Loggbok för S/Y Albatross 2005-02-14

Loggbok för S/Y Albatross 2005-02-14

Datum 2005-02-14 2005-02-27
Rutt Cape Town, Sydafrika Saint Helena, Storbritannien
Position 33 55 198 S
18 26 543 E
15 55 101 S
05 43 152 W
Väder Soligt 

23

SO 4-20 m/s 

1029 mmbar

Distans 1835
Erfarenhet Köp inte Boschgeneratorer, de går inte att ta isär. Köp slit och släng begreppet gäller för dessa. Skaffa en kvalitetsgenerator som kan renoveras och repareras

Dag 1 Tisdagen den 15 februari 2005

Tidig måndag förberedde vi oss för avfärd. Alla prylar var nu väl stuvade under däck och vattenlinjen hade förändrats några centimeter.

Nu återstod endast att montera en ny VHF-antenn på mesanmasten till vår äldre VHF-radio Shipmate RS 8000, tyvärr hade den demonterade antennen från storen angripits kraftigt av korrosion och gick inte att använda.

Då Lennart, från radiofirman, kom med en ny dansk Procom antenn

typ CXL2-1 hade priset ökat från den förra vi köpte förgående vecka med 1000 Rand, till 1500 Rand.

– Tyvärr Lennart! Antennen blir för dyr det har vi inte råd med. Vi får vara utan reservantenn, svarade vi

Han skämdes att han lyft priset så kraftig, men pruta 1000 Rand det var han stört omöjlig till.

– Jag kan tillverka en öppen antenn till er på den befintliga stommen, sa han.

Tillsammans tillverkade vi en perfekt VHF-antenn.
Antennlängden räknade vi ut med hjälp av följande samband.

Mellan en radiovågs frekvens f och våglängd λ råder sambandet f x λ = c, där c är vågutbredningshastigheten i luft (3×108 m/s).

VHF-kanalen 16, 156,800 MHz använde vi som beräkningsunderlag och delade våglängden med faktor 2. Vilket gav en antennlängd på 95 centimeter. Den uppkomna arbetskostnaden bjöd Lennart på.

Därpå återmonterade Lennart den reparerade handmikrofonen till vår Sailor biapparat i sittbrunnen. Biapparaten var en garanti reparation som han utfört till den svenske agenten Cordland Marine. Apparaten hade inte fungerat sedan atlantöverfarten.

Vid lunchtid lossades förtöjningarna och Albatross stävade ut i Duncan Dock och på bryggorna stod många av våra vänner och vinkade farväl och önskade oss lycka till på seglatsen hem till Sverige.

I höjd med Port kontrollen gick vi in i Victoria bassängen för att tanka taxfri diesel.

På kajen vid tankdepån stod ”Mackkungen” en liten korpulent gubbe med en stor hatt med ett vitt brätte och avvisade oss från att förtöja.

– För att tanka här måste man i god tid anmäla sin ankomsttid via VHF-radions kanal 14, någon djävla ordning råder även här! Skrek han

– Hur vill du vi skall känna till dina föreskrifter och för det andra är det fritt att förtöja som vi ser är det inte upptaget här, ropade vi till gubbstrutten

– Ja, ja det får gå för denna gång. Jag får ta personalen på Royal Cape Yacht Club i örat som inte informerat er om mina regler.

Varpå vi fick ta en ny runda i hamnbassängen för att lägga till vid flytbryggan och genast blev gubben riktigt vänlig.

Totalt tankade vi 306 liter taxfri diesel till ett pris av 3 Rand litern motsvarande 3,60SEK.

Mackgubben stod tillsammans med sin personal på kaj och tog farväl till oss samtidigt som han hivade ner några källarkalla Castle öl till oss.

Tänk även vrånga gubbar kan mjukna.

Väl utanför hamnpiren sattes alla seglen och vi satte kurs på Robbert Islands södra udde varefter WP:n på Saint Helena knappades i på GPS:N, ett rejält segligsben på 1680 nautiska mil visades på displayen.

