.

Dag 16 Onsdagen den 8 december 2004

Under tisdags eftermiddagen la det 28 timmar långa ovädret sig, vinden gick ner till behagliga fem sekundmeter från syd. Vi fortsätter på vår kryssbog med siktet inställt på Agulhas banken. Väderprognosen spår bra väder fyra dygn framåt. Vi tar nu chansen och gena över Agulhas bank och sparar därmed 300 nautiska mil.

Nätterna börjar bli kalla, den sydliga vinden driver upp kall luft från Antarktis.

Sjöställ, mössa och stövlar håller oss varma.

Dag 17 Torsdagen den 9 december 2004

Dålig vind, startade motorn och vi gick med 8 knop över grund, genom vattnet stävade Albatross med 4 knop.

Äntligen har vi kommit in i Agulhas strömmen som knuffar oss framåt med 4 knop, till skänks.

Väderprognoserna spår svaga sydostliga vindar fyra dygn framåt.

Idealiskt vi hinner att runda Godahoppsudden före nästa oväder som är på gång ute i Sydatlanten.

Till Cape Town har vi nu cirka 300 nautiska mil.

Under onsdagseftermiddagen kom det upp en stort militär grått RoRo skepp på vår babordssida. Kallade upp henne på VHF-radions kanal 16. Till vår stora förvåning svarade kapten.

Det var ett USA RoRo skepp som tillhörde amerikanska marinen och fraktade militärutrustning världen över. När jag frågade om skeppets namn svarade kapten att det var hemligt. De var på väg från Richards Bay till USA.

Vi berättade om vår seglats och en sådan seglat hade kapten ofta drömt om att få göra. Men han var nöjd med sitt jobb fyra månader till sjöss därefter var han fri i fyra månader.

Frågade om han hade såg oss på sin radar.

– Visst vi hade en bra indikering på er på 15 mils avstånd och fortfarande har vi ett bra eko som ligger på 2,85 nautiska mil från oss.

Tryckt och veta att Albatross syns bra på radarskärmarna.

Kapten önskade oss lyckas till på vår färd hem till Sverige samtidigt önskade vi hela besättningen god jul.

I skymningen siktades en stor röd boj. Då Albatross gick för motor var den enkelt och styra fram till bojen. Janne fiskade upp den och tillsammans hivade vi in ett hundratal meter prima femton millimeters tre slagen lina. Ändtampen var avsliten, vilket tyder på att ett större fartyg hade korsat långrevet.

Bojen var tillverkad i Norge och var av bästa kvalité och hade en diameter av 600 millimeter.

Bra, nu har vi ytterliggare en bra fender som väl kompletterar den röda radiobojen som vi hittade drivande i Raroia i Franska Polynesien.

Av tampen tillverkade vi ett tiotal  prima förtöjnings rep där vi splitsade ögon splitsar i ändarna.

När mörkret föll kom det upp en väldig fullastad bulk båt från Ricards Bay, som skar vår kurs därefter girade den och satte kurs rakt mot vår för. Under några spännande minuter följde vi den i mörkret och ställde oss frågan:

– Va fan håller hon på med?

Kallade upp henne på VHF-radion och ställde samma fråga.

Omedelbart girade hon styrbord och stävade österut i natten.

Vi ligger nu cirka trehundra mil utanför Ricards Bay. Hamnen är mycket stor, varje dag anlöper 7 stycken stora bulk båtar och lika många lämnar hamnen fullastade med kol och aluminium. I området finns världens största kolgruva.

Klockan 4.00 på morgonen kom vinden och efter 20 timmars motorgång var det skönt att stänga av Volvo Pentan och skota seglen för en läns.

Dag 18 Fredagen den 10 december 2004

Möter en tankbåt där namnet FORMOSA lätt kunde tydas på långsidan.

Kallade upp henne och en trevlig Kina kapten svarade. Skeppet var på imponerande 285 000 ton och var på väg från Venezuela till Japan där hon skulle lossa sin last av råolja. De beräknade att angöra  Japan om 36 dygn.

Kapten önskade oss lycka till på färden.

Seglar nu på Agulhas Bank med cirka 70 meter vatten under kölen.