Under det första dygnet ombord låg vi mestadels och gäspade och sov, vi hade nu varit för lång tid i land och det var till och träna upp sjöbenen igen.

Strax före lunch på tisdagen högg en ny sorts fisk på vår akterliga fiskekrok. En tre kilo guldfenad fisk hade glupskt huggit på bleckfiskbetet. Fisken rensades och fick ligga i kylen några dagar, både Janne och jag hade inte någon större aptit. Vi höll till godo med konserver, vita böner i tomatsås.

Dag 2 Onsdagen den 16 februari 2005

Vinde ökade till cirka 20 meter i sekunden och vi seglade på en bra slör i den sydostliga vinden, efter att seglen hade revats. Albatross forsade framåt med 6 till 7 knop.

Testade den nya antenninstallationen till Sailor radion. På ett avstånd på 290 nautiska mil kallade vi upp Cape Town Radio.

Cape Town Radio svarade och meddelade att vi hörde mycket, mycket bra.

Fantastiskt på detta avstånd, normalt funkar VHF-radion på maximalt 50 nautiska mil. Förklaringen ligger i deras antennplacering på Table Mountain som är 1100 meter över havsnivån.

Normalt är en VHF-radios räckvidd lika med den optiska sikten plus en aning atmosfäriska reflektioner.

Den optiska sikten från Albatross stormast  till antennerna i Cape Town räknas ut enligt formeln:

2.08 * (√h1 +√h2) = Den optiska sikten i nautiska mil.

Där√h1 är antennplacerings höjd i meter över havsnivån på land. √h2 är Albatross antennplacering över havsnivån.

2.08 * (√1100m +√17m) = 77,5 nautiska mil

Samma formel gäller för sikten från skeppet till horisonten. Då √h1 är sikthöjden i meter över havsnivån och √h2 är noll vid horisonten.

Plötsligt for Albatross åt syd, vindrodret hade slutat att fungera. Styrpendeln släpade i akter vattnet med två säkerhetstampar väl surrade om roderdelen.

Röret mellan axel infästningen och roderdelen hade brutits mitt i tu. Senast detta hände var för drygt två år sedan på överfarten från Kanarieöarna till Karibien och då kapade vi  av röret med 150 millimeter för att reducera vridmomentet i vattnet.

Efter vi fått ombord styrpendeln borrade vi ett nytt hål strax under brottytan och drog i en ny M8 bult med ”Locking” mutter.

Varefter pendeln återmonterades och Albatross styrde perfekt med vindens hjälp.

Håller nu tummarna att styr röret står emot havets krafter, trots att vi har ytterliggare ett rör i reservförrådet.

Dag 3 Torsdagen den 17 februari 2005

Under natten till torsdagen passerade Albatross Helsingborgslatituden 12o 14´E och därmed har vi korsat alla longituderna, 360 grader jorden runt. Nu återstår endast att skära vår rutt mellan Kanarieöarna och Karibien, därefter kan vi stolt titulera oss ”Jorden runt seglare”.

Med en drömsegling glider Albatross fram mot vårt delmål Saint Helna, med en slörvind på 8 meter i sekunden och ligger mestadels på en fart av 7 knop inklusive medströmmen på 0,5 knop.

Vattentemperaturen stiger för varje solvarv och ligger nu på omkring +21 grader mot Cape Town`s +14 grader. Då solen står i zenit framträder numera den turkosblåa färgen tydligt i havsvattnet.

I samband vi rundade Godahoppsudden sjönk vattentemperaturen plötsligt då vi kom in i Atlantens södra vattenström som för iskallt vatten upp från Antarktis via Cape Horn i Sydamerika och blandar sig med Benguela strömmen som går längs Afrikas västkust där förändrades vattenfärgen snabbt till bistert mörkgrön.

Lufttemperaturen stiger även den och det tunga sjöställen har vi nu lagt av.

I soluppgången skymtades en stor rödmålad lastbåt. Kallade upp henne på VHF-radion. En sömnbutter ryss svarade och han berättade att de kom från Ryssland och var på väg till Richards Bay på Sydafrikas ostkust för att lossa sin last. Ryssen var svår och prata med, mycket sävlig antingen var han bakfull eller sömnig.

Vi glädes mycket åt att den lilla dieselgeneratorn arbetade fint och producerade el till batteribanken, då den plötsligt stoppade.

Den nya Johnsonpumpens impeller slutade att pumpa sjövatten efter tre timmars drifttid. Impellerns gummi hade släppt från mässingsbussningen. Turlig nog hade vi en impeller i reserv.

Skit, skit…. Mög…

Dag 4 Fredagen den 18 februari 2005

Väderomslag och skyn täcktes av många tunga regnmoln och det regnade lite lätt.

Först nu började vi känna oss inrullade och återfick aptiten. Av den nyfångade fisken tillredde Janne en utsökt pyttipanna där fiskbitarna panerades och serverades med nyinkokta rödbetor.

Rödbetorna hade vi fått av Harrys fru Claudia som hade kokt in dessa enligt ett gammalt tyskt recept som smakade utsökt och rödbetssmaken skapade hemlängtan.

Tänk……

– En redig skånsk kalops med hemmakokta rödbetor, en källarekall pilsner och en immig sexa Skåne därtill

– Det är grejer det för fint Karlfolk.

Dag 5 Lördagen den 19 februari 2005

I skymningen mot lördagsnatten siktade tvärs ut i aktern något som liknade en jättevåg som bröt i horisonten. Strax därefter syftades ett vitmålat jättetorn med breda bryggvingar, en stor supertanker stävade framåt i vår strömfåra.

Efter någon minut märktes en tydlig kursförändring mot styrbord och hon kom upp på vår babordssida på ett avstånd av en nautiska mil. Jag kallade upp henne och en trevlig kapten som hette Roy svarade och berättade att tankbåten var på 350 000 ton med en längd på 370 meter och hette Wold Lucky.

Hade lastat råolja i Golfen och var nu på väg till USA en färd på 36 dygn med en fart på 14,5 knop, båten kunde maximera sin fart till 16 knop men då konsumerade den mängder av brännolja och det var inte någon ekonomi fart.

Roy var mycket intresserad av vår seglats och han hade många goda vänner från Sverige som han arbetat tillsammans med i sjöfarten, han nämnde bland annat rederiet Algounat i Stockholm.

Roy avslutade med att önska oss lycka till på vår långa seglats hem till Sverige.

Överstyrmannen Rouge kallade upp Albatross efter en halvtimme. Rouge berättade att Kaparen hade pratat om två galna ”vikingar” som seglade runt jorden och låg nu akterut från Wold Lucky. Janne tog radiosamtalet och Rouge var väldigt intresserad av vår seglat och intervjuade Janne grundligt.

– Er seglats måste följas intensivt av alla medier i Sverige, frågade han

–  Jo nog är det så, svarade Janne och berättade om vår hemsida som är mycket populär i Skandinavien med omkring 700 besök varje dag.

Efter en dryg halvtimmes samtal tillönskade Rouge oss en fortsatt god segling.

Det är inte så mycket som gläder oss för att bryta enformigheten på dessa långa ocean överseglingarna, vi fick en roande kväll tillsammans med Wold Lucky. Samtidigt som Roy och Rouge fick något att prata om ombord på den enormt stora supertankern.

Dag 6 Söndagen den 20 februari 2005

Sen lördagseftermiddag siktade vi ytterliggare en supertanker i vår strömfåra, ett mäktigt grönmålat skepp som gjorde en påtaglig kursförändring och stävade upp på vår babordssida, då kunde vi tydligt avläsa båtnamnet SAFA.

Kallade upp henne och styrmannen Regio svarade direkt.

SAFA var på väg från Golfen till Mexikanska golfen med råolja och var 336 meter lång och på 345 000 ton. På vår fråga om vi låg mitt på ”motorvägen” för supertankers på väg till USA, svarade Regio:

–  Roger, Roger! Ni ligger exakt på vår kurslinje där vi kommer att passera ön Saint Helena på vår styrbordssida. Vi har haft koll på er via vår radar drygt 40 nautiska mil bort.