Trafiken är intensiv, möter många skepp som är på väg från Atlanten och upp i Indiska oceanen på sin väg till Asien. Den motsatta trafiken till Sydatlanten seglar i strömfåran söder om Agulhas Bank.

Stor oljetanker som har contrakurs mot oss, kallade upp henne och frågade om de hade problem med oss. Kapten svarade att de hade en bra koll på oss och de hade alldeles nyligen gjort en kursförändring, men det tar sin tid att förändra kursen på en supertanker på 450 000 ton.  Mineral Shanghai var på väg från Rotterdam till Singapore för att lossa sin last.

Ett skepp i denna klass är stor, stor, stor……. lilla Albatross kan i jämföras med en flugskit och jätten Goliat.

Vi möttes på vår babordssida på ett avstånd av en nautisk mil och kunde i kikaren se personalen på bryggan som stod på bryggvingen och vinkade till oss.

På dessa hav finns stora manöverutrymmen och alla skepp väjer och hanterar varje situation med ett gott sjömanskap. Vi är mycket bestämda och låter alltid Albatross ligga kvar på sin kurs för att ge den omgivande trafiken möjlighet att navigera på ett klokt sätt.

Dag 19 Lördagen den 11 december 2004

Klockan 15.00 siktades land:

– Cape Agulhas!

I diset syntes stora klipp- och bergformationer på ett avstånd av 25 nautiska mil, Afrikas sydligaste spets.

Siktade en stor oljeplattform på styrbordssidan och vi seglade intill den fyra nautiska milens stora säkerhetszon. I kikarna kunde vi studera denna stora plattform, imponerade byggnadsverk som står här mitt i oceanen på jätteben som lyfter upp anläggningen 30 meter över havsnivån.

Strax därefter i skymningen gick vi in på Alfard Bank och där syftades ytterliggare två plattformar som lät stora mängder gas bränna från sina skorstenar där lågorna var trettio meter långa. Flammorna lyste upp himlavalvet likt ljuskupolerna om natten snarlikt en normalstad.

Vi valde att gå mitt emellan dessa anläggningar. Radarn kopplades på och vi kunde spana in två oljeplattformar, två jättetankers som låg intill plattformarna och lastade olja, två containerskepp på nordostlig kurs, tre fiskebåtar och fyra patrullbåtar.

Både Janne och jag tittade på varandra och sa:

– Det var länge sedan vi var i så här trafikerade farvatten, det är värre än Öresund!

En stor grönmålad fisketrålare styrde med rak kurs på Albatross styrbordssida. Försökte få kontakt med den på VHF-radion, men han svarade inte och hade fortfarande full maskin och på kollisionskurs mot oss. När den var ett hundra tal meter ifrån oss kunde vi se två besättningsmän som ivrigt vinkade från styrhytten. Föst när trålaren var ett trettiotal meter från vår styrbordssida girade

den upp på parallellkurs. Skeppet liknade mer en skrothög men besättningen var glada och livade och gestikulerade vilt. Troligen fungerade inte deras VHF-radio. Fiskarna fortsatte därefter med västlig kurs i skymningsmörkret.

När vi låg emellan plattformarna siktades en grön och vit lanterna och på radarbilden var det ett tydligt eko som hade kontrakurs kurs mot oss.

– Kan det vara en båt som skall skära vår kurs och det är en grön styrbordslanterna som vi ser i mörkret?

Strax därpå kallade en trålare på VHF-radions kanal 16 och anropade en segelbåt som hade kollisionskurs till hans trålare och han bad den gira för han hade en stor trål ute.

Snabbt svarade vi och meddelade att vi håller undan till styrbord med 20 grader. Omedelbart vred vi över rodret mot styrbord och vi möte trålaren på vår

babordssida med knapp marginal. Fiskaren hade inte någon styr- eller babordslanterna.

Efter intermezzot seglade vi vidare med kurs mot Godahoppsudden och lugnet infann sig igen.

Vid midnatt tilltog vinden och pendlade mellan 15 och 22 meter i sekunden det märktes att Albatross närmade sig ”Stormarnas udde” som Godahoppsudden tidigare hette. Med utspirad klyvare gjorde Albatross 7-8 knop.

Klockan 02.30 siktades fyren Cape Point

– Äntligen vi börjar och få landkänning!