Regio som jobbat hela sitt vuxna liv inom sjöfarten var född på Filipinerna och kände väl till vår hemmahamn Helsingborg.

–   Är allt väl ombord? frågade han.  Är det något ni behöver så kan vi dumpa ett flytpaket till er

– Nej allt är väl ombord, men har du en färsk väderprognos för några dagar framåt till Saint Helena vore vi tacksamma.

Under tiden Regios kolleger plockade fram prognosen berättade jag om vad vi skulle ha till middag på lördag kvällen och att vi spelade svensk populärmusik ombord på Albatross varje lördags afton ” Upp till dans”

Prognosen löd:

– Sydostlig vind 10 till 15 knop

En utmärkt scenario, ytterliggare smörsegling några dagar till.

Regios med besättning önskade oss lycka till på vår hemfärd.

När batteribanken laddades på söndags morgonen blev det en kraftig ljudförändring på dieselgeneratorn och brandlarmet ljöd. Maskinrummet var rökfyllt med svart diesel rök. I ett hål, stort som en enkrona, i avgasröret vid cylinder huset forsade avgaserna och kylvattnet ut.

Det aggressiva sjövattnet hade frätt hål i aluminium röret.

Denna maskin skapar endast jäkelskap och mer mekaniska insatser i maskinrummet. Tyvärr kan vi inte reparera denna skada ombord, då vi inte har resurser att svetsa i aluminium.

Nu får vi lita på Volvo Pentans huvudgenerator som kan producera el till oss.

I allt elände kunde vi glädjas åt att vi seglade hemåt, klockorna korrigerades +2 timmar framåt till GMT +/- 0 timmar och nu ligger vi en timme efter Sverige.

Dag 7 Måndagen den 21februari 2005

Det är ”Murphy’s law” som numera råder ombord, lagen om alltings djävlighet. Ett fel kommer sälla ensamt.

Volvo Pentans 120 ampers stora generator fungerade inte, då vi skulle ladda batterierna på söndag kvällen. Janne och jag var nu en aning nerstämda och vi bestämde att reparationen av generatorn fick vänta till på måndag förmiddag, vi får respektera att det är söndag kväll och då föreligger arbetsbefrielse ombord.

Tidig morgon där Albatross seglade framåt under en läns startade vi jobbet med att fixa generator.

I sittbrunnen plockades den två år gamla generatorn ner, in på bara skelettet. Generatorn hade vi köpt i Trinidad och var tillverkad i USA med en extern laddningsregulator. Läckande sjövatten från den lilla dieselgeneratorn hade angripit alla el-anslutningarna och aluminiumstommen.

Allt inte förtent koppar hade förtvinats till en ask-liknande skikt. De finflätade koppartrådarna till kolen på magnetiserings kretsen hade lossnat från anslutningarna. Någon 220 volt hade vi inte tillgång till som kunde värma lödkolven.

På gasolspisens stora låga upphettades lödspetsarna och efter dessa pressions arbeten, med en kraftigt rullande Albatross i alla dess axlar, kunde vi slutföra reparationen och fick på köpet en nyrenoverad generator som säkert kommer att fungera många timmar till.

Sy lådan fick även träda i tjänst.

Då kolen skulle återmontera på kollektorn knöts den tunnaste, starkaste och vaxade segeltråden kring de båda kolstavarna för att ge fri väg åt rotoraxeln och kollektorn. När rotordelen väl var på plats klipptes segeltråden av och kolet la sig till rätta på kollektorns båda spår.

I magnetiseringskretsen kunde vi fastlägga att ohm talet var rätt cirka 0,5 till 3Ω.

Framemot eftermiddagen återmonterades alla prylarna på Volvo Pentan och vi kunde spänt vrida om startnyckeln och efter två minuters gång begynte batteriladdningen och generatorn gav 80 ampere vid 1300 varv på Pentan.

Oj vad vi blev glada!

Ännu en gång hade vi lyckats att fixa ett fel.

En god erfarenhet, köp inte Boschgeneratorer de går inte att ta isär.

”Slit och släng” begreppet gäller för dessa.

Skaffa en kvalitetsgenerator som kan renoveras och repareras. Mitt på oceanen är det långt till marinbutikerna.

Dag 8 Tisdagen den 22 februari 2005

Skönt!…… Volvo Penta generatorn fungerar fortfarande.

Dag 9 Onsdagen den 23 februari 2005

Passerade noll meridianen under natten till onsdagen.

Många kraftiga ”Squalls” avlöste varandra med robusta regnbyar och vindar. Först då det ljusnade gled det fram snälla vackert väders moln som rörde sig mot nordväst.

På GPS:N kunde den första ETA (Estimated time of Arrival) avläsas till vår Waypoint söder om Saint Helena, 88h 42 minuter och 04,18 på lördag morgon.

Härligt vi kan angöra ön under dagsljus.

En fantastisk seglings etapp som vi genomfört hitintills, det börjar kännas som en rekordseglats på vår färd jorden runt.

Dag 10 Torsdagen den 24 februari 2005

Vinden har gått ner samtidigt som temperaturen stiger till omkring +28 grader. Klädseln shorts och en kortärmad tröja duger även på nattvakten.

Havet är fruktansvärt ödsligt och även fisken undviker dessa farvatten, vi har inte fått något napp sedan första dagen utan för Cape Town.

Dag 11 Fredagen den 25 februari 2005

För att reducera risken att vi får stiltje på den västra kusten på Saint Helena ändrades inseglingen till den östra kusten där vi passerar King & Queen Point och Suger Loaf Point på vår babordssida med en förhoppningsvis sydostlig Trade vind i ryggen. Varefter vi seglar ner till ankarbojarna i Rupert´s Bay utanför Jamestown.

Dag 12 Lördagen den 26 februari 2005

Under fredag eftermiddagen 145 nautiska mil från Saint Helenas södra Waypoint fick vi napp, en stor Spansk Makrill på 30 kilo nappade. Det bådar gott, troligen är öns omgivande vatten fiskrikt.

Av den stora fisken skar Janne ut fina filéer och av tre kilo filé som inte fick plats i frysen, marinerades filéerna för att där efter hängas på tork på däck.

Av den schweiziska segelbåten Grison hade vi får ett bra recept på hur man torkar fisk.

Recept på att torka  1 kilo fisk:

– Skär filéerna i maximalt fyra centimeter tjocka skivor

–  Blanda 1 matsked salt, 1 matsked socker, 1 matsked grovmalen peppar, 1 matsked bikarbonat och 3 matskedar vinäger

– Blanda kryddblandningen med fisken och låt fisken stå i kylen 24 timmar. Rör om var sjätte timme

– Efter 24 timmar kan fisken kryddas efter personlig smak till exempel med peppar och chili

– Trä upp fiskbitarna på en tunn tråd och låt fisken hänga fritt i skuggan cirka 12 till femton dagar

Hållbarhetstid upp till ett år.

Vinden avtog till någon sekundmeter och vi guppar sakta framåt i två knop. Vår  ETA får justeras till natten mellan lördagen och söndagen.

Bulten som håller bommen på storen gick mitt av.

Revkroken som även håller storen i bomliket lossnade och en lite spricka uppstod i liksömen på storseglet.

Troligen har bulten varit knäckt en längre tid, det syntes tydligt på brottytan.

Med hjälp av Lasse Lindhs  revtampar knöt vi fast storen kring bominfästningen.

En ny bult M12 hade vi ombord i vårt stora bultförråd som vi fick av

Agneta och Horst på båten S/Y Frangipani en 49 foot Hallberg-Rassy från Berlin, som tack för hjälpen då vi lagade deras dieselgenerator i Clifton på Union Island i Karibien.

Men vi behöver hjälp att svetsa bulten på revkroken. Den hjälpen kan vi säkert på Saint Helena.

Dag 13 Söndagen den 27 februari 2005

Under lördag eftermiddagen seglade Albatross sakta framåt och stora mängder sjöfågel störtdök intensivt runt om oss och massor av stora fiskar jagade upp flygfiskar och bläckfiskar till ytan, flygfiskarna for runt strax ovan vattenytan likt små projektiler.