Ropade jag och väckte upp Janne för att få hjälp med att reva seglen i den hårda sjön som nu började och skölja över Albatross. Därefter la vi en flaska champagne till kylning, en av presenterna som vi fått av vår klubbkompis i Helsingborgs Yacht Club Olle Bogren och skulle användas vid nästa ekvator passage.

– Du får ursäkta Olle!

Vi tycker denna långa direktsegling från ön Réunion till Cape Town är en betydande prestation, där vi gått i de gamla Ostindien fararnas spår. Albatross är den första svenska fritidsbåt som har seglat denna långa route.

Normalt går segelturerna in till Ricards Bay alternativt Durban och därefter kustseglas det ner till Cape Town.

I gryningsljuset seglade vi in i vårt ”Hemmavatten” Atlanten. En underbar känsla infann sig, där jag på min vakt länge satt och sög på denna karamell.

Beundrade Godahoppsuddens mäktiga bergsformationer som låg insvepta i stora molnformationer, molnen orkade inte stiga över de höga bergen.

Plötsligt sjönk temperaturen kraftig, Albatross hade kommit in i Atlantens södra vattenström som för iskallt vatten upp från Cape Horn i Sydamerika och blandar sig med Benguela strömmen som går längs Afrikas västkust.

När solen steg över Godahoppsudden värmde den gott och i det klara vädret skönjdes Cape Town i nordost där Taffelbergets höjd på 1087 meter mäktigt bildade en stor vägg bakom staden.

Cape Town välkomnades oss med ett stort stim Delfiner som gjorde eleganta konststycken till vår ära där dom länge lekte med Albatross skrov Delfinerna syntes tydligt på flera meters djup i det klara atlantvattnet.

Tio mil från inseglingen till hamnen dog vinden och Albatross stävade för motor rofyllt framåt på de stilla vattnet och på ett orörligt däck kunde vi beslå alla seglen samt göra klart skepp för att förtöja.

Ett femtiotal havsuttrar låg på rygg i vattnet och solade sig i morgongasset samtidigt som de med sina ”armar” bankade söder ostron med hjälp av en liten sten där deras pärlögon intressant glodde på nykomlingarna.

En mil utanför inloppet till Table Bay Harbour ropade vi upp hamnkontrollen på kanal 14 och fick ok till att gå in i hamnen. En jättehamn med många mil kaj och massor av stora skepp.

Via mail hade vi reserverat plats i Royal Cape Yacht Club som ligger i det sydöstra hörnet av Duncan Dock.

Se Webb: www.rcyc.co.za

Strax för lunch gick vi in till en flytbrygga och förtöjde Albatross.

Korkade upp den iskalla champagnen och skålade till vår ära, ännu en ny kontinent hade vi anlöpt.

Dag Nr.   Datum  Position   Seglad distans nm

1   2004-11-23   23o 13´S, 53o 38´E  183

2   2004-11-24   24o 26´S, 52o 04´E  133

3   2004-11-25   25o 29´S, 50o 55´E  134

4   2004-11-26   26o 14´S, 49o 52´E   92

5   2004-11-27   27o 07´S, 49o 12´E   82

6   2004-11-28   27o 08´S, 47o 18´E  121

7   2004-11-29   28o 48´S, 44o 58´E 166

8   2004-11-30   30o 06´S, 42o 29´E 185

9   2004-12-01   31o 12´S, 41o 15´E 118

10 2004-12-02   32o 59´S, 39o 13´E 156

11 2004-12-03   33o 13´S, 37o 50´E  89

12 2004-12-04   33o 27´S, 35o 54´E 138

13 2004-12-05   33o 48´S, 33o 05´E 160

14 2004-12-06   34o 32´S, 30o 19´E 161

15 2004-12-07   34o 38´S, 28o 35´E  77

16 2004-12-08   34o 52´S, 25o 49´E 156

17 2004-12-09   35o 05´S, 22o 32´E 167

18 2004-12-10   35o 10´S, 20o 10´E 128

19 2004-12-11   33o 55´S, 18o 26´E 148

Totalt: 2594

Tid:462timmar Medelfart: 5,61 knop



 

Share

Leave a Reply