Efter Albatross låg ett lämmeltåg av mindre Doradon som lekte i strömfåran.

Doradon var inte road av att hugga på bleckfiskbeten och endast färska fiskbitar dög. Blanka fiskkrokar agnades, den glupska Doradon högg vilt. Efter att vi hivat ombord sex smäckra fiskar i tre kilos klassen avslutades fisket. Ty kylen rymde inte mer fisk. Dessa fiskar tänkte vi ugnssteka då vi kommer fram till Saint Helena och bjuda in våra segel kolleger på en god fiskmiddag.

Det är mycket lite vi känner till om ön, endast vad våra pilotböcker berättar.

Saint Helena utgör tillsammans med öarna Ascension och Tristan da Cunha den brittiska kolonin ”Saint Helena and Dependencies” och det bor cirka 6000 människor på ön, blandade med britter och indier.

Ön har jordbruk för självhushåll samt viss träindustri. Enda exportvaran är frusen och torkad tonfisk.

Saint Helena har passagerartrafik till Sydafrika och England sex gånger per år.

Huvudort är Jamestown, 1 300 inv.

Ön upptäcktes 1502 av den portugisiske sjöfararen João da Nova Castella.

Dess läge förblev en väl bevarad hemlighet till 1588, då den angjordes av den engelske upptäcktsresanden Thomas Cavendish.

Därefter utgjorde Saint Helena en viktig knutpunkt för atlantfarten fram till 1870, då Suezkanalen öppnades. Förutom under kortare perioder administrerades ön av det engelska, senare brittiska ostindiska kompaniet från 1659 till 1834, därefter av den brittiska kronan.

Napoleon I satt fängslad där 1815–21.

I en sydafrikansk turisttidning läste vi följande annons:

– Saint Helena – a tropical fascination!

En båtförbindelse från Cape Town, se webb:

www.rms-st-helena.com

I går fick vi ett mail från Staffan Forsberg i Sverige där han berättade om sin senaste lästa bok. Herman Lindqvist biografi om Napoleon Bonaparte kapitel 13, Fången på Santa Helena. När Nappe med följe den 14 oktober år 1815 kl 18 på kvällen siktade Santa Helena –Citat:

”Öns massiva berg stack upp som uppfällda drakvingar ur havet;

-Han såg den höga kalkväggen av basalt resa sig som en naturlig fästning. ”Djävulen måste ha skitit ut den här ön när han flög från en värld till en annan, mumlade en av damerna i Napoleons sällskap.”

Under natten till söndagen seglade vi upp jämsides med Saint Helenas ostkust tillsammans med en fullmåne som intensivt lyste upp ”Drakvingarna” i mörkret och vi får instämma med sällskapet Napoleon. Det är en skrämmande och mäktig ö som vi kunde utskilja, den har inte förändrats på de senaste 190 åren.

I svagt månljus klockan 03.00 lät vi ankaret gå i Rupert´s Bay utanför Jamestown.

Spännande en ny ö att utforska.

Distans- och Positionstabell:

Dag        Nr. Datum       Position                     Seglad distans nm

1          2005-02-15     32o 43´S, 15o 06´E       145

2          2005-02-16     31o 30´S, 13o 30´E       155

3          2005-02-17     30o 07´S, 10o 51´E       154

4          2005-02-18     28o 59´S, 08o 36´E       150

5          2005-02-19     28o 12´S, 06o 01´E       143

6          2005-02-20     27o 31´S, 03o 38´E       146

7          2005-02-21     25o 34´S, 02o 07´E       151

8          2005-02-22     23o 40´S, 00o 45´E       152

9          2005-02-23     21o 48´S, 01o 01´W      155

10        2005-02-24     19o 59´S, 02o 42´W      156

11        2005-02-25     18o 22´S, 04o 05´W      130

12        2005-02-26     16o 46´S, 05o 09´W      125

13       2005-02-27      15o 55´S, 05o 43´W        73

Totalt: 1835

Tid: 302timmar Medelfart:  6,1  knop

Share

Leave a Reply